När fredagen äntligen kom gick jag tidigare från jobbet, handlade middagsmat, dammsög, körde en tvättmaskin, lagade middag och hamnade slutligen i soffan lite väl trött. Under lördagen tog jag en härlig promenad i det varma vårvädret, sov middag mitt på dagen samt lagade lunch och middag till gästerna som även bjöd in till sällskapsspel. Söndagen inleddes med helgfrukost, därefter ett besök på R's jobb. Eftermiddagen tillbringade jag hemma hos syster där vi fikade, uppdaterade varandra om det senaste samt fann ro till att spela The Sims. Idag firade vi även en familjemedlem som fyllde år, vilket fick avsluta denna sista dag i mars.

Nu avslutar vi första kvartalet av år 2019.

Dagens uppslag i min dotted journal är i form av en liten lathund för hur man ska tänka kring dricks under resan till USA. Som en ekonomisk (läs: snål) person betalar jag inte gärna för mycket för något som jag upplever mindre bra. Inte heller vill jag få onda ögat av servicepersonal som anser att jag har gjort fel. Bättre att vara förbered, tycker ni inte? Så ett litet uppslag om dricks har nu blivit del av min journal inför USA-resan.
Ett första uppslag i min dotted journal kan du se här.

Denna helg har det serverats extra "helgig" frukost hemma hos oss. Igår var syster med pojkvän på frukostbesök. Jag hade bakat frukostbullar (Så goda! Här finner du receptet.) och för första gången testat att göra glutenfria scones med banan, mandelmjöl och havregryn. De blev helt okej! Utöver det fanns det, som ni kan se, en hel del annat uppdukat till frukost. Det var mysigt att få rå om syster lite extra. Söndagsfrukosten blev i mindre skala (dock med gårdagens hembakat, så klart) tillsammans med min R, det var också uppskattat.

Både jag och R jobbar mycket (tidsmässigt och mentalt). I synnerhet R jobbar många timmar per dag och kommer i perioder hem sent om kvällen. Att vi äter middag ihop är inte självklart. Så igår dukades det för en fredagskväll för två med tända ljus, hemmagjord lyxpizza och bubblig dricka i finare glas. Det var mysigt!

Drömresan till USA är bokad och redo att fyllas med så mycket mer än nuvarande förhoppningar och avlägsna drömmar. Det kommer med största säkerhet bli en minnesvärd resa. Jag längtar så mycket!

När hösten nalkas sätter vi, jag och R, oss på ett direktplan till Los Angeles för att därifrån påbörja en tre veckor lång resa i delar av USA. Vi sover två nätter på hotell i Los Angeles och ges då möjlighet att upptäcka staden känd för film och underhållning. En storstad i USA med den kaliforniska kustlinjen mycket nära. Därefter hyr vi husbil för att under närmare två veckor upptäcka västra USA boendes i ett hus på hjul - så himla häftigt! Vi kommer att ges möjlighet att besöka platser som Barstow och Hoover Dam, åka längs Route 66 till Las Vegas, förundras över nationalparkerna Grand Canyon, Yosemite och Death Valley för att sedan ankomma San Francisco. I staden med den stora bron, spårvagnarna och de slingriga vägarna stannar vi tre nätter. Som om det inte vore nog har vi därefter närmare en vecka på Big Island, Hawaii. Ni kan förstå att detta känns magiskt!

Resan är rikligt påkostad och utan att snåla. Jag kan till viss del känna ett uns dåligt samvete över att lägga så mycket pengar på en resa. Samtidigt är det ju vår bröllopsresa! Dessutom har jag och R under våra snart elva år tillsammans inte gjort så många resor, knappt några alls. Och inte heller tidigare i livet har varken jag eller R rest utomlands särskilt mycket. Så det känns som att det är dags. Och att vi är värda det. För nu finns ju förutsättningarna, när det bara är jag och R, två vuxna som arbetar heltid och har möjlighet att göra drömresan - till USA!

Sedan min socionomexamen i juni 2017 är det som socialsekreterare på en kommuns vuxenenhet (socialtjänst) som jag jobbar. I mitt dagliga arbete träffar jag vuxna personer med alkohol- och narkotikaproblem för att utreda behovet av stöd och behandling för dessa problem samt att bevilja eller avslå deras ansökan om insatser. I vissa fall behöver jag som socialsekreterare utreda behovet av tvingande insatser till följd av att en person riskerar att avlida tillföljd av sitt missbruk. I min roll utreder jag vid behov även problem med spel om pengar.

Jag förstår att flera av er redan här är förvirrade med alla begrepp. Kort och gott kan sägas att jag genom samtal och nyfikenhet försöker samla in relevant information om personerna jag möter för att utifrån min utbildning och kompetens, stöd från min arbetsgrupp och utifrån lagstiftning (socialtjänstlagen samt lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM) och nationella riktlinjer komma fram till om och på vilket sätt kommunen kan hjälpa den enskilde genom att erbjuda stöd (ibland mer eller mindre tvingande) i olika former.

