Ja, det har varit långledigt för de flesta Jag fick dessutom en extra dag hemma, eftersom jag var så kraftigt förkyld i onsdags. Jag är fortfarande lite snuvig, men ikväll mår jag mycket bättre!

Torsdag:
Jag hann inte städa, som jag hade tänkt. Vaknade av mig själv omkring åtta och beslutade mig för att gå upp. Jag ville inte skynda, men blev självklart stressad ändå. Rickard körde hela den långa vägen från Stockholm ner till mig i Göteborg. Det är Äkta kärlek, enligt mig. Jag blev underbart glad, när jag hörde dörrklockan ringa. Vilken lycka! Tänk vad andra människor kan göra, för att glädja en så väldigt mycket...
Fredag:
Jag och Rickard åkte till Emma. Där var också Emmas pojkvän och en present till mig. >.< Hihi, gullig hon är som kom ihåg min födelsedag. Efter det lilla besöket hemma hos henne och en kort shoppingrunda tillsammans, åkte jag och Rickard till min mormor och morfar. Hihi, jag är lite stolt att vi lyckades hitta. Jag med mitt usla lokalsinne har det inte alltid så lätt där ute i världen. Hos mammas föräldrar var det riktigt mysigt. Morbror var också där vilket gjorde det hela mycket trevligare. Vi åt god kycklingsallad och underbar paj till efterrätt. <3 Jag bara ääälskaaaaar paj!!!! Vi kom iväg ganska tidigt och var hemma strax innan åtta. Perfekt ankomst, för att hinna se Talang. Fredagskvällen räddad?
Lördag:
Jag råkade födas då, den 23 maj för 16 år sedan. Ja, så nu är man inte längre 15, utan istället ett år äldre. Som min syster säger: "Ännu ett år närmare pensionen." Haha, hon är för härlig! Det var en mysigt dag hemma. Vi gjorde inte mycket, men det behöver man inte alltid göra. På kvällen tog jag och Min Pojkvän cyklarna ner till havet. Det var blåsigt, men solen sken och gjorde det varmt på klipporna. Jag uppskattar små saker, till exempel en liten tur ner till havet. Jag behöver ingen resa för trettio tusen ner till Austarlien. För mig räcker det med en liten tur ner till havet tillsammans med de man älskar. På kvällen stod mamma ute och grillade. Hon påstår att hon inte är bra på det, men köttet blev perfekt! Jag säger ju det; hon kan! Det var otroligt gott med klyftpotatis, sallad och tzatsiki till. Lördagen var på topp!
Söndag:
Man känner det redan på morgonen. Tiden har runnit iväg och idag är dagen. Rickard tänkte åka vid fem. Han kom iväg tjugo-fem minuter senare. Ganska okej. Jag trodde aldrig han skulle komma iväg. Det måste vara hemskt att lämna en människa, som gråter. Förlåt för det. Varför gråter jag fortfarande? Jag vet ju att vi kommer se sigen. Det är ju bara ett farväl (Nej, det är inget farväl. Det är ett 'hejdå', för vi kommer ju ses många fler gånger till...) ... ett hejdå. Men jag gråter fortfarande. Inte för att jag är ledsen, Eller jo, delvis. Det är väldigt mycket känslor, när man vet att den sista kramen är nära. Jag är så lycklig att jag har Rickard, att han vill tillhöra mig. Jag är glad, lycklig och smickrad. Jag kan ändå inte undvika att vara ledsen, sorgsen, förtvivlad och hysterisk. Ja, jag måste säga att jag inte är lätt att trösta i lägen, som dessa, men Rickard lyckas väldigt bra. Ikväll har jag egentligen bara väntat på att han ska komma hem. Jag vill vara vaken, när han kommer hem. Ifall något händer, vill jag finnas där för honom. Dessutom måste jag få höra hans röst, innan jag somnar. Det har varit en okej kväll. Jag har gjort kort och sett 'Djävulen bär Prada'. Rätt okej.

God natt.
Kramis