Film - Himlen är oskyldigt blå
Ted Gärdestad- Himlen är oskyldigt blå
Himlen är oskyldigt blå - Biopremiär imorgon 15 oktober!
Filmen "Himlen är oskyldigt blå" utspelar sig i 70-talets Stockholm. En ung kille, barn till en alkoholiserad pappa och en sårbar mamma, får chansen att följa med sin bästa vän till Sandhamn. Där kommer han snabbt in i något som i början verkar oskyldigt, men under filmens gång kommer det fram mer och mer vad som egentligen håller på att hända.
Ljusets släcks och filmen rullar igång. Den första scenen är vulgär, VULGÄR! Jag uttrycker mig också vulgärt, just därför; Man får se en naken kuk uppkörd i kameran. "Trevligt", tänkte jag där jag satt med armarna tätt omkring mig. Jag vet inte hur andra reagerade, men jag tyckte det var obehagligt. För privat för att visas på film. Dessutom kände jag obehag, när jag såg hur illa huvudpersonen hade det hemma. Vulgär scen, alkoholism och dessutom Sandhamn blev för mycket för mig. Första halvtimmen satt jag med en klump i magen och mådde dåligt. Men den känslan släppte, när jag märkte att just Sandhamn inte hade en så central roll i filmen. Visst var den central, eftersom filmen är baserad på en sann historia; nämligen den uppmärksammade Sandhamnsligan, som sprängdes 1975. Det var på sätt och vis både bra och dåligt att Sandhamn inte hade så stor betydelse. Dåligt att de går ut med Sandhamn, när det inte alls handlade om livet där. Men också bra, för min del. Min ö är det finaste jag har. Att då se att folk uppskattar platser som Sandhamn, Marstrand på Västkusten och andra stora sommarhamnar, gör att jag mår ganska jobbigt. Det blir tungt att ta till sig, eftersom jag ännu inte vill släppa taget om det som ligger mig närmast. Men mer om det vid ett annat tillfälle.
Källa till fakta om filmen: Wikipedia
Min slutliga uppfattning om filmen är att den var bra. Den var bra, bara bra. Det var en spännande film, men med för många involverade tunga ämnen. Man får försöka hitta en balans mellan hur många allvarliga ämnen man kan ta med i en och samma film. Enligt mig var filmen en besvikelse, men det var nog främst för att jag hade höga förväntningar. Dessutom blev ju första intrycket av filmen väldigt naket och privat - inte bara med det som trycktes upp i kameran, utan också hela grejen med Sandhamn. Dock vill jag ge ett stort beröm till Bill Skarsgård, som spelar huvudrollen helt fantastisk. Han är duktig.
Jag tycker absolut att ni ska gå på premiären imorgon. Filmen är bra - absolut - och verkligen värd att se. Men tänk inte Sandhamn, för då blir det lätt fel uppfattning om handlingen.
Det finns tydliga förklaringar till varför jag tog åt mig just Sandhamn så starkt. Tankarna skenar lätt iväg och jag tänker på framtiden. Och det är ju inget konstigt med det, egentligen. Men att inte veta var man hör hemma och hur livet kommer förändras, det är ibland skrämmande. Mer om det skriver jag som sagt någon annan gång.
Bok - Persikosommar
Jag gillar att tänka djupt. Jag gillar att läsa djupt. Jag gillar att skriva djupt. Just därför var boken en besvikelse. Man kom aldrig in i handlingen på djupet. Man låg och flöt på ytan och fick aldrig dykt ner i djupet. Samtidigt måste jag medge att jag blev påverkad av boken. Handlingen är verkligen fin och jag känner igen mig själv. Birdie - en av huvudpersonerna - älskar familjens persikoodling mer än något annat. På liknande sätt känner jag om ön. En plats där man känner sig trygg och som bjuder in till minnen för livet.Jag kan rekommendera boken. Har man bara överseende med att den är rätt ytlig (man samtidigt påverkar den fina berättelsen), är jag säker på att man uppskattar den.
På baksidan av boken står det att "Persikosommar är ljuvlig läsning". I början kunde jag inte alls hålla med om det. Nu när jag läst klart boken kan jag dock säga att jag delvis håller med.
Persikosommar - perfekt läsning under en kväll sent på sommaren.
