Gud är inte bäst.
Jag fick en fråga av Erica; "Varför tror du inte på Gud förresten?". Jag tänkte försöka mig på att förklara det. Jag hoppas verkligen att ingen tar illa upp, för det är inte meningen. Tro är ett svårt ämne och också mycket lätt att provocera. Jag ska göra mitt bästa, för att försöka förklara. Reagerar ni på något, är det som vanligt fritt att fråga.
För det första är jag inte uppvuxen i en troende familj. Min mamma och jag har aldrig pratat om vår tro på Gud. Pappa är inte ens troende. Han har helt enkelt valt att inte tro. Själv vet jag inte. Jag har aldrig känt att jag behöver en Gud, en högre makt som bestämmer och vägleder mig. Just det; vägleder och bestämmer... Jag vill inte bli vägledd, jag vill klara mig själv. Jag hatar att känna mig styrd, jag vill kunna bestämma själv. Frihet är något livsviktigt för mig. Känner jag mig inte fri mår jag uselt. (Just så kändes det, när jag var på Ungdomsmässan i torsdags.)
Självklart är det inte bara negativt att tro på en Gud, men för mig fungerar det inte. Istället för att tro på Gud försöker jag lyssna till mitt hjärta (och nej, där inne finns inte Gud för mig, där inne finns Jag själv - jag och ingen annan). Min pappa har alltid sagt att man ska lyssna till sitt hjärta, då blir det alltid bra i slutändan. Och jag tror på honom. Jag tror på min pappa, en helt vanlig man med fel och brister.
När man pratar om Gud Fader Allsmäktig, får många det att framstå som att han är stört, bäst och vackrast. Gud är inte bäst. Om han vore bäst, skulle världen sett annorlunda ut. Jag har själv sagt det; för att uppskatta lycka måste man få känna missnöje. Men se bara på vår värld! Det finns ju flera miljoner människor som lever under hemska förhållanden. Se bara på Sverige och alla hemlösa som vandrar på stadens gator. Se på alla oskyldiga barn som blir utnyttjade, förnedrade, bortglömda... Se på vår värld och ställ det inför Gud. Jag vill inte tro, för jag vill inte straffa någon. Jag vill tro att det som sker är något vi själva orsakat. Ett barn som far illa kan självklart inte stå för det, så det finns undantag. Tar vi det hemlösa finns det säkert skäl till att de lever som de gör. Låt oss då hjälpa. Med vår egna tro och livsglöd klarar vi allt. Tillsammans är vi mäktigare än Gud.
Jag säger det igen; Tog du illa upp av inlägget var det verkligen inte min avsikt. Skriv gärna en rad. Kanske kan du sätta dit mig och få mig att ändra uppfattning. Tack.
Jag håller med dig! :)
Svar: Neopets som är så kul.. (a) ;)
Jag har inte heller växt upp i en troende familj. Mamma trodde på Gud men det var inget hon pratade om och pappa var ateist. Jag tänkte inte så mycket på Gud eller att jag skulle behöva Honom, trots att jag mådde jättedåligt och tyckte att livet var skit. Men nu då jag tror så vet jag att jag behöver Honom. Visst, jag skulle klara mig annars med, jag skulle säkert kunna ha ett bra liv och göra bra saker. Det är människor som klarar det hela tiden, varje dag. Men det jag menar nu är att jag först och främst behöver Gud för att det är endast genom Jesus som jag kan få förlåtelse och bli fri från synden, och störst av allt så skulle jag aldrig vilja vara utan allt det som Gud har gett mig sen jag började leva för Honom. Kärleken (Guds kärlek menar jag alltså nu), friden och nåden. Det vill jag inte vara utan igen. Jag vill inte vara utom Honom igen, för att jag älskar Honom. Det som gjorde så att jag först började tro var att jag kände Hans kärlek, och jag blev beroende. Det är den starkaste kärlek som jag någonsin har känt. Men styrd vill jag inte heller vara, det tror jag inte att någon vill. Men att tro på Gud är inte att vara styrd eftersom man själv alltid väljer hur man vill göra. Så man är fri. Vägledd däremot tycker jag bara är bra, och jag tror att alla behöver vägledning ibland. Oavsett om man är kristen eller inte. Man kan inte alltid klara allt själv.
