Ny tag i Kortmakeriet!
Att växa lite som människa
2011-07-29
Kanske kan man växa lite som människa, genom att bemöta de öden som man tycker verkar obehagliga. Kanske kan man gå vidare med sitt liv, när man inser att allt inte var förgäves. Kanske finns där en insikt; lärdomen om att det som skedde förr har lett fram till något bra i den tid som vi upplever nu.
Kanske kan man växa lite som människa, genom att bemöta de öden som man tycker verkar obehagliga. Kanske kan man gå vidare med sitt liv, när man inser att allt inte var förgäves. Kanske finns där en insikt; lärdomen om att det som skedde förr har lett fram till något bra i den tid som vi upplever nu.
Perfekt dag för ledighet
I ruffen
Det är strålande sol, riktigt varmt och marknad på ön. Att dessutom ta båten ner till marknadsplatsen bidrar till att det inte kan bli bättre. En perfekt dag för ledighet! Om en timme ska jag ner dit igen, för att stå i kaffelotteriet de kommande tre timmarna. Efter det ska jag till en god vän och dricka te. Jag tar vara på min ledighet, gör du?
Det talas om att sommaren är slut
På radion har de redan börjat tala om det faktum att sommaren snart är slut. Tydligen är det så, när många glada semesterfirare återvänder till sina arbeten efter några veckors ledighet. Det verkar inte visas någon hänsyn till augusti, som jag tycker bör förgyllas med att pressa ut det sista av sommaren. Och för att inte tala om september, då vi hoppas på att sensommarvärmen håller sig kvar till oktober. Så varför tala om sommarens slut redan nu? Jag blir faktiskt lite nedstämd, för det får mig att inse vad jag har gjort denna sommar. Jag har varit på resa en vecka och jobbat resten. De dagarna som jag har haft ledigt har legat utspritt över min ledighet från skolan, men har egentligen inte gett någon större ro. Och nu är sommaren slut. Jag har två veckor kvar på mitt sommarjobb, sen tillbringar jag min sista vecka av ledighet hemma hos R i Stockholm. Kanske infinner sig lite ro då - glädjen får jag ta del av, garanterat.
Men ändå, sommaren kan väl inte vara slut redan?
Kväll nere vid dansen, 2011-07-07.
Men ändå, sommaren kan väl inte vara slut redan?
Kväll nere vid dansen, 2011-07-07.
Dans vid en solnedgång
Vädret har varit dåligt alldeles för många torsdagar den här sommaren. Det var i början av juli som solen höll oss sällskap nere vid dansbanan, men efter det har det mest regnat. Att denna kväll vid dansbanan var vacker är inga överdrivna ord. Mycket folk, bra lottförsäljning (jag hjälpte till att kränga några ringar) och en solnedgång som är värd att betala en del av livet för att se. Makalöst! Livet blir under kvällar som denna ganska magnifikt och perfekt. Jag saknade dock att ha R i min närhet.
Dans vid en solnedgång.
Dans vid en solnedgång.
Inställningen är allt
Idag var jag tillbaka på jobbet, efter en dags ledighet. Gårdagen var riktigt skön och mer än efterlängtad. De tre sista dagarna innan min ledighet hade jag det jobbigt på arbetet. Rummen som jag skulle städa var allmänt nerskräpade, i ett av rummen hittade jag en almanacka med bilder på nakna tjejer, dammsugaren ville inte samarbeta och jag hade mycket att göra. Jag var nära att få ett mindre sammanbrott x antal gånger, men lyckades hålla mig på banan. Varje dag är en ny dag, försökte jag intala mig själv. Gästerna som reste igår bor inte kvar idag. Ny dag, nya tag. Inställningen är allt.
Jag har alltid gått till sommarjobbet med en positiv inställning och med ett leende på läpparna. Trots att det var svårt att hålla sig på topp dessa jobbiga dagar, hjälpte den positiva inställningen väldigt mycket. Svårigheterna och hindren sitter i huvudet. När det väl gäller är det bara ens egen vilja som kan stoppa en. Rätt inställning underlättar så mycket. Det gäller allt - inte bara i arbetslivet. Man lär sig alltid något nytt och jag tar vara på erfarenheten.
Jag har alltid gått till sommarjobbet med en positiv inställning och med ett leende på läpparna. Trots att det var svårt att hålla sig på topp dessa jobbiga dagar, hjälpte den positiva inställningen väldigt mycket. Svårigheterna och hindren sitter i huvudet. När det väl gäller är det bara ens egen vilja som kan stoppa en. Rätt inställning underlättar så mycket. Det gäller allt - inte bara i arbetslivet. Man lär sig alltid något nytt och jag tar vara på erfarenheten.