Film - Nyckeln till frihet
Nyckeln till frihet
Jag och pappa har nyss sett klart filmen på SVT1. Den var underbar! 'Nyckeln till frihet' är verkligen en film jag kan rekommendera. Så klok, jordnära och fantastisk. En film som påverkar inne på djupet. Det finns en hel del scener som får mig att känna obehag; mycket slag, våldtäkt (som man inte ser, bara vet om), mord, hot... Scener som jag inte tycker om att se. Verkligheten kommer liksom för nära. Där i tv-rutan ser jag verkligheten i den hårda världen. Den värld som jag ännu inte har upplevt, och hoppas slippa utstå.
'Nyckeln till frihet' är en film som alla borde se! Den påverkar och berör. Den älskar och förstör. En film som alla borde se, för att få ett annat perspektiv på den värld vi lever i. Se den, verkligen!
Nyhet från Marabou; Passion
Marabou har kommit med en ny smak; passion. Det kan väl ingen ha missat? Reklamen kan skådas över hela stan (i alla fall i Göteborg). Mamma, L och Rickard har fått smaka. Själv ska jag ta min första bit nu... Mm, den luktar gott... och smakar... sött på ett fruktigt vis, den smakar milt och gräddigt - Passion! Såhär till vårens alla kärleksbekymmer passar väl denna nyhet perfekt?! Hittar du inte din mänskliga kärlek, har du i alla fall en trogen kärlek; choklad, nu med smak av ren passion.
Varför inte ta och smaka en bit?
Film - Alice In Wonderland
Tim Burtons version av Alice i Underlandet var inte som jag hade tänkt mig. Att se den i 3D var en besvikelse. Jag vet inte om det kan vara så att just 3D inte passar mig, men jag var inte nöjd. Ibland var det jättebra att se den i 3D, men största delen av filmen var suddig. Inte alls som de andra filmerna, som jag har sett i 3D.
Historien i sig var helt okej. Spännande, men jag tycker inte att det höll hela vägen. I mitten av filmen frågade jag mig själv vad filmen egentligen går ut på.
The white queen.
Härliga karaktärer som alla var speciella på sitt lilla vis. Jag måste bara säga att Anne Hathaway, som spelar den vita drottningen gör ett fantastiskt jobb (eller kanske är hon helt förfärligt dålig?). Hon spelar den vita drottningen som är väldigt fina i kanten. Anne gör det riktigt bra. Samtidigt kan man fundera över om det verkligen är bra, eller om man borde bedöma hennes skådespeleri som motsatsen.
En annan fråga man kan ställa sig är om den vita drottningen verkligen är vacker. Jag gillar personligen inte henner mörka öonbryn. Vad tycker ni om hennes utseende?
En bra film måste jag säga. Ser den gärna en gång till, men då hemma i tevesoffan. Att gå på bio är inget jag direkt uppskattar, men det kan vara trevligt.
För er som har sett de tidigare versionerna; bli inte besviken. Tim Burton har skapat sig en egen version. Nu är Alice tillbaka i Underlandet...
Film - Tummelisa
Tummelisa föds ur en blomma, efter att hennes mor planterat fröet hon fick av en god häxa. Modern älskar Tummelisa högt och lär henne allt hon kan. Tummelisa är liten, endast så hög som en tumme, men klarar sig ganska bra ändå. Hon lär sig att leva som liten. Den lilla flickan tycker om att drömma och hennes högsta önskan är att hitta någon som är lika liten som hon själv, helst en prins som hon kan gifta sig med.
En natt träffar hon älvornas prins Cornelius. Det är kärlek vid första ögonkastet! Prinsen lovar att komma tillbaka dagen efter och hämta henne. Tyvärr blir det svårrare än vad han trodde, då det visar sig att Tummelisa har blivit kidnappad av Mamma Padda. Tummelisa ska tydligen bli en stor stjärna, dansa och sjunga, men Tummelisa vill bara komma hem till sin mor, där Cornelius ska komma och hämta henne. Resan hem blir jobbigare än vad hon väntat sig. Hon får hjälp av de så kallade Gitterbaggarna, som gör allt för att hon ska komma hem till sin älskade prins. "-Jag älskar ljudet av min röst!" sjunger svalan Jaqemoue som också försöker hjälpa till. Tummelisa blir dock stoppad av Mamma Paddas Son och Herr Bagge.
