I samhället finns det mycket att se. Idag såg jag en hel del...
- En ung man står och groular (stavning? (= sångare som 'skriker')). Först fattade jag ingenting, men när jag gick förbi honom, såg jag att han lyssnade på musik. Det såg väldigt konstigt ut, eftersom jag som förbipasserande, inte hörde låten, utan bara han.
- På spårvagnen satt två tjejer - en ung och en äldre. De hade likadana vita tröjor i flece. Jag satt själv och läste. Kollade runt lite på folket, som satt omkring mig. Det är väl normalt? Tydligen tyckte inte de två kvinnorna det, för de kollade argt på mig, speciellt en äldre av dem. Jag vände bort blicken. Började fundera på vad deras relation var. Mamma dotter? Systrar? Kompisar?
- På vagnen satt också en äldre dam. Hon fick mig att tänka på Alle. Jag och min kära vän har pratat om hur människor ser på ungdomar. Det är den yngre generationen, som sitter med fötterna på sätet. Alle har därför beslutat sig, för att hon som gammal, också ska sitta med fötterna på sätet. Det komiska idag var att denna äldre kvinnan också satt så. Ja, hon bredde ut sig över två säten och hade ena foten uppe på sätet brevid.
- Denna kvinnan pratade med två tjejer, som verkade vara några år äldre än mig. Av vad jag hörde fick jag reda på att de skulle ut till ändhållplatsen, där man kan bada. Det känns konstigt. Den plats där jag tar båten hem, dit åker folk för att bada. Det samma gäller på ön. Folk kommer hit för att bada. Själv kan jag bara ta cykeln ner, när som helst.
- När jag steg av spårvagnen var det några passagerare kvar på vagnen. Jag höll på dörren för dem. Det är ju inget större problem, så jag kunde lika väl vara snäll. Jag vet själv hur mycket lite omtanke kan göra. De som gick av tackade välnligt - alla utom den sista. Han är min före detta granne. Han tackade inte alls. Gick bara av vagnen. Det var dessutom han som hade mest saker; en stor väskan, som var bökig att få ut genom den smala dörren. Kan man inte ens få ett tack? Visst, pappa säger att man inte ska räkna med att bli tackade och uppmuntrade, men i detta fall tycker jag han kunde gett mig ett tack.

Vid färjeläget var det mycket folk. Jag var riktigt trött och törstig. Lilla jag ångrade verkligen att jag inte tog med mig flaskan med vatten imorse. Jag tänkte på det, men självklart tog jag inte med den. Typsikt. När jag stod där och kände hur energin sjönk, kom det fram en man och en kvinna, som delade ut bananer. Jag fick dessutom en broschyr angående valet. Jag skiter i pappret, men jag fick i alla fall en banan - precis vad jag behövde. Tack.


Det betyder...

På båten fortsatte jag mitt läsande. Det var skönt... om man bara kunde slippa ungarna. Jag vet inte vad det är med barn i åldrarna 9-13, men de ska alltid synas och höras. Olyckligtvis hade jag detta störande moment lite längre bort. Jag kände mig lättirriterad och överreagerade självklart, när telefon efter telefon ringde. Onödigt att slösa energi på det.
Jag kom slutligen av båten. Det var mycket folk både på färdmedlet och på kajen. Det var varmt och jobbigt, jag ville hem. Och hem kom jag.

/Jasmine