När jag kommer hem efter arbetsdagens slut har jag inte mycket ork kvar, varken mentalt eller fysiskt. Jag har ingen lust att göra någonting och initiativförmågan är förbrukad. Kroppen känns lätt obekväm och jag finner sällan ro i soffan eller sängen. Detta trots att det för min del är lugnt på arbetet. Höggravid, ja. Jag jobbar en vecka till, sedan går jag på föräldraledighet. Det skall bli skönt, jag upplever att det behövs. Förhoppningsvis håller värmen sig kvar så att jag kan njuta mer av sköna dagar på balkongen.

Sist men inte minst har jag så klart min favoritsida; En rad om dagen. Inte bara fungerar den som dagbok på längre sikt, den ger mig också möjlighet att dagligen tänka tillbaka på och välja ut något från den gångna dagen. Det har blivit en uppskattad kvällsrutin!

I slutet av juni hade vi gravidfotografering med Yasmine, läs inlägget här. Vi har nu fått hem ett paket innehållandes mycket värme. Utöver usb-minnet med bilderna har vi även fått ett sött kort med värmande hälsning samt en present till den kommande bebisen - allt inslaget i bedårande papper. Pyjamasen och mönstret därpå är något av det sötaste jag har sett och jag ser fram emot att natta en bebis i denna. Stort tack Yasmine!


Ni har att vänta utvalda bilder från fotograferingen - håll utkik!

Tack så mycket för era varma och personliga ord till mitt inlägg Om andras gravidlycka.

---

Sedan i måndags är jag åter i arbete efter semestern. Om två veckor går jag på föräldraledighet. Det är roligt att vara tillbaka på arbetsplatsen, samtidigt som jag ser fram emot en längre ledighet och det kommande föräldraskapet. Som höggravid har jag inte riktigt den mentala och fysiska orken att bibehålla den behövliga energin hela dagen. Jag har åter börjat sova oroligt med mer knasiga drömmar än vanligt. På kvällarna är jag så trött att jag inte orkar särskilt mycket alls. Under veckans kvällar har jag halvsuttit i soffan och kollat klipp om bullet journaling på YouTube. Det har varit skönt, avslappnande och inspirerande samt har fått tiden att gå. Dessutom har jag hittat några nya favoriter att inspireras av i mitt skapande.

Stort tack för er mycket fina och uppmuntrande respons på inlägget om Sommar i P1 i min Bullet Journal. Ni gör mig glad!

---

När halva månaden har gått vill jag tycka att det är okej att påbörja nästkommande i min Bullet Journal. Så, nedan kan du se en smygtitt på min augusti månad.


Månadens färg är hallonröd och temat för augusti är hjärtan. För min del är augusti månaden då jag och R har bröllopsdag samt i år en månad full av förberedelser och förväntan inför bebisens ankomst. En kärleksfull månad av förståeliga skäl.
Håll utkik efter kommande inlägg med fler bilder på månadens sidor.

Vissa tankar och känslor kan anses olämpliga. Det är just dessa tankar som kanske gör mest ont. Ändå finns de där; flyktiga för stunden och samtidigt kvar i tanken långt därefter... Det är inte helt självklart att jag delar med mig av följande, men efter återkommande fundering under våren väljer jag att skriva nedanstående. Kanske finns det fler som känner eller har känt som jag. Jag vill tro att känslan är lättare att acceptera om man inte känner sig ensam i den. För egen del har tiden hjälpt mig att få nya perspektiv.

Vid vinterns vårkant meddelade min chef att två kollegor skall gå på föräldraledighet efter sommaren. Jag var inte en av dessa. Fåtal kollegor hade sina aningar om att jag skulle vara en av dem, men i detta skede hade vi ännu inte gått ut med att vi väntar en liten. Jag höll hemligheten till stor del för mig själv. Dagen då jag fick veta att jag inte skulle vara den enda gravida i min arbetsgrupp var av oförklarliga skäl tung och gjorde mig ledsen. Jag kände ett uns av förakt samtidigt som jag så klart gladdes åt mina kollegors vägnar. Jag kände mig också så oerhört tacksam för livet som gett mig gåvan att också få vara gravid. Min längtan efter en familj hade funnits med mig de senaste åren, inte sagt att vi hade försökt bli gravida så länge...

Jag skämdes för tankarna och känslorna. Det kan anses oattraktivt att vara avundsjuk på andras gravidlycka. Samtidigt insåg jag där och då hur viktig min egen graviditet var för egen del. En växande längtan - och snart en växande mage!

När jag några veckor senare gick ut med min egen graviditet i arbetsgruppen möttes jag av glädje från kollegor. Det värmde och jag kände en viss gemenskap med de två andra kollegorna som också väntar en liten. Min avundsjuka försvann och jag kunde istället glädjas åt att ha kvinnor i min vardag att samtala om graviditeten med.