Det är en resa mot tiden, där allting måste lösa sig, innan vintern kommer med all sin frost och kyla. Tyvärr kan inte Älvornas Konung (Prins Cornelius pappa) stoppa vintern, som snart gör landskapet täckt av vit snö. Tummelisa räddas av Fröken Åkermus, som tar hand om henne under jorden. Där blir det bestämt att Tummelisa ska gifta sig med Herr Mullvad, en rik, egenkär och mycket egoistisk sådan.
Hur ska allt sluta? Blir det som Tummelisa hoppas; ett lycklig i alla sin dagar-slut?
Åh, det är sådan nostalgi att se filmen. Pappa spelade in den till oss, när vi var små. Jag tycker om den än idag. Är det någon mer som sett den? Kanske känner du igen bilderna överst i inlägget?
Filmen är så fin! Mycket musik, en charmig bagge och en positiv svala. Kan det bli mycket bättre?
Film - Stardust
Filmen börjar och jag fylls av en magisk känsla. Den är bra redan från första minut och in i det sista. En av de bästa filmerna jag har sett - verkligen! Den kommer självklart in på min topp-lista av filmer. Den var helt underbar!
Med magi, spänning, romantik och onda häxor får vi följa med på ett äventyr bortom alla gränser. I början går det ganska snabbt och det är svårt att hänga med. När man väl har kommit in i filmen, klarnar allt och man kan bara njuta av en riktigt bra film. Stardust är verkligen en storfilm!
Lite bilder från filmen.
Det hela börjar med att en ung man passerar muren och kommer in i en annan värld, en liten by där en stor markand pågår. Han går runt, kollar och får vara med om ett litet äventyr. Efter händelsen springer han tillbaka genom muren och vill helst glömma det som hänt. Nio månader senare får han en korg till sin dörr, en liten pojke vid namn Tristan. Han växer upp och vi får följa honom på ett magiskt äventyr. Han letar efter Stjärnan, för att kunna få sitt livs kärlek. Kungen i den magiska världen är döende och en av hans söner ska få ta över tronen - han som kan göra en viss rubin röd igen. Mitt i allt detta jagar även tre onda häxor Stjärnan, i hopp om att få sin ungdom tillbaka. Alla jagar stjärnan, den vackra Stjärnan som glänser av lycka.
Jag kan verkligen rekommendera Stardust!
Om man har fallit för berättelsen om den förtrollade världen Narnia, tror jag att man också kan föredra Stardust väldigt mycket. Kanske är Stardust en kortare version av Narnia?
Har ni sett Stardust? Vad tycker ni om den? Hur många stjärnor får filmen av er?
Jag ger Stardust fem stjärnor av fem möjliga.
Kram
Jasmine
Film - Funny People
Idag hade filmen 'Funny People' premiär! Den var inte så bra, måste jag erkänna. Jag skulle vilka kalla det nörd-humor. Det är sån humor som många i min omgivning tycker om, men som absolut inte passar mig. Jag vet inte säkert om man kan jämföra humorn i filmen med humorn i Scrubs och liknande serier... I don't know. Men den var helt okej. Dock alldeles för lång. Efter en och en halv timma kollade jag på klockan första gången. Jag kände att det var ganska lagom då, men filmen var inte slut än. En timma återstod.
Inte den bästa filmen enligt mig - speciellt inte när jag fick betala etthundrafem kronor för biljetten. Men, men. Jag hade trevligt sällskap, så det känns okej. En medelbra film...
/Jasmine
Bok, Film - P.S I love you
Cecilia Ahern har skrivit boken om Holly.
Holly och Gerry lever det perfekta livet. De njuter av tillvaron och vardagens små gräl om vem som ska släcka lampan, innan de somnar. Men så händer de ofattbara. Gerry blir sjuk och går senare bort. Kvar står Holly - ensam. Hur tar man sig igenom en kris som denna? Holly gör allt för att hålla sig kvar uppe vid ytan. Med hjälp av brev som Gerry skrivit innan sin bortgång, lyckas Holly sakta men säkert gå vidare. Men motgångar kvarstår. Hur är det att älska igen? Kan man hitta en ny kärlek, när den andre har gått bort?