Utredningsarbetet är mitt främsta uppdrag, vilket förutom möte med personer och dokumentation innebär att göra studiebesök på olika verksamheter tillsammans med den enskilde samt att vara en så kallad spindel i nätet för samordning av stödet runt den enskilde. Låter det rörigt? Jag kan tänka mig det! Som socialsekreterare har jag tagit för mig ett annat språk och ett annat sätt att tänka, språk och resonemang som för en "vanlig Svensson" kan vara svårt att begripa. Jag behöver i mitt arbete därför vara tydlig och samtidigt själv försöka förstå olika typer av människor. En av mina stora utmaningar är att inte vara för abstrakt när jag pratar samt att be om tydlighet från den enskilde när jag själv inte får grepp om vad för behov det är jag ska utreda.

Att arbeta som socialsekreterare - och med människor överlag - innebär att man använder sig själv som arbetsredskap. Balansen mellan profession och privatperson är hårfin, och därmed ett utmanande förhållningssätt i det dagliga mötet med människor.

Tidsinställt inlägg, skrivet den 2019-03-09.

Jag vet att ni har längtat efter att få se inbjudningskortet till bröllopet - och här visas de äntligen!

Trettio likadana inbjudningskort har skapats. Designen står jag för. R ska ha en eloge för hjälpen han har bidragit med. Kan ni tänka er, min blivande man har den senaste månaden lärt sig ett helt nytt hantverk; hur man stansar i fina papper, hur man sotar kanter och vilken stor betydelse detaljer har för det färdiga resultatet. Vi har haft kul ihop (även om det är jag som med marginal har lagt ner mest tid på att göra inbjudningarna). Äntligen är inbjudningarna skickade och (alla, förhoppningsvis) mottagna av våra gäster.

Helg. Det är något särskilt med att vara helt ledig, tycker ni inte? Själv kan jag ibland känna att det är just dessa lediga dagar man ska göra allt det som inte hinns med i arbetsveckorna. Samtidigt tar jag min ledighet på stort allvar, vilket för mig innebär att ta mig den tiden jag behöver och göra sånt som jag tycker om. Måsten kan vänta, i alla fall till senare på dagen.

För mig är helg att kunna sitta hemma i en tyst lägenhet (då grannarna inte stör) och dricka mitt te i lugn och ro, få möta dagen utan tankar på allt som vanligtvis innefattas i min vardag (att jobba med socialt arbete är på många sätt utmanande) samt fundera kring hur känslan och motivationen är just idag.

Just denna lördag har jag lite mer helgpepp än vanligtvis då vi ikväll tillsammans med vänner ska äta tidig middag på Pinchos för att sedan ta med oss sällskapet hem till oss för tevekväll framför finalen av Melodifestivalen. Det ska bli så mysigt, jag har längtat hela veckan!

I helgen skickade vi ut inbjudningskorten till våra bröllopsgäster. Vi har redan fått svar från några av de inbjudna gästerna som ser fram emot att närvara på vår dag. Så kul!


Innehållet i de gräddvita kuverten kommer ni att få se de närmaste dagarna.

Beverly Hills 90210 -stjärnan Luke Perry som spelade karaktären Dylan McKay har lämnat oss, 52 år gammal. Han dog i sviterna av en allvarlig stroke. Kvar finns en sorg över stora delar av världen. För mig personligen känns det lite som att ha förlorat en avlägsen vän.

Ni som följt min blogg länge vet att jag i min ägo har samtliga tio säsonger av nittiotalets stora teveserie Beverly Hills 90210. Det är ett av mina bästa köp, så många gånger som jag har sett seriens samtliga avsnitt. När jag kikar tillbaka i mitt bloggarkiv finner jag ett inlägg från 2011 där jag skrev om att ett efterlängtat paket med kärlek kommit med posten, läs inlägget här. Det var med stor förväntan jag då började kolla serien och mitt artonåriga jag beskrev tillfället som magiskt. Ett och ett halvt år senare dikterade jag i bloggen att seriens eftertexter hade rullat en sista gång, här kan du läsa inlägget. Sedan dess har jag kollat om serien ett flertal gånger och blivit alltmer fäst i karaktärerna, däribland den snygga, spännande och sårbara Dylan McKay.



Ett av Luke Perrys senaste och sista framträdanden görs i teveserien Riverdale som är aktuell att se på Netflix. Också denna serie är mycket omtyckt av mig och ett av skälen till att jag började kolla denna var just på grund av hans medverkan. Det känns sorgligt att han inte längre finns kvar. Denna stjärna som stått högt har nu fallit och kvar finns så många fantastiska framträdanden, minnesvärda karaktärer och säkerligen även personliga relationer till många medmänniskor. Jag är inte en av dem, trots att hans tonårskaraktär påminner mig om en vän från förr.

Luke Perry, må du vila i frid.

När andan faller på och tiden och energin tillåter spelar jag gärna The Sims 2. Det är ett intresse jag har haft sedan unga år. Trots att jag är ganska vuxen hänger det intresset kvar. Under årens lopp har många simmar levt och dött under mitt styre (Hehe!). Flera bostäder och diverse allmänna tomter har byggts. Nedan är mitt senaste projekt (aningen inspirerat av var jag själv befinner mig i livet just nu): Havsvikens kapell samt bild på de första simmarna som vigts där.