I varje text finns något att notera
Kort 105
Röda hjärtan med skuggade kanter. Papper med text, om så bara utdrag ur en ordbok. Tydliga hörn, gärna tonade i mörka nyanser. Och så den där sista detaljen. Kärlek, det ligger bakom mina kort.
Jasmine's kortmakeri är uppdaterat!
I en värld där konsekvenser inte har någon betydelse.
2011-07-25
Världen är hemsk. Där finns många människor som drivs på av spänningen, men alltför sällan finns där någon reflektion över konsekvenserna. Jag höll på att bli påkörd av en personbil. Han körde mot rött. En person tutade ilsket på honom. Jag blev mest rädd och gav den korkade chauffören ett finger. Mer kunde jag inte göra. Det var bara att fortsätta gå. I en värld där konsekvenser inte har någon betydelse.
Jag höll på att bli påkörd. Föraren körde mot rött. Själv hade jag sällskap av den gröna gubben. Hade jag stannat mitt på övergångsstället, hade jag blivit påkörd...
Det som gör mig mest rädd är att föraren tog det på skoj. När jag såg honom komma körandes, hann jag också notera hans flin och hans hand likt en vink. Det var ett skämt för honom, men kunde ha slutat allvarligt för oss båda.
Snyggaste muggen från EspressoHouse
Snyggaste muggen från EspressoHouse!
Efter en ganska frustrerande och på flera sätt psykologiskt påfrestande dag på arbetet, tyckte jag att mina insatser var värd lite vardagslyx från EspressoHouse. När jag fick den varma drycken i handen, noterade jag den urläckra muggen. En ny variant som enligt mitt tycke är hur snyggt som helst - helt i min smak! Kanske är bara det en anledning att missbruka enkelheten med EspressoHouse ännu lite mer.
Vad tycker du om den nya muggen från EspressoHouse?
Med posten kom ett paket kärlek
Jag blir lyrisk. Jag blir så himla glad. Det som väntar kommer att ge mig sådan lycka och mitt psyke kommer att förändras drastiskt. Lycka. Sorg. Kärlek. Tvivel. Längtan. Det finns en person i serien som påminner om en gammal vän. Det kan bli jobbigt, eller så infinner sig bara ro. Kanske kan jag njuta. Ikväll får jag uppleva magi.
Ikväll ska jag se de första avsnitten av Beverly Hills 90210. Det var en lycklig Jasmine som idag vandrade hem med ett paket från CDON i famnen. I det diskreta paketet fanns något mycket värdefullt; nämligen tio boxar med samtliga avsnitt av serien. Jag har med spänning väntat hela kvällen och nu tror jag att jag är redo. Jag, kladdkakan och ungdomarna i Beverly Hills har en magnifik kväll framför oss.
Ikväll ska jag se de första avsnitten av Beverly Hills 90210. Det var en lycklig Jasmine som idag vandrade hem med ett paket från CDON i famnen. I det diskreta paketet fanns något mycket värdefullt; nämligen tio boxar med samtliga avsnitt av serien. Jag har med spänning väntat hela kvällen och nu tror jag att jag är redo. Jag, kladdkakan och ungdomarna i Beverly Hills har en magnifik kväll framför oss.
♥ by Jasmine
♥ by Jasmine
Jag har inte skapat kort på över en månad. Det beror framför allt på att tiden inte finns, men också för att inspirationen inte är mig till lags i alla stunder. I morse fick jag dock ett infall, när jag njöt av sovmorgonen och idéen plötsligt uppenbarade sig. Jag klottrade ner en skiss och lät det vara så... ett tag. Sekunden senare hade jag tagit fram materialet och var i full gång med att skapa. När kortet var klart, kände jag mig stolt. Dessutom hade jag stillat min abstinens. Jag må inte skapa mycket i dessa dagar, men jag behöver det lika mycket som annars.
Att hålla kärleken vid liv - trots distans
En varm kaffe, en bra bok och några timmars egentid framför mig.