Vi får följa Hollys väg tillbaka. Hur hon tar sig igenom resten av året med hjälp av breven, vännerna och familjen. Boken är helt fantastisk! Jag beundrar Cecilia Ahern, som har skrivit boken P.S I love you.
Det har också gjorts en film av boken. Jag såg filmen först, innan jag läste boken. Det kändes sådär att börja läsa boken. Jag visste ju redan vad den handlade om och vad som skulle hända. Men jag blev förvånad. Boken är inte alls som filmen. Det var mycket mer detaljer, mycket mer känslor i boken. De äventyr de gjorde var inte alls samma. Jag kan inte förstå att det ens är samma story. Visst, själva grunden om att Holly står ensam kvar efter Gerrys död är samma - men resten? Nej, inte alls samma, vilket jag tycker är bra. Otroligt fina berättelser båda två. Jag gillar dock boken bättre.
Absolut en läsvärd roman, för de mörka novemberkvällarna.
/Jasmine
Film - Year One
En av filmerna som går på bio nu!
Två män tvingas lämna sin byn, efter att den ena ställt till med trubbel. Den andra följer med som sällskap - det är ju ens plikt som bästa kompis. Tillsammans träffar de på människor och kulturer, som de aldrig varit med om innan. De träffar på Kain och Abel, några av våra förfäder. De lyckas stoppa fader Abraham från att offra sin son Isak till Gud. Deras äventyr blir lärorikt. De gör en resa, där allt verkar styras av ödet.
Jag skrattade så att tårarna rann! Den var helt underbar! Det är sådan humor i den. Samtidigt är den väldigt lärorik. De har satt in vår tids "problem". Det fanns flera människor, som var homosexuella - och det tyckte ingen var fel. Varför är det då så fel idag?
Jag gillade filmen skarpt och kan verkligen rekomendera den!
Av Jasmine - RosaNatt
Marabou - Sommar!
Sommarens nyhet från Marabou.
Äntligen!
Som jag har letat.
Jag fick den tillslut i min mun.
En av mina favoriter.
Den är dock väldigt söt...
... men god och speciell.
Film - Finding Neverland
Finding Neverland Hur långt kan dina drömmar ta dig? är Oscar-belönad för Bästa Orginalmusik. Jag kan förstå det. Musiken är underbara och passar verkligen in i filmen. Bara det gör att filmen blir magisk, speciell och förtjusande att se.
Jonny Depp har huvudrollen som författaren James Barrie, mästaren bakom det storslagna verket 'Peter Pan'. I denna vackra film får vi följa hans kreativa resa, när han skapar den drömmande sagan om Peter Pan - pojken som aldrig blir vuxen. Med familjen Davies hjälp lyckas Mr Barrie skapa en makalös pjäs, som stiger över alla gränser, över allas förväntningar. Han får sin inspiration av livet, som de fyra sönerna och deras moder Sylvia Llewelyn Davies (spelade av Kate Winslet) lever.
Finding Neverland är en film som innehåller allt! Under en timma och trettiosex minuter får man uppleva magi, sprakande känslor, kärlek, lycka, avundsjuka, orolighet och sorg. Denna vackra saga är som en tårta med precis lagom mängd av favoriter.
Se den!
Spel - theSims3
Vad förväntar du dig av theSims3? Är det nya spelet mycket mer storslaget, fantastiskt och unikt än vad den förra versionen av theSims är? Vill du bara svepas in i en ännu bättre värld av simmarnas tankar, handlingar och livshistorier? Då har du helt fel förväntningar - i alla fall enligt mig.
Jag hade förväntat mig mycket mer graciösa simmar. Att man kunde skapa dem på ett bättre sätt än i theSims2. Jag fick dock en liten besvikelse framför ögonen. Visst finns det mycket mer att ändra på och fler verktyg som gör det lättare att få mer variation i simmarna, när det gäller personlighet och färger på kläder och bostad, men resten då? Jag trodde man skulle kunna ändra ansiktsformerna ännu mer, att man skulle kunna göra allt mer magnifikt, men så är det tydligen inte. Ja, det var en stor besvikelse. Dessutom är det ganska krångligt i början, eftersom allt är väldigt nytt. Jag håller med en kompis, som säger att "- TheSims3 är som ett helt nytt spel." Ja, inte är det theSims, som jag minns det.