Jag är så klart inte den enda gravida just nu, det blir jag varse om dagligen. Ändå upplever jag att känslan som jag har försökt beskriva ovan återkommer - oförklarligt och skamligt nog. Det är som att min egen graviditet inte förblir "speciell" (för det är den ju för oss) om jag inte har "ensamrätt" på att vara gravid. Dumt, jag vet, men det är så det kan kännas. Om och om igen har jag upplevt känslan.

Och om och om igen har jag fyllts med värme gentemot den andra gravida kvinnan då jag delgett att vi också väntar en liten. Resultatet har många gånger blivit att jag känner samhörighet och att vi delar erfarenheter av hur vi upplever våra respektive graviditeter. Det är fint och uppskattat.

För egen del har jag bara några veckor kvar av min graviditet. Jag känner stor förväntan och samtidigt viss oro. Mest orolig är jag för att något skall hända med bebisen under återstående graviditet, vid förlossningen eller under barnets första år (och så klart under livet framöver). Oron grundar sig i rädslan för att förlora ett barn samt i rädslan för att inte kunna bli gravid igen (om jag så önskar). Då kommer jag med säkerhet känna ett ännu större förakt för andra gravida. Och för det kan jag känna skam.

Vissa delar av livet betyder så mycket, är så pass meningsfulla eller djupt rotade, att reaktionerna inte alltid står i proportion till saken i sig. Kanske kan det vara en förklaring till känslan jag har försökt beskriva...

Som ni kan se på bilden har jag skrivit datum och sommarvärd för respektive sommarprat. Den tomma rutan intill kryssar jag i när (om) jag har lyssnat på programmet/podden. Rutan fylls även med en färg baserat på hur väl sommarpratet passade mig, se rutorna under rubriken Key.

Uppslaget fyller sin funktion och bidrar till sommarkänsla vid anblick. Och så var det ju himla roligt att skapa. Älska kreativitet!

Åter hemma i Stockholm njuter vi av sista semesterdagar. Dagarna innehåller inget särskilt, men spontaniteten och vilan som lediga dagar uppmuntrar till är uppskattat. I synnerhet om det innefattar hembakat eftermiddagsfika. Min R tog idag spontant initiativ till att baka chokladfondant - mycket gott!

R har bakat chokladfondant.

Ni var många som reagerade positivt på inlägget om tigerbyxorna till en liten - kul! Av den anledningen tänker jag att ni kanske vill se ytterligare klädesplagg som har köpts till bebisen. Då vi inte vet vilket biologiskt kön vår bebis har är det inte självklart att köpa kläder till ett visst kön. De kläder vi än så länge har köpt är därför könsneutrala och tänkta att passa oavsett kön. Se bara på dessa söta jordgubbsbyxor med tillhörande body!
Jag är ingen som aktivt propagerar ett köns- och normkritiskt förhållningssätt, men tankar på hur vi lär våra barn att inta vissa könsstereotypa roller infinner sig lätt i och med det kommande föräldraskapet.

Tidsinställt inlägg, skrivet den 2020-07-07.

Semesterdagarna på min barndomsö har varit uppskattade och det har varit skönt att koppla av, få perspektiv och njuta av sommardagar i skärgården. Fortsatt trevlig sommar!

Senast i februari var jag hemma på Västkusten för att träffa min familj och släkt. Då firades födelsedag och samma helg fick mina föräldrar reda på att vi väntar en liten. Det var en fin helg som känns som länge sedan. Sedan dess har det passerat en vår och nu när vi åter är hemma på Västkusten är min växande mage tydligt synlig. Det känns fint och samtidigt surrealistiskt.


Ett av de mest uppskattade inslagen under vår semestervecka på Västkusten har varit att få träffa mina morföräldrar. I torsdags åkte vi till dem vid lunchtid för fika i solen, samtal om livet, promenad i närområdet och på kvällen middag på uteplatsen med mammas ursprungsfamilj. Allt med fysisk distansering och god handhygien. Det var fint att ses igen, känna samhörighet och vara en del av det större sammanhang som närvaro av en släkt påvisar.


Det känns aningen märkligt att nästa gång vi ses kommer vi (förhoppningsvis) ha en liten person med oss i vagn. Då är jag och R föräldrar och våra egna föräldrar har den nya titeln mor- och farföräldrar. Våra egna mor- och farföräldrar kan sätta ordet "gammel-" framför sin nuvarande benämning. Det är mäktigt.

