Tiden upplevs gå i en rasande fart och snart är även oktober månad passerad. Jag som älskar hösten och specifikt oktoberdagarna har i år inte alls funnit den där harmoniska känslan inombords, mysstunderna med en kopp te eller tagit mig tid för höstpromenader bland frasiga höstlöv. Dagarna har fyllts med annat. I tanken är jag redan i december månad med stora förhoppningar om adventstid. Med på köpet kommer då en viss julstress och i år även en viss oro för ekonomin och ett diffust förhållningssätt till klappar och konsumtion. Den senaste veckan har jag haft påtagligt svårt att leva i stunden. Det gör mig ledsen - jag missar ju allt det fina som är vardag, livet.

Oktober går mot sitt slut och trädens löv färgas gula, orange och röda. De singlar ner på marken och lägger sig som ett täcke över den trötta gräsmattan. Sex veckor har vi bott i huset. Det är vår första höst med trädgård. Jag som älskar oktober ser stor glädje i årstidernas växling, så även (och kanske lite extra mycket) med en trädgård att sköta. Jag ser så mycket fram emot att starta en ny säsong med förberedelser, omsorg och skördetid - nästa år ska jag vara beredd!

 

Min pappa har alltid sagt att den femtonde oktober stänger vi igen trädgården och utomhusarbetet inför vintern. För oss som nyligen flyttat in i huset och dessutom nyligen har varit sjuka i influensa har det avslutande arbetet i trädgården fått dröja. I helgen krattade vi löv - mycket löv blev det då vi har sex träd på vår tomt - som vi bäddade om rosenrabatterna med alternativt paketerade för vidare färd till tippen. Vi beskar fruktträd och plockade bort muminplommon för att öka chansen till mer lyckad skör kommande år. Trädgårdsslangen fick flytta in i trädgårdsförrådet där robotgräsklipparen sedan tidigare har gått i ide. Kvar att göra inför vintern är att klippa häcken samt eventuellt klippa ner busken med parkslide. Tiden i trädgården bjöd även in till spontana möten med grannar i närliggande hus - så värmande att få ett hej och ett välkomnande till kvarteret. En granne önskade äppelkvistar till sina kaniner, vilket vi vid dagens slut lämnade på deras trapp. God kontakt med närmaste grannarna känns betydelsefullt!

Här hemma börjar vi tillfriskna efter två veckor med influensa. Både jag och R har varit sjuka med feber och luftvägssymptom medan lillen har klarat sig utan sjukdom. Våra symptom skulle kunna ha varit covid-19, vilket enligt tagna covid-19-test inte visade sig vara fallet. Konstigt det där med covid-19; det skulle kunna vara denna pandemisjukdom eller som i vårt fall helt vanlig influensa. Det som fascinerar mig mest är att det var länge sedan jag var sjuk i influensa, detta trots att det jag det senaste året har haft nedsatt immunförsvar.


Vi inledde helgen med att städa bort sjukdom; bädda rent i sovrummet, dammsuga, bädda ihop bäddsoffan och tvätta. Mitt smaksinne är tillbaka vilket gjort att jag idag har kunnat njuta av helgfrukost med det där extra på bordet, belgiska våfflor till lunch, lax och potatis till middag samt lördagsgodis framför teven. En väldigt bra dag i livet!

Bloggen finns för mig självklart kvar efter fjorton år, trots att livet rullar på. Jag påminner mig själv ofta om att bloggen skall överleva småbarnsåren, läs inlägget här. Att blogga har blivit en del av vem jag är. Det jag vill visa världen vill jag många gånger visa er. Fjorton år som bloggare är en lång tid. En längre period av regelbundna uppdateringar, läsare som kommer, går och består samt inspirerande inlägg hos andra som får mig att vilja skriva ytterligare inlägg. Du som läser och du som själv bloggar ska ha stort tack för att du delar med dig och bidrar till en uppskattad samvaro.



Det senaste året har jag delat med mig av vardagsinlägg och stora händelser i livet. Ni har även fått ta del av flertalet inlägg i kategorin bullet journal. Idag är antalet publicerade inlägg 3296 stycken. Jag känner en stolthet för varje inlägg som jag publicerar.

Än en gång, stort tack för att just du läser min blogg RosaNatt.

28 - sep
Vi kollar flyttstädningen som gjorts och inser att detta är vårt sista besök i lägenheten. Jag stänger balkongdörren en sista gång och säger till mig själv att vi nu slipper de jobbiga grannarna som flertalet gånger har gjort mig illa till mods. Vi stänger dörren till lägenheten, låser om oss och går ut genom porten. Vi åker hem till huset, till bostaden som är vår sedan en månad tillbaka och som gör mig lycklig. Vi har avslutat kapitlet med bostadsrätt och påbörjat livet som villaägare. Det skulle kunna vara i ett helt annat liv!