Efter lite klagomål, får man väl berätta lite om vad som är bra med spelet. Allt är ju inte dåligt och det finns många funktioner, som gör det nya spelet mycket roligare än de två första...
- Man kan gå runt i hela kvarteret. Man kan se i vilken byggnad ens sim arbetar.
- Man styr hur simmen är på jobbet, om han eller hon ska arbete lugnt eller köra full fart!
- Funktionen att alla i kvarteret åldras, gör hela spelet mycket mer levande. När grannarna får barn, blir det mer spännande att spela. Du styr inte bara din egen sim, utan också ett kvarter med många hemligheter. (Min sim gifte sig med en annan sims, som redan hade ett barn med sitt ex... och det visste ju inte jag!) Kul är det!
- Trivs du inte med husets färger? Ändra om alltihop! Matcha gardinerna med ditt senaste inköp.
Ja, det finns många nya funktioner - på både gott och ont.
Gillar du theSims2 (eller första versionen av theSims) tycker jag absolut att du ska prova theSims3. Ha dock inte för höga förväntningar på det nya spelet. Det är inte som theSims - det är ett helt nytt spel.
Lycka till i simmarnas värld!
Katarina von Bredow
Katarina von Bredow är enligt mig en av de bästa författarna. Den första boken jag läste av henne var 'Expert på att rodna'. Efter det har jag också läst 'Hur kär får man bli?', 'Räcker det om jag älskar dig?' och 'Syskonkärlek'. Alla böckerna handlar om "förbjuden" kärlek. (Om man nu kan förbjuda kärlek?) Romanser med lärare, äldre killar och otrohet är det stora temat i hennes ungdomsböcker. Jag kan bara säga ett ord: älska! Jag har läst 'Hur kär..' och 'Räcker det om..' två gånger nu och ska även läsa hennes andra böcker flera gånger till!
Varför det nu blev ett inlägg om henne och hennes mästerverk är för att jag såg en ny bok på Bokia. Eller är den ny? Den heter 'Som om ingenting'. Hm... *Kolla upp* Nej, i min bok står det tydligen att den är från 1999. Ja, jag har då inte sett den innan.
1. 
2. 
3. 
1. - Expert på att rodna 2. - Knappt lovlig 3. - Hur kär får man bli?
4. 
5. 
4. - Räcker det om jag älskar dig? 5. - Som Jag vill Vara
6. 
7. 
6. - Som om ingenting 7. - Syskonkärlek
Lite ord om böckerna, som jag har läs (det jag minns)t:
Expert på att rodna - Handlar om X, som måste flytta med sin mamma till den nya pojkvännen, Med honom kommer en "ny bror" till huvudpersonen. Intresse för denne äldre kille gör det hela komplicerat.
Hur kär får man bli? - Handlar om X och hur valet mellan bästa kompisen och killen ska göras. Vad gör man, när man faller för den redan paxade killen? Och om han dessutom är paxad av bästa vännen?
Räcker det om jag älskar dig? - X slits mellan problem hemma och pojkvännen gör det hela värre. X blir uppfångad av läraren Finn. Han lyssnar och hjälper... på olika sätt.
Syskonkärlek - Jag... jag blir tårögd bara jag tänker på den. Att en bok kan vara så underbar och så känsloladdad är verkligen ett under. Av alla e böcker jag läst av Katarina von Bredow, så är detta den absolut bästa. Av alla böcker jag läst i mitt liv... så hamnar 'Syskonkärlek' väldigt högt upp på listan.
Tack Katarina, för dessa underbara böcker. <3
Film - Festival
Mycket fin. Filmtips! ;)
Film - I Taket Lyser Stjärnorna
Jenna lever tillsammans med sin cancersjuka mamma, som blir allt sämre. De får flytta till Jennas mormor, en dam med stort kontrollbehov och som jag anser lever utanför verkligheten. Vi får följa Jennas väg från cancersjuk mamma till att slita sig loss och hitta nya vänner. Det handlar om att leva i två världar och att försöka glömma verkligheten , men hela tiden bli påmind om den. Det är en mycket fin berättelse, som verkligen berörde mig. Jag hade svårt att ta åt mig allt först, men nu känns det okej.
Det som står på baksidan av boken finns att läsa på Beckas Blogg .
((Kort - jag vet. Jag är inte bra på att skriva recensioner.))
