Min katt som sover så sött.

Mörkret har fallit och det är dags att sova. Som ett litet barn stretar jag emot. Jag vill inte sova. Det har alltid varit så. Sova är bara waste of time. Tänk på mycket annat man kunde göra under de timmarna man ligger i dvala.
Jag är äldre och har accepterat att sova är ett måste. Men hur lätt är det att sova, när man är rädd för att blunda? Jag släcker lampan och ligger tyst. Tyst och stilla, så att ingen kan smyga sig på mig. Tankarna kommer och jag blir plötsligt panikslagen. Lampan tänder jag fort och sitter nu kapprak upp i sängen. Bilden av den läskiga gestalten försvinner sakta. Jag lägger mig ner och blundar, men öppnar snart ögonen igen. Jag vill inte blunda. Jag är rädd för att inte se. Tänk om någon kommer och tar i mig. Vad som helst kan ju hända. Man kan inte ha kontroll dygnet runt - och det skrämmer mig. Jag vill veta vad som sker runt omkring mig. Med slutna ögon kan jag inte se. Natten är mörk och utan ljus. Mina ögon är slutna och jag är utan kontroll.

/Jasmine