Och det om hur världen ser ut, kolla här: http://faithhopelove.blogg.se/2008/march/guds-godhet-och-varldens-lidanden.html. Jag skrev om det förut. Läs om du har lust. :)
Som vanligt skriver du bra, och förklarar bra. Sen ska du inte be om ursäkt för det du tycker och tänker. Om någon tar illa vid sig får det stå för dom. Det här är din blogg, dina åsikter och tankar!! :)
svar:
Det jag skulle reda ut igår gick jätte bra. Jag hade även en kul kväll med dom vänner som dök upp. :)
Jag blir glad att mina kommentarer och ord ger dig styrka. Värmer att höra.. Finns mycket i det du skriver jag känner igen mig i. Jag tycker det är fantastiskt att jag hittat din blogg och följer din resa i livet.. -kramar om en helt fantastisk tjej-
Be inte om ursäkt för att du inte tror på gud.
Det gör inte jag heller, jag är ateist.
Kan rekommendera denna bok:
http://morgondimma.blogg.se/2009/november/illusionen-om-gud.html#comment
Den är lite komplicerad i de mer vetenskapliga delarna men den är verkligen läsvärd.
Jag tycker ditt inlägg är jättebra och du behöver absolut inte ursäkta dig - vi pratade om det någon gång; att en god människa kan man vara likaväl - med eller utan Gud.
Jag tror att det är såhär att när man väl börjar tro så går det inte att se sitt liv utan honom. Jag försökte sluta tro på Gud en gång när jag var arg på honom, men det gick fasen inte - jag hatade honom med trodde på honom.
Men jag kan inte säga precis VARFÖR jag tror på Gud, det är ju just det: en tro. Jag var inte med om något coolt "under" eller så, men jag började tro. Att börja tro var helt tvärtom mot vad den ateistiska Julia hade förseställt sig. Det var en sjuk frihetskänsla - jag var inte alls en marionett utan jag var fri. Och för mig var det nog för att jag hade gjort saker som jag inte kunde förlåta mig själv för. Så jag bad till Jesus om räddning och tillslut så släppte jag in honom i mitt hjärta.
Som du ser har jag en ganska "naiv" tro och jag kan inte några teologiska argument eller så - jag "råkade" börja tro och kan nu inte sluta. Och jag vill inte heller :)
MEGA KRAMAR/ Julia
Jag finner det lite konstigt att du ska vara rädd för att såra någon för att du inte tror på gud.
De som är troende är inte speciellt rädda att såra någon när de berättar om att de tror.
De bara svamlar på om att jesus är kärlek, och hit och dit.
Jag känner kärlek i mitt liv utan att för den skull tro på att någon annan bär ansvaret för den.
Att tro på gud/gudar är ungefär som när man trodde på en låtsaskompis när man var liten.
Skillanden är bara att vissa växer ifrån det och andra flyttar över sin tro på "gud" ;)
Jag är också uppvuxen i en ateitist familj. Men vi hamnade i ett område med många barnfamiljer. Våra grannar hade en troende familj. Jag började umgås med dottern i familjen som var ett år äldre än mig och gick ofta med henne till Betel och Söndagsskolan. Jag trivdes. Sedan slutade jag umgås med henne (när vi blev äldre och hon började på en annan skola och jag gick kvar på den gamla) och jag slutade gå till Betel. Det bara blev så, vet inte varför.
Så jag tog en paus tills nu, när ajg fyllde 18 eller runt där. Och då träffade jag mina grannar igen och vi hittade tillbaka till varandra och började umgås. (Nu är de dock andra grannar, den troende grannen har börjat bibelskola högt upp i landet tror jag) och de här grannarna gick på KU och jag gick med och trivdes igen. Jag hittade hem kan man kanske säga.
Sedan vet jag inte riktigt vad jag tror. Jag tror på en Gud, på en högre makt, men jag tror inte på allt som står i bibeln. Sedan kan man fundera på om man måst tro på allt i bibeln bara för att man tror på Gud.
Det är en intressant fråga med tro och så. Jag trivs med min tro på Gud och hoppet att de kan finnas någon som hjälper mig i svåra tider osv. Jag har ett armband som de står "F.R.O.G" på. Det står för "Fuly rely on God" och just så känner jag. Jag har Fully rely on God. Jag litar på honom och att han vill mig det bästa. :)
Intressant inlägg!!
Vad kan man göra annat än att skratta ;)
Jag har gått ur svenska kyrkan, har ingen lust att stödja sådant.
Här är en kille som jag tycker skriver bra om religioner. Han skräder inte precis orden och det är det som gör det så bra!
Här är ett inlägg:
http://whatsupsthlm.se/pezster/infor-religionsforud/3241
Jag tycker man kan se Gud som en vän. Att spendera lite tid för sig själv och tänka är lite som att spendera tid med Gud för mig.
Just det att vi har den fria viljan att bestämma att tro på Gud eller inte, att göra beslut gör att allt inte är gott i världen. En del gör sämre beslut vilket leder till saker som händer i världen. Det är inte Gud som har gjort det.
Min åsikt. :)
