När kroppen säger nej

Det finns en gräns, då kroppen inte orkar mer. Och orkar inte kroppen, då vill psyket inte heller vara med i leken.
Även fast jag var ordentligt förkyld imorse, pallrade jag mig iväg till Azaleadalen, för att på min egna nivå kunna delta i Lagdagen. Det visade sig vara bara fysiska aktiviteter, men jag var med lite smått ändå. Vid lunch behövde jag verkligen energi, precis som alla andra. Att lyckas få tag på korv från de fem engångsgrillarna var nästan omöjligt. Där gällde det att knö sig ((för er som inte förstår göteborgska) = knuffa sig) fram, för att över huvud taget få något. Snällt? Nej. Dessutom var det massa rök, vilket gjorde det svårare att andas.
Efter lunchen var jag riktigt trött. Att sitta i solen var jobbigt och jag satte mig därför i skuggan, för att lättare kunna andas. När man skulle utföra den sista aktiviteten, började det regna. Typiskt. Min kropp kände ännu mer trötthet. Jag frågade en lärare, om jag och Joseph fick gå. Det var okej. Joseph letade upp Oscar och Julia, för att det också kunde ha sällskap med oss. Då var det cyklar, jackor och annat som skulle hittas och tas med. Jag sa att jag måste gå, annars skulle jag missa min buss. Det jag fick som svar var i stil med; "Du och dina bussar!", vilket enligt dem är det samma som; "Ta nästa buss." Men kära folket, det är inte så enkelt. Först ska man ta sig till en hållplats, efter det spårvagn och därefter ska man ta bussen, som går hem till mig. Det är inte så enkelt att "bara ta nästa buss". Jag blev ledsen och besviken och gick. Ensam. Bad Rickard att ringa mig, men det blev fail. Det var dålig täckning. Tydligen hade jag låg batterinivå. Rickard ringde igen, eftersom samtalet hade brutits. Jag berättade läget och sa att jag skulle meddela, när jag kommit hem. Efter samtalet hade jag tydligen inte 'låg batterinivå' längre. Typiskt. Jag var så arg! Hade det var något litet till, då hade någon ägodel, förmodligen mobilen, inte varit med hem.

Nu är jag trött, lättade att jag har fått skriva av mig och mycket trött. Jag har gått runt med lock för öronen större delen av dagen och nu är det knappt att jag hör någonting. Huvudet växlar mellan värk och trötthet. Ska försöka sova en stund. Jag tror att jag behöver det. Vill inte sova bort hela eftermiddagen, så jag stället väl klockan.
Ikväll ska jag och mamma gå till Ica och handla inför imorgon, då Alle och Emma kommer hit. Det är tänkt att det ska bli en liten tjejkväll, som för att fira att jag fyller år på lördag. Det blir säkert trevligt.
På torsdag kommer Rickard. <3

Tack Rickard, för ditt stöd idag (och alla andra dagar). <33
Innan jag stängde av min mobil (för att jag inte orkar med kontakt), såg jag att jag mottagit ett meddelande från Joseph.
Har inte kollar det än och tänker inte göra det heller. Kanske senare ikväll.

God natt.

Lite bilder från idag...
   

Läsarnas Ord
Ord från: Rickard

Den första av bilderna vad riktigt fin!

Det ser ut att vara väldigt mysigt i skuggan :D <3



Jag är bara glad att jag faktiskt får chansen att hjälpa till - det glädjer mig väldigt mycket. <33

Du får aldrig tro att du hänger på eller tynger ner mig med dina problem. Tvärtom, jag blir bara glad att du väljer att prata ut - att jag får ta del av dina bekymmer och försöka hjälpa dig. <3



Och snälla - jag vill inte att din mobil går sönder. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan kontakten med dig. :(



Krya på dig min Sjuknos

Jag älskar dig

Puss

2009-05-19 @ 18:04:46
Ord från: becka

awh, stackars.. hoppas du blir frisk tills du fyller !!!





kramar <31

2009-05-20 @ 12:49:51
URL: http://justoneblackangel.blogg.se/
Ord från: Anonym

dom där bilderna gav en massa sommarkänslor! :D

2009-05-21 @ 15:13:03
URL: http://bigcitydreams.blogg.se/

Lämna ett avtryck...

Ditt Namn, tack:
På återseende?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Dina Ord:

Trackback
RSS 2.0