Jag blev utmanad av Emelie att framhäva det jag gillar bäst med min kropp.

Under mina år i bloggvärlden har jag berört ämnet kroppssyn och självuppfattning, däribland Det är okej att vara mullig samt Rädslan för fulhet. Utifrån en tillbakablick i arkivet verkar det som att jag kämpade mest med mig själv och min självbild under gymnasieåren, kanske för att jag kände mig som mest utanför sammanhanget just då. Också idag kan jag uppleva mig ha en alltför kritisk blick på mitt utseende. Vissa dagar kan jag ha svårare att acceptera mig själv och min kropp, andra dagar går jag med huvudet högt och tycker jag är vacker.

Detta gillar jag bäst med min kropp:

♥ Mina bröst. De må vara mindre och sällan utan skönhetsfläck, men jag älskar dem ändå. Redan som ung var jag mycket stolt över dem, läs här.

♥ Mitt blonda långa hår. Det får jag ofta beröm för.

♥ Mina smala handleder. Underarmar och handleder överlag tycker jag är vackert. Skulle jag någon gång skaffa en tatuering skulle den med stor säkerhet bli en detalj just där, på min vänstra handled.

♥ Mina nyckelben. Jag gillar att de syns, trots att jag inte är vidare smal.


... Som ni kanske kan utläsa är jag fortfarande inte helt bekväm med min kropp, men jag försöker förändra den synen på mig själv. Genom att publicera självporträtt utmanar jag mig själv - det tar alltid emot att visa upp tillfällen då jag (mer eller mindre bra) har fångats på bild. Men jag vet att det bara är min fåfänga, det är i alla fall vad jag vill tro. Det sista är en tanke som vittnar om osäkerheten som kvarstannat.

Anta gärna utmaningen - för din positiva självbilds skull. Du är vacker!

Det har varit motigt att skriva tentor. Jag har haft svårt att hålla fokus, samtidigt måste ju arbetena in. Den senaste veckan har jag kombinerat det bästa av två världar; studietid med noga avsatt tid för att delta i trevligheter. Tjejjourshäng, fikastunder, systertid, äta ute och biomys med vänner, gos med min R, godsaker och te. Och så en del mobilspel, men det tycks ha gått bra ändå. Nu gäller det att färdigställa. Mot den stundande examen!

Vi är nog flera som sitter med det sista skolarbetet innan terminen avslutas. Själv har jag två hemtentor att skriva ihop och skicka in den kommande veckan. Jag försöker att inte stressa - det gynnar ingen, i synnerhet inte mig själv. Istället försöker jag jobba metodiskt och målmedvetet... Ikväll har jag i alla fall börjat skriva på den ena inlämningen. Det ska erkännas att skolarbetet känns aningen avigt - jag vill ju ut och jobba i det praktiska sociala arbetet! Om några enstaka dagar tar jag min socionomexamen och det känns så där härligt surrealistiskt och samtidigt helt självklart. Tre och ett halvt år har gått fort. Längre fram ska jag se tillbaka och minnas, just nu försöker jag vara närvarande och samtidigt fokusera på det mest primära. Hemtentor. Examensfiranden. Självbild. Och så relationen till R.

Tillvaron känns splittrad. Inombords är det splittrat, men inte oroväckande skakigt. Jag behöver snarare ta fram mitt driv, min viljestyrka och min livsglädje. Nu gäller det - sista rycket innan examen!

Jag vill tro att kreativitet föder kreativitet.
Just nu är motivationen att plugga ganska svajig. Det är klart att jag är motiverad till att skriva de sista två tentorna - jag tar ju examen om två veckor! Att sitta ner och skriva resonemang och leta forskning inom området är dock inte så lockade - det finns ju så mycket annat roligt att göra. Att skapa till exempel. Kortmakeriet dammar titt som tätt igen, men då och då får jag för mig att plocka fram pärlorna, papperna och stämpeldynan som bidrar till att sätta min prägel på mina handgjorda kort. Min förhoppning är att glädje och inspiration nog att skriva tentorna ska infinna sig om jag får vara kreativ på annat håll.

Jag och R har det bra tillsammans. Trots att vi har varit ett par i flera år slutar jag aldrig förundras över honom. Han växer i mina ögon - varje dag. Vardagen med honom utmanar mig, men får mig också att må så himla bra. De senaste två veckorna har jag känt mig trött och stundvis nedstämd. Då har han funnits vid min sida och hållit om, lyssnat och ansträngt sig för min skull. Han tar väl hand om mig och är bra på att säga att han tycker om mig. R, min prins. Han har stått vid min sida hela mitt vuxna liv, och jag hoppas att han stannar.