Trettioförsta december tvåtusensexton

Årets sista dag.
Här hemma ska vi ha nyårsmiddag.
Jag befinner mig mitt i uppsatsskrivandet.
Kanske är det skönt med ett nytt år, att få en nystart.

I samband med att ännu ett år avslutas väljer jag att skriva ner mina mål och drömmar. Att ha något att sträva efter inspirerar och just nu behöver jag ha lite riktning i mitt liv. Två brev har daterats idag. Ett av dem får öppnas om ett år, det andra ska vara förslutet fram till nyårsafton 2021. Som ett sätt att bevara drömmar, men också som en påminnelse till mig själv om vem jag en gång var. Jag har inte gjort något liknande innan, men just detta årsskifte så känns det rätt.

Brev daterade idag, öppnas först i framtiden.


En möjlig framgång á artontusen ord


Adventsfikan är ett minne blott.

Sedan en månad tillbaka har julstämning, värme och godsaker varit en del av vardagen. För min del är dessa trevligheter slut och för tillfället sitter jag på ett café i centrala stan med förhoppning om att skriva vidare på c-uppsatsen. Trots att julskyltningen kvarstår i butiksfönsterna och cafékedjorna lockar med julsmakande drycker och bakverk ser jag världen i ett mer grådassigt filter. Inte sagt att jag känner nedstämdhet och oro, det är bara det att julen är slut och jag har återgått till vardagen.

Energin läggs inte på att sörja, den behövs istället till att producera en storslagen uppsats. Om en vecka ska vi skicka in ett sista (nästintill färdigställt) utkast för att några dagar senare kunna göra de sista mindre justeringarna som behövs innan den slutgiltiga uppsatsinlämningen. Det riktigt suger i magen! Att skriva c-uppsats är stort, det är så otroligt upphöjt. Samtidigt, och det kanske bara är jag, är det lätt att bli uppslukad av alla uttalanden som egentligen kanske inte riktigt stämmer. Visst är det en stor grej att under en halv termin på egen hand lyckas producera en vetenskaplig text á artontusen ord, men att göra detta i slutskedet av en flerårig högskoleutbildning är inte helt otänkbart. Jag och min uppsatspartner har en hel del kvar, men ser inte en framgångssaga som omöjlig. Önska oss gärna lycka till!



När det är några minuter kvar till julafton

Vi är hemkomna från en trevlig kväll hemma hos vänner där det bjudits på ljuvligt god mat och tevehäng framför På Spåret. En riktigt härlig fredagskväll efter en tung vecka. Dessutom den tjugotredje december, kvällen innan julafton. Jag bidrog med godsaker till vardagsrumsbordet; pepparkaksmuffins med lingonfrosting. Det är ju trots allt jul! Den sena kvällen har också bjudit på julgodisbak och här näst väntar julklappsinslagning. Det är som vanligt hemma hos mig; jag vill hinna med så mycket att jag alltid gör (det viktigaste) i sista stund. Men hellre en sen kväll än en stressig julafton. Hoppas att också ni börjar känna er redo inför den stundande aftonen. Och kom ihåg; allt behöver inte vara så himla perfekt.

Pepparkaksmuffins med lingonfrosting


Neonrosa 2017


Neonrosa 2017
 
Med några få dagar kvar på det nya året lyckades jag äntligen hitta en kalender som tilltalade mig. Jo, minsann, när det kommer till kalender är jag kräsen. Formatet ska vara i A6 (passar bra i handväskan och finns samtidigt plats att skriva också detaljer i), den ska vara inbunden (ej spiralblock - det fastnar ju i allt!) och inte ha förtryckta tider (det gör mig bara stressad; tänk om man är dubbelbokad, hur skriver man då??). Resultatet ser ni ovan.

Gårdagskvällen ägnades åt att skriva in födelsedagar, förbokade datum och planering under det kommande året. Ovan ser ni färgkodningen inför vårterminen, då jag läser två kurser parallellt. Det gäller att hålla ordning på vilken kurs som går vilken dag! Att se över det kommande året ger mig också framtidstro, samtidigt som det pirrar till lite då jag egentligen inte har någon aning om vad som väntar. Mitt år 2017 kommer som ni ser att vara neonrosa.


Att pausa i december

December rullar på. Uppsatsen blir allt längre och så också vår skrivtid. Deadline tredje januari har flyttats fram och blivit till en inlämning först den tionde. Det känns ganska skönt, trots att ytterligare en veckas arbete med uppsatsen känns både stressavvisande och motivationskrävande... I samråd med min uppsatspartner beslutades att ta onsdagskvällen ledig. Det kan behövas efter de intensiva dagarna (och delvis nätterna) jag har haft.