Jag och Rickard ses inte så ofta, eftersom vi har återgått till distansförhållande. Att jag jobbar en hel del under sommaren hindrar oss också från att ses. Jag har många gånger funderat på om jag gör rätt som jobbar i sommar, då jag kanske borde ha använt min långa ledighet från skolan till att vara tillsammans med Rickard. Men vi försöker. Jag var uppe hos honom nu i helgen, då jag hade två lediga dagar i rad. Efter jobbet i lördags tog jag tåget upp till Stockholm. Vi fick resan för ett billigt pris, då jag valde att ta det långsamma tåget och på så sätt utnyttja mitt kort som gäller hela vägen till Töreboda. De knappt två dygnen vi hade i varandra närhet blev intensiva, men inte alls stressiga. Vi var tillsammans - det viktigaste - och sen att det blev lite spontana äventyr tyckte vi båda två var roligt. När jag tog tåget hem igår kväll kändes det tungt, men vi har redan börjat räkna ner till nästa gång. Tjugosju dagar kvar. Då stannar jag en vecka...
Trots distansen gör vi vårt bästa för att hålla kärleken vid liv. Vi vet båda vad som krävs av oss och är det någon som kan visa kärlek när det väl gäller så är det Rickard. Med tiden har vi båda kommit underfund med att tid tillsammans är ett måste för att vi ska kunna utvecklas i vårt förhållande. Jag har därför förhoppningar om att kunna åka upp oftare i höst, kanske fler än endast en gång per månad. Jag vill ju vara hos honom.
Det är inte lätt, men vem har sagt att det är det. Visst tar det tid att åka tåg, men jag gör det så gärna. Så länge jag får vara honom nära, personen jag håller kär.
Beverly Hills 90210 kommer snart bli min!
Jag jobbade förra sommaren och motiverade mig själv genom att fundera kring vad jag ville köpa för mina pengar. Det som sporrade mig till att jobba var att jag skulle kunna köpa samtliga boxar av Beverly Hills 90210. Då jag under våren fick upp ögonen för serien, var jag fast - störtförälskad. Men efter sommaren rann min intensitet ut i sanden och jag hade under vintern bara tankar på att det kanske hade varit kul att ha serien hemma. Men nu, när jag har fyllt arton och dessutom har blivit vuxen även i bankvärlden, bestämde jag mig för att klicka hem serien. Och lite där till. CDON.com hade rea på mycket och deras betalningssystem var hur lätt som helst. Livsfarligt för en naiv och godtrogen kund som jag.
Snart har jag min älskade serie hemma! Som jag har gråtit, skrattat, funderat och uppslukats av denna serie, då jag av en ren tillfällighet råkade se ett avsnitt under förra våren. Kärlek. Och snart har jag den i min hand.
Snart har jag min älskade serie hemma! Som jag har gråtit, skrattat, funderat och uppslukats av denna serie, då jag av en ren tillfällighet råkade se ett avsnitt under förra våren. Kärlek. Och snart har jag den i min hand.
Så länge vi dansar på bryggan
Så länge vi dansar på bryggan.
Sommaren är här, det vet jag säkert. Så länge vi dansar på bryggan finns det en sommar att ta del av. I de stunder då det sjungs allsång på Skansen i Stockholm, kan vi räkna med go'a tider. För så länge vi älskar - inte bara varandra och livet i allmänhet - finns det inget som kan stoppa den svenska sommaren. Om det så regnar konstant i tre månader; vi hänger i ändå. Det finns ju faktiskt något som heter gummistövlar och de används gärna en regnig midsommarafton då det självklart ska vara grillat till middag. Och regnjackan kläs så gärna på, då det är torsdag och dans nere vid bryggan. Så länge vi dansar. I regn eller solsken, kvällen är fantastisk oavsett. Men visst är det vackert, när kvällssolen ligger på och skapar en horisont som är värd att betala miljoner för...
Komplikationer
Vi vill så gärna tro att alla knoppar slår ut till vacker blåklint.
Skrivet 11 juli...
... Man förväntar sig lätt för mycket. Kraven blir gärna många. Och någon gång kommer man förhoppningsvis till insikt och... inser. Hur kraven blir till en börda. Förväntningarna omöjliga att leva upp till. Ohållbart. Men trots allt fortsätter man att försöka. Man - jag - planerar livet i samma mönster. Där finns hopp om att klara av alla krav och komplikationer. Förhoppningar om att lyckas. Att kunna leva upp till alla dessa påhopp som vi tror är en del av livet. Komplikationer, självklart.
Jobbar och står i
Hej. Ni ska veta att jag tänker på er, varje dag. Det är sanningen, trots att jag inte visar er mycket uppmärksamhet. Jag hade gärna bloggat mer, men som det är nu har jag inte energi. Jag jobbar en del och är på kvällen helt slutkörd. Men det är roligt, jag trivs mycket bra på mitt jobb. Jag har äntligen kommit in i rutinerna och är nu effektiv och bra på att planera dagen. Ingen dag är den andra lik; man vet aldrig vad dagen har att bjuda på. Imorgon har jag dock en ledig dag - välförtjänt och efterlängtad. Om vädret tillåter tänkte jag tillbringa dagen nere vid klipporna, precis så som jag hoppades att min sommar skulle bli. Min förra ledighet var för en vecka sedan och även då hade jag några trimmar för mig själv intill havet. Underbart!
