Tankar som skrämmer tappar i styrka
Jag börjar se ljus. Där finns stunder då jag utan dåligt samvete kan njuta av tillvaron. Den förmågan skapar lugn inombords. Den insikten tar mig vidare.
Jag har skaffat mig en mer objektiv syn på tillvaron och på så sätt kunnat urskilja mig själv, det subjektiva. Tankar som vanligtvis skrämmer börjar tappa i styrka. Som exempel kan nämnas caféet som jag börjar jobba på för snart två år sedan. Idag är det ett minne och att tänka tillbaka skrämmer inte längre lika mycket. Det var fem månader av mitt liv - men den tiden har påverkat mig desto längre. Jag sätter stopp för det. Jag vill tro att kritiken som de gav mig inte alla gånger var konstruktiv (snarare motsatsen) och sällan verklighetsförankrad. Mitt värde som människa är högre än det som de gärna ville förmedla.
Jag börjar må bättre och jag vågar påstå att idag är en väldigt bra dag.
Ta vara på er, var ni än befinner er. ♥
Jag har skaffat mig en mer objektiv syn på tillvaron och på så sätt kunnat urskilja mig själv, det subjektiva. Tankar som vanligtvis skrämmer börjar tappa i styrka. Som exempel kan nämnas caféet som jag börjar jobba på för snart två år sedan. Idag är det ett minne och att tänka tillbaka skrämmer inte längre lika mycket. Det var fem månader av mitt liv - men den tiden har påverkat mig desto längre. Jag sätter stopp för det. Jag vill tro att kritiken som de gav mig inte alla gånger var konstruktiv (snarare motsatsen) och sällan verklighetsförankrad. Mitt värde som människa är högre än det som de gärna ville förmedla.
Jag börjar må bättre och jag vågar påstå att idag är en väldigt bra dag.
Ta vara på er, var ni än befinner er. ♥
Bloggen fyller 6 år!
Efter sex år som bloggare driver jag fortfarande min första, min älskade blogg RosaNatt. Den skapades när jag gick mitt sista år i grundskolan och har sedan dess varit en del av mig, en livsstil. Idag är den inte den samma som när jag startade, men den uppdateras fortfarande - om än mer sällan.
Nu för tiden är antalet läsare per dag en brokig skara - men så oerhört uppskattad! Det värmer gott att veta att min blogg läses dagligen och era ord smickrar. Att sluta blogga är inget alternativ; där finns fortfarande glädjen i att dela ord med er samt förtjusningen över det som bloggen ger min självkänsla. Ni ska ha tack.
Sedan i januari har jag haft denna header:
Min nuvarande header
Tidigare header, älskad sedan juni 2010
Kärlek till er.
Återkommande
Förra oktober skrev jag om hösten som kom, trots att den plikttroget kommer varje år. Jag skrev om vintern som var på väg, om hur det kändes. Jag nämnde förvirring, en känsla som inte riktigt tycks ha avtagit. Jag ser ett mönster. Jag väljer att se hösten som ett återkommande dilemma, en känsla som alltid infinner sig i takt med att träden blir allt kalare. Liksom då finns ett vemod. Ett vemod inför att sommaren endast är ett minne och att vintern - med kyla och avskalad sanning - kommer allt närmare. Jag vet inte om jag gillar det, men jag antar att det bör accepteras, oavsett. Liksom då hittade jag en rödklöver att älska. Lite rosa i den annars gråa tillvaron.
Där sommar möter höst - än en gång
Där sommar möter höst - än en gång
Känslan är inte säker
Jag vill gärna inte tänka på hur jag mår för det känns inte säkert. Jag är inte säker på hur det känns, hur jag ska definiera känslan. Jag känner mig inte säker, det är aldrig - sällan - säkert mitt i känslorstormen. Därför förblir pappret blankt. Vad som händer med och i livet är för mig oklart. Inte sällan åker jag snålskjuts - för att få tid att andas.
Studieresultat med förödande odds
Dagar då jag vägrar lyssna på tankarna i huvudet, på den kritik som egentligen inte finns men som mycket väl skulle kunna ges, finns faktiskt motivationen till att läsa. Jag har insett att det inte spelar någon roll om det är vardag eller helg; för min del fungerar det bättre att läsa lite varje dag, istället för att stressa mig igenom böcker och annat material under en begränsad åtta-till-fem-varje-måndag-till-fredag-vecka. Att läsa på högskola ska ju vara roligt och då förutsätts att man anpassar studierna efter sina egna behov. Enligt mig själv en klok insikt, men det har ju tagit sina månader att lära sig...
Dessutom tror jag bestämt att tävlingsmänniskan inom mig har gjort sig till känna. I denna kurs kämpar jag inte bara med kurslittertur, lagbok, identitetskris och livet i allmänhet; jag springer också mot studieresultat som har visat på förödande odds. Tidigare terminer har hälften blivit underkända, bara hälften har fått godkänt. Hur stor är chansen att jag är en av dem som klarar tentan på första försöket? Utöver detta ska tilläggas allt strul som tillkommer i och med spärren inför nästa termin; klarar man inte samtliga kurser under andra terminen får man inte läsa nästkommande. Tanken är god, förutsatt att skolan behandlar alla studenter lika.
Studerar Juridik 15 hp
Dessutom tror jag bestämt att tävlingsmänniskan inom mig har gjort sig till känna. I denna kurs kämpar jag inte bara med kurslittertur, lagbok, identitetskris och livet i allmänhet; jag springer också mot studieresultat som har visat på förödande odds. Tidigare terminer har hälften blivit underkända, bara hälften har fått godkänt. Hur stor är chansen att jag är en av dem som klarar tentan på första försöket? Utöver detta ska tilläggas allt strul som tillkommer i och med spärren inför nästa termin; klarar man inte samtliga kurser under andra terminen får man inte läsa nästkommande. Tanken är god, förutsatt att skolan behandlar alla studenter lika.
Studerar Juridik 15 hp
Efter att ha läst Juridik 7 hp och klarat den kursen, se tidigare inlägg, känns det trots dåliga odds ganska bra. Jag har knappt en månad kvar på kursen, är som vanligt på efterkälken, men vill inte tro att jag kommer vara en av de femtio procenten som tvingas skriva tentan en andra gång. Att tro på sig själv är första steget mot framgång.
Snarare en efterlängtad insikt
Bild från arkivet
Jag dricker litervis med te och funderar över livet. Inser att jag inte riktigt trivs och behöver göra förändring. Det är en tanke, ingen handling, snarare en efterlängtad insikt. Jag vågar tro på framtiden, men tvivlar gärna på mig själv. Jag börjar se det fina i livet, men förhåller mig återhållsamt till det vackra.
