Det är en viss känsla, när man går av bussen och bort till båten. En del människor känner man igen, andra är okända. Man iakttar och ser nya saker, som man aldrig sett förut. De bosatta bär på handväskor, träningsväskor och mat från Hemköp. Sommargästerna bär på resväskor i alla olika färger. Man ser ganska snart vilka som varit på ön förut och vilka som inte har varit det. På fredagar är det nog mest vana gäster. Jag menar, vilken stadsbo åker ut till öarna vid middagstid på en fredag? Inte många tror jag.
Känslan av att bara iaktta, men samtidigt inte veta var man hör hemma. Räknas jag som bofast eller är jag gäst? Vad betecknar gäst och bosatt? Jag har bott på än i hela mitt liv, men inte på heltid - är man då bofast?
Den här sommaren ska jag försöka vara så mycket jag bara kan här ute. Jag ska träffa Rickard en del, jobba några veckor, men annars är det inte mycket annat. Jag ska försöka stanna på ett ställe, inte flänga runt så mycket, som jag annars gör. Att bara sitta på altanen med en bok - underbart! <3 Samtidigt vill jag ut och träffa folk, se om det finns några snygga sommargäster att spana in? ;P Man måste ju få längta, eller hur?
Jag är kluven. Det är så mycket man inte vet. Jag har så mycket drömmar. Att aldrig ha fått känna sammhörighet med en plats, det tar på krafterna. Man jag har bestämt mig; En dag ska jag hitta min plats här i välrden. Jag kanske inte hittar den imon, om en vecka, nästa år... men jag kommer hitta den, om ett tag.