Vem har sagt att man som etta bara kan umgås med ettor? Finns det någon regel? I så fall skiter jag i den. Eftersom jag inte har kommit in så bra i klassen, har jag automatiskt börjat dra mig till andra elever på skolan. Det finns ett litet gäng tvåor, som jag började prata med i bamba, den dagen då vi inte hade några tallrikar. Sen dess har vi pratat en hel del. Vi hejar alltid på varandra, växlar några ord och de visar att de ser mig. Det känns väldigt skönt. Jag känner inte dem så bra än, men deras närvaro känns ändå som en trygghet. Jag är så glad att jag har fått kontakt med dem!
Efter besöket i bamba kom jag tillbaka till skolan. Strax utanför caféet stod de och pratade. Jag stannade till, pratade och... pratade. Jag och en av tjejerna satte oss ner och pratade i över en timma, ändå tills våra lektioner började. Det var så härligt! Hon brydde sig verkligen om mig. "- Nu pratar jag hela tiden. Förlåt..." "- Nej, nej. Det är ingen fara. Jag märker att du behöver prata." Hon märkte det. Hon märkte att jag hade en del att bära på och hon var villig att lyssna. Jag trodde inte att de fanns människor, som lyssnar på en annan människa problem utan att få betalt. Visst, det är väl sånt kompisar gör, men... Jag känner ju inte henne så väl. Hon har verkligen visat, att man kan tycka om mig, att de finns snälla människor och att man inte ska ge upp. Vi pratade om hur det var för henne att börja på Vittra. Hon hade också upp- och nergångar, men det löste sig tillslut. Det kommer säker lösa sig för mig också.

Tack för pratstunden och det ni gör för mig. <3
Kram