Tänk vad lite som behövs, för att man ska bli lycklig igen.
Efter några dagar i förvirring, har jag nu äntligen lyckats lösa en hel del... känns det som.
En kväll nere vid Dansen gjorde underverk!
Visst, det blåste en del. Båten kunde inte lägga till och enligt mig var det tur i oturen. De vuxna tycker det var bedrövligt. Jag tycker det var underbart! Inga drickande människor. Bara dansen och havet tillsammans med vinden i ansiktet. Jag träffade Mirre och Ange. Trevligt måste jag säga. I sommar ska jag vara mycket med Mirre, innan hon flyttar. Kommer verkligen sakna henne... <3


Bilden är tagen förra sommaren...

Kram