Dimma och eufori

Större delen av tiden befinner jag mig i dimma. Ibland blixtrar det till och jag får fokus i form av en skarp skärpa. Det är över på ett ögonblick och jag är åter i dimma. För det mesta är jag jordnära, andra stunder svävar jag högt över molnen, hög av glädje och eufori. Båda tillstånden gör det svårt för mig att finna ro; antingen skapar känslo- och tankestormen ett disigt klimat eller så leder euforin till avsaknad av verklighetsförankring. Oavsett hur jag vänder kappan mot vinden tycks jag inte hitta det tillstånd som gör det möjligt för mig att stanna upp och reflektera. Det känns som länge sedan tid för reflektion, självmedvetenhet och personell närvaro var självklart. Kanske typ ett år sedan. Kanske till och med längre tillbaka än så.

<3

Lång tid!💙💚💛

Kram !!

En stor kram till dig <3

Styrkekramar till dig!

Hej. Tack för kommentaren. Hoppas att du mår bättre. Kram.

Massa kramar!