Då var det måndag igen. Jobbigt. Jag gillar inte måndagar. Man blir trött, seg och deppig av att tänka på att man har hela veckan framför sig. Ja, jag kan hålla med om att man egentligen borde vara glad, för att man har något att se fram emot, men av någon anledning gör måndagar mig bara ont...

Jag vaknade mitt i natten. Klockan var väl strax efter två. När det första man tänker på, när man vaknar upp ur en djup sömn, är en stor flaska vatten, då är man rejält törstig. Jag vinglade ut i vardagsrummet och in i badrummet. Där drack jag som en disktrasa, innan jag sömnig som John Blund's mest trogne kund gick och la mig igen. Problemet var då att jag inte kunde somna. Jag låg och vred mig och  vände på täcket fram och tillbaka. Fönstret var öppet, så  jag inbillade bara att det var för varmt i rummet. Himla typiskt. När klockan ringde halv sju imorse, då vaknade jag upp ur en blodig dröm. Jag minns inte vad jag drömde, bara att det vara massa blod.
Jag kom iväg till skolan. Pappa reagerade på att jag inte hade någon jacka på mig. "- Du kommer frysa." Ja, jag måste erkänna att det var lite kyligt idag. Samtidigt är jag inte dyster. Det var alldeles för varmt i fredags, när jag åkte till pappa, så jag är ändå nöjd. Man kan alltid hoppas att det blir varmare imon och på onsdag. Då kan jag alltid ta jackan på torsdag, om det är kallt.
Samling i aulan klockan nio. Varför? Jo, det har förekommit mycket skadegörelse på skolan. Rektorn har under dagen haft ett ordentligt snacka med alla elever på skolan. Jag vet ingenting om detta. Jag har knappt märkt att det har förekommit mer skadegörelse... Visst ser man klotter på sina ställen, men så har det varit under hela min tid på skolan. Vem är det då som förstör?
Spanska. Jag blir alltid lika deprimerad...

Under dagen har det skett massa små saker, som leder till irritation. Det är inget viktigt, men allt smått lägger sig på hög. Jag fick slängt lite skit på Oscar under lektionen i fysik. Övrig skit lagras på högen, som växer mer och mer för varje dag. Springa känns inte alltid, som den bästa lösningen... Jag satt och tecknade under lektionen istället. Jag vet att det bara är jag själv som förlorar på det, men jag vinner ändå lite lugn på det. Får jag inte kladda, då går jag nog i taket!

För övrigt känns det som att hela världen är suddig. Ingen är 'extra glad' eller 'extra ledsen'. Alla är bara lika platta och slöa. Eller... Kanske är det bara jag, som har slutat sett skillnader.


Suddig värld...

Kram