Denna eftermiddag tog jag mig tiden att promenera bort till centrum och handla - både mat och en ny kalender. Väl hemma lagade jag morotssoppa med frasig ostsmörgås till. Av bara farten rörde jag ihop en tryffelsmet som står på kylning och senare ikväll ska formas till ätvänligt julgodis. December är rätt fint ändå, när man får möjlighet att stanna upp. Det är aningen ofattbart att det var lucia igår, att fjärde advent är på söndag och att julafton är redan nästa vecka! Man får ta tillfällena i akt och göra sånt som hör julen till, exempelvis göra julgodis sent om kvällarna.

Ikväll gör jag Vit limetryffel, receptet hittar du här.


Pepparkakstryffel

Mellan uppsatsskrivande, vardag och jobb försöker jag finna tid till att göra julsmakande godis och bakverk. Sent igår kväll rullade jag pepparkakstryfflar. Enligt R smakade de bra och kan absolut bjudas på vid söndagens adventsfika.


Pepparkakstryffel

PEPPARKAKSTRYFFEL
20 stycken, under 15 minuter + tid att stelna (3 timmar) och rulla (1 timme).

25 g smör
200 g mörk bakchoklad, 55 %
1 ½ dl vispgrädde
1 msk glögg
10 pepparkakor

1. Skär smöret i små kuber. Låt det bli rumstempererat.
2. Hacka chokladen i småbitar och lägg i en bunke.
3. Koka upp grädden. Häll grädden över chokladen och rör ihop tills det blir en smet. Tillsätt glöggen och vänd i smöret.
4. Häll upp i en (bakplåtspappersbeklädd) form och låt stelna i kylskåp.
5. Mortla pepparkakorna till smulor.
6. Forma kulor av tryffelsmeten. Rulla dem i pepparkakssmulor och förvara i kylskåp.

Receptet är från Ica.


Vi har det bra

Jag försöker formulera en text. Vill så gärna förmedla en bild av hur jag och R har det. Men det är svårt. Vissa känslor är svårare att beskriva. Lycka är en, i synnerhet om känslan inte är direkt orsakad av en specifik händelse. Det som fått mig lycklig ikväll är något så enkelt som tid. Tid och uppmärksamhet från R. Flera timmar har jag fått! Vi har pratat vardag, jobb, minnen och framtid. Tillsammans har vi skrattat, flamsat runt i lägenheten och tappat tid och rum. Dessutom har vi gett varandra egentid, något som vi båda är väldigt måna om. Jag känner mig trygg. Trygg i mig själv. Trygg hemma. Hemma hos R. Min R.

Som ni märker är det inte helt enkelt att förmedla denna abstrakta känsla. Kanske för att den också är så flyktig! Men det jag vill få sagt med detta inlägg är enkelt; vi har det bra. Jag och R tycker om varandra.


Jag och R, september 2009.


Fikar, diskuterar och transkriberar

Uppsatsarbetet går framåt. Eller ja, jag och min uppsatspartner lägger tid på det. Samtidigt som vi fikar och blir frustrerade över att vi inte förstår alternativt gläds åt framgångarna. Till min stora lättnad har vi redan gjort två intervjuer och under veckan har vi ytterligare fyra intervjuer inbokade. Dessa intervjuer ska sedan transkriberas, det vill säga skrivas ner ordagrant. Vi har ett omfattande arbete framför oss. Just nu är motivationen ganska bra, vilket är spännande utifrån det faktum att vårt examensarbete syftar till att undersöka motivationsprocessen - mer specifikt längs vägen mot nykterhet och drogfrihet.

Att skriva uppsats är ganska mysigt ändå. Jag och min uppsatspartner sitter på diverse café, dricker caffe latte, diskuterar uppsatsangelägenheter och delar livserfarenheter. Titt som tätt tappar vi fattningen och svär över att uppsatsskrivandet inte är förståeligt. Nästa dag känns allting jättebra. Tur att vi har varandra! Om mindre än en månad ska uppsatsen lämnas in - och så kommer julen däremellan. Nu gäller det att spurta - vilket faktiskt känns roligt, uppmuntrande och utmanande. Heja oss!


Fikar, diskuterar och transkriberar. Oktober 2016.


RSS 2.0