Efter timmarna på den lilla ön Åstol åkte vi vidare till den närliggande ön Dyrön, en ö med lika många invånare som på den föregående men på desto större geografisk yta. Vi gick i land i norra hamnen varifrån vi promenerade längs en naturstig på ena sidan av ön och fick uppleva vackra Västkustens klippor, raviner och uppfriskande vind. Ja, det var blåsigt.
Vi ankom senare till öns södra hamn där vi tog en välförtjänst paus på Linas Brygga. Vi åt Fish and Chips eller glass och kände tröttheten efter en lång dag med äventyr. Med nöjda steg promenerade vi sedan genom den lilla byn till öns norra hamn, där vi tog skärgårdsbåten tillbaka till Rönnäng på Tjörn. Det blev en så lyckad dag!

Gårdagen tillbringades i skärgården strax utanför Tjörn i Bohuslän tillsammans med R, min mamma och hennes sambo. Det var blåsigt, som det vanligtvis är på Västkusten, och solen fanns med oss hela dagen.

Efter förmiddagen på Åstol åkte vi vidare till ytterligare en ö, vilket ni kan läsa om i ett kommande inlägg. Till dess får ni njuta av bilderna ovan - vackra Västkusten!

Vår andra semestervecka inleddes med att vi rullade från öst- till västkust för att tillbringa veckan hemma hos min familj. Jag gläds åt att reserestriktionerna inom landet har hävts, om än lever vi till följd av risk för smittspridning med viss fortsatt försiktighet och fysisk distans gentemot varandra. Sedan igår befinner vi oss hemma hos min mamma. Här bjuds vi på vällagad middag, kvällsfika och slappa dagar. Jag uppskattar att känna mig helt ledig och ta dagarna som de kommer. Vädret växlar från strålande sol till spöregn, vilket är helt okej när dagarnas innehåll inte har någon större betydelse. Imorgon skall vi dock på äventyr och hoppas därför på en sommardag med mindre regn.

I veckan satt jag i sällskap av två vänner på en uteservering på Södermalm, Stockholm, och mumsade på matig galette och söt crêpe. Det var så fint att ses igen och uppskattat att vistas på allmän plats för nöjes skull. Till vår glädje var det inte mycket folk ute denna kväll och vi kunde med ro sitta kvar under markisen när regnet öste ner. Stället vi besökte heter A la Crêpe och erbjuder ett glutenfritt och laktosfritt utbud. Jag var nöjd med min beställning och ser fram emot att komma åter för dessa tunna pannkakor.

Vegetarisk galette med stekost, bladspenat, picklad rödlök, tomat och dijonsenap.

Crêpe fylld med äpple och kanel serverad med honung, hyvlad mandel, en kula vaniljglass och mascarpone.

Juli månad är här - så även i min Bullet Journal (BuJo)! Ni har sedan tidigare fått en smygtitt på månadens tema; ljusrosa och grått samt användning av washitejpen från San Francisco. Nedan följer bilder på månadens sidor.




Månaden innefattar en förstasida, En rad om dagen samt en månadsöversikt med to-do-list och plats för anteckningar.

Redan nu har jag en idé om hur min augusti månad skall se ut i min BuJo. Jag har en tanke om att ha vissa trackers, då jag i augusti månad till stor del går hemma i väntan på en liten. Jag skall försöka ta promenader dagligen, sova middag vid behov samt förbereda mig mentalt inför förlossningen. Vad mer kan en höggravid kvinna behöva uppmuntras till att göra/tracka den sista månaden av graviditeten? Kom gärna med förslag!

Skrivet tidigare idag.
Jag sitter på balkongen med fika och lyssnar på Sommar i P1. Dagens sommarvärd är influencern Therese Lindgren, sedan tidigare relativt okänd för mig. Hennes sommarprat handlar om psykisk ohälsa och jag tycker om sättet hon delar med sig på samt musiken hon har valt. Jag njuter av ännu en semesterdag och mår bra. Nuet känns behagligt, samtidigt som tankarna på hösten som föräldraledig med nyfödd passerar och kommer åter. Där finns både en viss oro samt stor förväntan.

Att "bygga bo" inför bebisens ankomst faller sig inte helt naturligt. Trots att det nu bara är två månader kvar är det nya kapitlet i livet fortfarande surrealistiskt för oss båda. De saker som köps är sånt som garanterat behövs, som barnvagn, bilbarnstol och lite kläder. Ovan ser ni ett av klädinköpen. Visst är det sött - jag kunde inte låta bli! Byxorna är i storlek 50 och förväntas passa en nyfödd under första månaden. Tillhörande body är storleken större. Jag vet att det kanske är ett onödigt köp, men byxorna var något av det sötaste jag har sett. Tänk er en riktigt liten klädd i tigerbyxor!