Vad är det som får människor att känna sig lyckliga? Det måste ju vara något, som får oss att känna lycka? Eller? Måste det inte alltid vara något som leder till en viss känsla? Hm...
Jag kände mig lycklig, när jag åkte hem från stan i eftermiddags.
Efter att ha förlorat många vänner, de senaste dagarna, var jag låg i skolan. Oscar, väldigt snälla Oscar, märkte att något var på tok. Tack, eller vad jag ska säga. Det var ändå rätt okej, att vara i skolan. Allting passerad utan en massa krångel. Den största påfrestningen var att ha nationella prov i spanska. Egentligen skulle vi haft vanlig lektion, men eftersom jag inte mådde bra den lektionen, då vi skulle göra provet, fick jag göra det idag. Det gick inte alls bra, men samtidigt skyller jag inte på mig själv. Att jag haft många olika lärare (både bra och dåliga) under min utbildning i spanska, kan jag säga att det är anledningen till att jag inte kan så mycket. Jag hoppas verkligen att jag inte halkar efter för mycket på gymnasiet. Egentligen är jag inte orolig. Det var samma med engelskan; jag hade missat alla grunderna, men har nu - efter fyra år med en toppenlärare - lyckats ta igen och är nu inte helt borta, när det gäller detta internationella språk. Det tackar jag alla berörda för.

Jag och Alle har pratat en del idag. Jag kanska inte har någon fest... Det finns faktorer som lett till att det i dagens läge känns onödigt att ha det. Ja, onödigt. Det känns som att jag bara har det för sakens skull. Ska det vara så? Nej. Därför kanske det bara blir en liten kväll med Emma och Alle. Vi får se.
Jag och min lilla prinsessa gick och köpte godis, som vi tryckte i oss, där vi satt på en bänk bland buskar och träd. Det var väldigt mysigt och jag njöt verkligen. Efter att Alle tagit spårvagnen, gick jag till min hållplats. Jag fick vänta en stund på bussen, men det gjorde inte mycket. Jag hade min bok med mig och jag hade inget emot att läsa. Haha, William påstår att jag är en bokmal (lite på skämt) och det kanske jag är...? Jag älskar i vilket fall som helst att läsa. Det ger glädje. På båten fortsatte jag att läsa. Det blev lite svårt, för jag kom och tänka på en massa. Till exempel att jag ska skriva i sommar. Jag har kommit på ännu en sak jag gärna vill göra denna sommar. Jag vill sitta ute på altanen, under det stora blåa parasollet, med datorn i knät och bara skriva för glatta livet. Får man gör det? Jag håller ju på med mitt projekt 'När ingen ser' (som kanske uppdateras ikväll här i bloggen (bara kanske)). Nu har jag kommit på ännu ett. Eller... Jag har många på gång, fyra närmare bestämt, men just nu skriver jag bara på ett. Det är lite kul att drömma, önska att man kan skriva. Så, där satt jag och drömde. Jag kände en aning lycka. Det var längesedan på något sätt. Jag vet inte exakt vad som gjort det, men jag har känt mig ledsen på senaste tiden. Inget jag tänkt på, förrän nu, när jag bytt perspektiv. Hm... Jag är kanske för öppen.

Förutom att min lycka varar fortfarande, är det jättefint väder ute. Man kanske borde fota lite senare? Det återstår att se. Jag vill ju gärna skriva. Plus... att jag har mycket läxor... Suck.

KramisKram