När oktober tog sin början lämnade vi ifrån oss nycklarna till vår tidigare bostadsrätt. Där bor nu en annan familj som vi hoppas får uppleva fina stunder och skapa minnen likt vi har fått möjlighet att göra. Allt har sin tid, så även livets olika boenden.

Tidsinställt inlägg, skrivet den 2022-10-08.

Tidsinställt inlägg, skrivet den 2022-10-08.

Förra helgen besökte jag webbutiken Tidformera's lager och showroom i Tierp. Det var en mycket inspirerande eventdag med namnet "Bubbel, babbel och BuJo" - mina ögon tindrade och mitt leende var definitivt!


Tillsammans med andra kreativa människor satt jag vid långbord i Tidformera's lokal där vi pysslade med våra respektive bullet journals, anteckningsböcker, kalendrar och journaler. Att dessutom ha deras utbud med anteckningsböcker, pennor, washitejp, stickers och övrigt på armlängds avstånd (bokstavligt talat) kändes lyxigt och bidrog till ökat skapande!

Smyggtitt på mina köp från Tidformera.

Med mig hem därifrån fick jag, förutom arket med washidekorationer som användes till mina oktobersidor i min bullet journal, följande; två prickade anteckningsböcker, några rullar washitejp, en förpackning med rub-on-stickers, förpackningar med stickers och en penna. Jag kan varmt rekommendera er att kika in på deras hemsida tidformera.se.

Det ska bli så roligt att börja använda materialet och jag har självklart planer för mina kommande kreativa projekt. Härnäst ska jag göra sidorna för november i min bullet journal, temat blir vintage med text och fjärilar i ljusbrun färgskala.

Denna månad är jag extra nöjd med månadssidorna i min bullet journal! Efter att ha hittat ett ark med washistickers, alltså dekor på transperant bakgrund, skapade jag sidorna nedan. Resultat blev lite vintage med tryckbokstäver, vackra höstbilder och en ljusbrun washitejp. Majoriteten av materialet jag har använt finns att köpa hos webbutiken Tidformera.se. Hoppas att jag kan inspirera!

Uppslaget därefter bjuder in till reflektion över dagen i form av tacksamhetslogg, mood tracker (känslologg) och habit tracker (logg över vanor). Den komprimerade designen nedan är jag nöjd med!




Avslutningsvis har jag en sida som välkomnar höstens ankomst. Sidan skapades med ett kreativt sinne - för att det var roligt - samt för att ytterligare använda det fina materialet som oktober månad i min bullet journal har dekorerats med.


Vad tycker du om sidorna för oktober månad i min bullet journal?

Det har gått ett år sedan jag besökte reumatologen för första gången och fick min diagnos reumatoid artrit, ledgångsreumatism. Sedan dess har jag gjort flertalet besök inom sjukvården och på rehabcenter samt haft telefonkontakt med läkaren vid behov.

Uppföljning enligt rutin gjordes i veckan då min läkare konstaterade att min sjukdom nu är i remission, alltså inte aktiv. Det känns skönt att veta, dock än med viss osäkerhet på hur framtiden kommer att bli. Min läkare berättade för mig att på skattningsskalan för sjukdomens aktivitet skattade hon i fjol max - mitt insjuknande var aggressivt och krävde aggressiv medicinering. Ett år senare har sjukdomen lugnat ner sig och medicinen tycks fungera. Jag upplever dock fortfarande symptom i princip dagligen, jag har få dagar då jag skriver i min loggbok att jag "mår bra". Sedan i våras mår jag dock bättre och har fler dagar utan symptom. Förhoppningen är att det ska fortsätta i den riktningen och att jag skall ha en tillvaro utan symptom.

Jag ska fortsätta med nuvarande medicinering, vilket känns både bra och aningen ledsamt. Bra för att medicinerna hjälper och för att biverkningar är något jag knappt upplever. Ledsamt för att ett av läkemedlen är typ cellgifter, en väldigt liten dos, vilket gör att jag inte får bli gravid. Beslutet om ett syskon till lillprinsen är just nu inte vårt beslut att ta. Det känns okej, jag accepterar omständigheterna. Ett sådant livsbeslut skulle jag dock vilja kunna ta själv, inte med beaktan av en sjukdom som är oviss att förutspå.

Ett år sedan jag fick min diagnos kan jag ändå se att livet fortsätter likt tidigare, om än med vissa justeringar. Min ork är ibland påverkad, mina leder fungerar inte alltid som jag hade önskat och jag slås ibland (enligt min uppfattning oväntat och ganska hårt) av att min sjukdom kan ge anledning att ställa vidare frågor om min hälsa, exempelvis i försäkringsärenden. Trots allt gläds jag åt att jag får må (relativt) bra i min kroniska sjukdom.