Hur kan man längta så mycket, efter en plats man alltid haft? Är det tanken på att kanske förlora den en dag, som gör den så älskad? Vad är det som får känslorna att ta över, så fort man passerar gränsen till paradiset? Och vad är det som får mig att känna harmoni?


En speciell resa...

Jag åkte ut till pappa idag. Det var ett bra tag sedan jag var här sist. Varför är egentligen en helt sjuk förklaring; det har bara inte blivit av. Jag har haft annat att göra. Första veckan av lovet var jag ju med Rickard. De två veckorna efter jobbade jag. Då var det helt enkelt lättare att vara hos mamma, eftersom det då bara var en kvart att gå till min arbetesplats. Jag tänkte kommit ut till ön i måndags, men då kom det annat i vägen. Suck. Ja, det händer en del nu. Kanske till och med för mycket. Min kalender fylls med nya saker hela tiden. Pappa säger att jag inte borde planera så mycket, eftersom det sällan blir som man bestämt. Ja... Det är en del att göra och med hjälp av min lilla svarta bok, lyckas jag ha koll på läget. Det är det värsta jag vet, att inte ha koll på läget. Usch. Det gör mig stressad. Det kan dock vara stressande att kolla igenom sin kalender. Herregud. Ja, att planera mycket är på både gott och ont.

Att vara på väg ut kändes underbart. När jag väl kom av båten, fylldes jag av lycka. Det var helt fantastiskt! Cyklandes längs vägen, njöt jag av hur underbart livet kan vara. Jag öppnade dörren och känslan av hur fantastiskt allting var ändrades och övergick till harmoni. Ja, ren harmoni. Det var längesedan. Allt för lång tid har gått. Jag tror inte det är bra för mig, att inte vara här ute. Jag måste vara här oftare! Det får ta sin tid att komma in till stan, men det är så mycket värt det i slutändan. Ja, det är underbart! Nu sitter jag och skriver som aldrig förr. Jag har inte haft lust att skriva, jag har mest bara velat gömma mig, glömma och inte finnas mer. Nu vill jag finnas, men i min egna värld. På min ö. Där ingen ser mig, ingen vet och ingen bryr sig egentligen. Folk ser utan ögon, förstår utan att fråga och bryr sig på sitt egna sätt. Ja, det är en underbar plats, som erbjuder så mycket mer än livet på annat håll. Varje gång jag kommer ut hit, önskar jag att livet alltid kommer att vara så här, känns som det gör nu. Jag är lycklig och vill gärna vara det livet ut. Självklart vill jag inte glida genom livet på en räkmacka - lite motstånd måste det ju vara - men jag vill... Jag vill känna lycka innerst inne och det gör jag fullt ut, när jag är ute på min ö. Sommaren är här och med den kommer allt som hör sommaren till. Jag ska verkligen njuta så länge jag kan, så ofta jag bara får tid. Tyvärr är det inte alltid så lätt...

/J