I onsdags påbörjade jag min behandling för ledgångsreumatism. Tillsammans med sjuksköterska satte jag den första injektionspennan med läkemedlet Hyrimoz i låret. Jag som inte är förtjust i nålar och sällan har behövt sjukvård var nervös och hade viss oro för min egen reaktion. Det gick dock bra, så pass bra att jag i nuläget upplever mig ha tillräckligt med mod att framöver ta pennan på egen hand, utan vårdpersonal närvarande. Det betyder mycket att min första upplevelse var positiv.


Då ledgångsreumatism är en kronisk inflammatorisk autoimmun sjukdom kommer jag att vara i behov av regelbunden medicinering framöver. Var fjortonde dag kommer jag att sätta en injektionspenna i låret eller magen i syfte att hämma min kropps överproduktion av en viss typ av celler. Dessa celler förökar sig i för stor omfattning i relation till de "kompisar" som de ska hänga samman med. Mitt immunförsvar går till attack mot den egna kroppen, vilket tar sig uttryck i att mina leder blir inflammerade och påtagligt begränsar min fysiska hälsa.

Förfyllda injektionspennor.

Vanliga biverkningar av medicinen uppges vara huvudvärk samt allergisk reaktion kring injektionsstället. Lyckligtvis har jag denna gång klarat mig från dessa konsekvenser och jag vill tro att medicinen ger effekt då jag redan upplever mig må bättre. Jag har fortfarande ömma händer och fötter, men är inte alls lika stel och trött som tidigare. Förhoppningsvis ger även symptomen i händer och fötter med sig inom kort. Det skulle betyda mycket, då jag i nuvarande tillstånd inte självständigt kan ta hand om min ettåring.