Fullt upp! Att ha och göra alla sekunder utom tre, är minst sagt effektivt. Mormor hämtade mig vid bussen klockan tio. Först besökte vi en marknad, där jag köpte garn och stickor. Jag har nämligen planer på att sticka mig en egen halsduk och mössa. (Ni kommer att få se hur garnet ser ut, men inte nu.) Det var ganska kallt att gå omkring på marknaden och efter ett tag började magen kurra. Vi tog en enkel fika för fyrtio kronor (mormor bjöd) och sedan åkte vi vidare. 2,90 kr/hg för lösgodis gjorde att jag inte kunde hålla mig undan. Ett kilo är att ta i, men jag var nära inpå. När vi ändå var ute och åkte, passade vi på att besöka en unik butik. En liten affär som är svår att hitta, säljer berlocker till mina armband. (Se tidigare köp här.) I vanliga smyckebutiker kostar varje berlock omkring hundra kronor, därför väljer jag istället att fynda tre berlocker för samma pris i den lilla butiken. Sex stycken valde jag ut, varav tre betalade mormor. Min mormor är snäll. Hon köpte inte bara saker till mig, utan fick till sig själv köpt en sjal i läcker blå nyans och ett halsband. Sista stoppet blev i en annan lite butik i närheten; en klädbutik. Mormors väninna hade berättat om den och mormor ville se vad det var för något. Det var dock inte hon som kom ut med en fin påse från butiken - det var jag! I påsen fanns en svart bolero. Shopping på hög nivå, men jag tyckte det var kul. Jag och mormor hade faktiskt jätteroligt tillsammans under vår heldag. Jag är ganska säker på att morfar smått började undra var vi var.
Väl hemma blev det god middag (självklart), sen efterrätt och kortspel. När vi gick och la oss strax innan midnatt var jag trött. Eftersom att natten innan varit orolig, somnade jag ganska snabbt; helt utmattad. Då spelade det ingen roll att rummet var mörkt och sängen låg och alldeles för mjuk.
Idag var det upp tidigt, eller ja; halv nio gick jag upp. Vaknade av mig själv och hörde mormor och morfar rumstera utanför rummet. Frukost och tal om släkthistoria bland annat, slutade med att jag stickade en timme (som jag sedan rev upp, eftersom det blev fult), innan jag tog bussen hem till Rickard.

Här sitter jag nu, uppe i varv till tusen. Jag kan inte riktigt slappna av. Känner mig stressad, eftersom jag ska ska ta mig till träningen om en timme. Kanske blir det två pass efter varandra, eller så blir det bara ett.
Kommentarerna ska jag svara på så fort jag kan. Det är läskigt mycket kommentarer som har ramlat in, vilket är jätteroligt! Jag försöker att tänka på alla fina ord, istället för att bli irriterad över alla töntiga bloggare som är respektlösa med hopp om att kunna göra reklam för sin egen blogg. Idioter, de kommer alltid att finnas. Därför tänker jag inte ägna någon fler ord åt dem. Istället ler jag och niger åt er som skriver hjärteberörande meddelanden till mig. Tack fina folk!