När någon tar min arm och drar mig upp ur det gråa

Den senaste tiden, kanske till och med sen i oktober, har jag känt att skolan sällan ger mig de utmaningar som jag hoppas på. Det är för enkelt, och det beror inte på att jag är en överambitiös elev som redan kan allt. Det är snarare tvärtom; många elever på min skola bryr sig inte om undervisningen och deras ignorans går ut över lektionerna och påverkar på så sätt även mig och mitt lärande. Det är ett själviskt beteende, men vad kan jag göra åt det - mer än att acceptera, svälja och intala mig själv att det blir bättre..?

Jag har känt allt tydligare att jag faller längre och längre ner i en grå gegga. Där finns ingen inspiration, motivation, kreativitet, entusiasm och inte heller någon glädje inför vardag. Allt har känts grått, mer eller mindre. Idag var det dock någon som tog mig i armen och drog mig upp ur det där gråa; en av mina lärare, som jag har haft i svenska sedan ettan och som också är en av de pedagogerna som jag känner mest förtroende för, hon drog upp mig. Hon vet mycket väl att jag kan skriva och hon har noterat min frånvaro. Det är nu bestämt att jag ska göra annat, i och med att jag redan kan skriva och inte behöver gå igenom grunderna som övriga i klassen uppenbarligen behöver. Jag har problem att se svårigheter med att skriva, men det är för att skrivandet kommer så naturligt för mig. Jag har äntligen fått en uppgift som är mer på min nivå - och jag ser fram emot att skriva den. Att läraren tog tag i situationen tycker jag var bra, jag själv hade inte kraft att delta i ett inbördeskrig som endast skulle sluta med att jag dumförklarade alla andra... och antagligen mig själv, i efterhand.

sv: Tack så jättemkt!! :D

Tack så jätte mycket! Ja jag kunde inte annat än att bli glad för den lilla krokodilen! :D

jag tycker ändå att du ska säga till dina andra läfrare att du vill ha svårare uppgifter, det är ju trots allt dina kunskaper det handlar om.



du, jasmine, vad är det som händer i ditt liv som får dig att känna allt du känner? du skriver texter där du beskriver hur du känner, och man förstår, men det man inte förstår är VARFÖR du känner som du gör - har det hänt ngt? :o

Äsh man får göra saånt ibland, och sen gäller det att försöka hitta utmaningarna iaf



SV: men vad skööönt gud vad kul desstuom



pussar

Svar: Åh tack så jättemycket fina du! (:

Spana in www.alexinas.blogg.se

Skönt att din lärare verkligen tog tag i det hela, det är sådant lärare ska göra, lägga märke till deras elever. Det är väl lite det jag har saknat på universitetet, det är inte alls så personligt. Dock läser jag just nu en valbarkurs, där "bara" hälften av klassen är med, vilket gör att det blir mer den där härliga stämningen.



Jag hoppas att det kommer att fortsätta att gå bra för dig gumman.



Sv: Härligt att du har fått vara med Rickard i en vecka, jag förstår verkligen din frånvaro på bloggen i och med detta, det är bra att du tog tid till honom istället.



Jo, släktträffar kan vara jobbiga och just nu känns det extra jobbigt i och med att det har skurit sig en del mellan min brorsa och de andra, jag förstår att han tycker att det är jobbigt att gå tillbaka, när han vet att de andra kanske tänker saker om honom. Jag har inte pratat med honom om en uppkommande kusinträff, för jag tror inte att han vill medverka och då tror jag inte heller att jag vill det. Det känns som att jag vill stå vid min bror. Samtidigt så vill jag träffa farmor och det är lite för hennes skull som den här träffen skulle bli av i så fall.



Nej, Carolina Wallin Pérez var inte alls vidare bra i lördags, tråkigt nog. Den låten som jag postade på min sida samt hennes cover av Kents "Gravitation" är underbara! Men i lördags, nej jag var verkligen inte övertygad själv.



Det är skönt att du ändå kan se tillbaka på din högstadietid och känna att det ändå var okej, jag hatade min mer eller mindre, även om det självklart fanns aspekter som jag gillade. Du kan läsa lite mer om det i inlägget "Det går över".



Med mig är det rätt okej, är lite nervös över morgondagens seminarie, men det kommer nog att fixa sig. Hur är det med dig?



Kram! <3

Vad skönt att någon i din omgivning såg dig, och tog tag i situationen. Super! :)



Sv:

Ja, det var mysigt att han hämtade upp mig och att jag fick sova tätt in till honom den natten.. :)

Kramar

Känner igen det där alldeles för väl. Kände likadant i matten när jag gick i gymnasiet. Jag kände att jag kunde klara mer, men eftersom alla inte hade lika lätt för matte och stojade och stimmade på lektionerna - höll läraren en väldigt låg nivå på genomgångarna.



Tycker för övrigt att det är ett STORT problem i den svenska skolan. Det är alldeles för låg nivå på undervisningen. Det finns många förutsättningar för de som har svårt för skolan - vilket jag tycker är väldigt bra. Men det finns inte lika stort utrymme för de som har väldigt lätt för skolan. Det är synd, för de barnen tappar lusten. Och får inga utmaningar, därmed kanske inte utvecklas mer. Men det är ju det man vill - Sverige vill att alla ska vara medelmåttiga. Mer lätt-hjärntvättade då kanske?



Men det var riktigt bra gjort av din lärare, att hon försöker ta vara på dina kunskaper och ger dig utmaningar, så att även du kan utvecklas! ♥

Hoppas du sovit gott :)

Själv sitter man fast i en bok man hittade på bokrean och jagar frenetiskt bort John Blund :P Men du kanske inte är någon bokmal som jag? :)

ja. att ta sig upp igen är kämpigt. men väl värt det.

SVAR: åh tack, kram på dig!

SVAR; tack så mycket ((: !

sv: Tack så himla mycket!

Vad bra att du fick till det igen, att du fick en nya uppgift utom den grå geggan.



sv: Ja, sedan att jag idag har hår på huvudet och inte under armarna är en helt annan sak, folks ka inte reagera på det ändå - man måste få vara och se ut som man vill utan att folk ska bry sig, så länge det inte påverkar hälsan!

svar ; Tusentack detsammma ! :D



Var gärna med i min tävling om att vinna laptopskin:

http://josefines.se/2012/february/tavling-laptopsskin.html#comment



kram ♥

Svar: Ja men absolut, individualisera skolan lite mer. Vi är alla unika och att alla ska följa samma plan känns lite old school!

Vilken fin rosa blogg! <3