Jag jobbar och står i och kämpar samtidigt med mitt dåligta samvete som skäller på mig för att jag inte tar mig tid att göra allt det jag skulle vilja prioritera. Men det är som det är. Jag ska blogga, men just nu kommer det myckt annat i vägen. Det har kommit önskemål om att få se bilder från Taizé, något som självklart ska ordnas. Hoppas att ni alla mår bra. Jag tänker på er.
Jag jobbar och står i och kämpar samtidigt med mitt dåligta samvete som skäller på mig för att jag inte tar mig tid att göra allt det jag skulle vilja prioritera. Men det är som det är. Jag ska blogga, men just nu kommer det myckt annat i vägen. Det har kommit önskemål om att få se bilder från Taizé, något som självklart ska ordnas. Hoppas att ni alla mår bra. Jag tänker på er.
Tankar betäcks av saknaden
Jag tänker en hel del. På mycket, men inte på allt. Det som i de flesta stunderna passerar mitt sinne är reflektioner kring en själ långt borta. Att R bor i huvudstaden och jag på Västkusten är ett faktum att acceptera - och ta sig igenom. Men det är inte lätt, jag saknar honom mycket. Vi glider isär och jag tror min saknad beror på rädslan inför att kanske inte hitta tillbaka. Om en vecka åker jag upp till honom och är där för en kort tid. Knappt två dygn har vi tillsammans, mer än så finns det inte tid för. Inte nu. Vi ska istället ha vår längre tid tillsammans, när jag tillbringar min sista vecka på sommarlovet i hans hem. Men tills dess kan vi bara vänta. Och drömma. Det är en obekväm känsla som infinner sig, när jag blickar bakåt. Och att spå framåt är inte heller harmoniskt i alla stunder. Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Jag vill mest bara stå, här och nu. Samtidigt har nuet alltid fått mig att vilja fly. Jag vill kunna gömma mig bakom något glömt eller något som jag har drömt. Tankarna betäcks av saknad. Och jag känner mig instängd, men vet att jag ändå kan flyga.
Utkast 6 juli
Min närvaro är begränsad. Jag lever, men min existens grundar sig i en annan tid. Blickar jag inte bakåt, är mitt synfält fokuserat vid horisonten. Framtiden. Jag har svårt att leva i nuet. Det är så mycket lättare att minnas eller drömma. Det som sker nu har jag svårt att ta till mig. Inspirationen saknas i många stunder och det gör mig lätt frustrerad. Extra energi finns i reserv och det är den jag använder mig utav. Mer än dag för dag har jag svårt att ta åt mig. Samtidigt är min närvaro en annan; jag finns, men lever på annat håll. Det får mig att tappa greppet.
En av anledningarna till varför jag är frånvarande. Jag saknar bloggen, men har svårt att sätta mig här. Frustration. Olust. Saknad. Och i ovanligt tillstånd. En kombination som jag har varit med om förut; och den leder till passivitet. Men jag finns, existerar. Men på ett annat håll.
En av anledningarna till varför jag är frånvarande. Jag saknar bloggen, men har svårt att sätta mig här. Frustration. Olust. Saknad. Och i ovanligt tillstånd. En kombination som jag har varit med om förut; och den leder till passivitet. Men jag finns, existerar. Men på ett annat håll.
En vardag att vänja sig vid
Hej alla.
Statistiken är dålig och det med all rätt. Mina inlägg den senaste månaden är skamligt få, men det har sin förklaring. För en vecka sedan kom jag hem från min resa. Sedan dess har det varit fullt upp med att fixa allt inför sommaren. Samtidigt har jag börjat på mitt sommarjobb och det kräver sin energi. På kvällarna är jag så himla trött, men istället för att sova sitter jag uppe. Inte smart alls, men jag vill ta vara på tiden. Jag har inlett en vardag som jag måste vänja mig vid. Jobb och fritid ska kombineras, samtidigt som inlägg bör skrivas. Men det fungerar inte riktigt så. En människa orkar inte hur mycket som helst. Blogglusten finns, men tid och vakna tillstånd är det brist på. Men jag ska skriva mer, ge mig bara lite tid - lite sömn.
Det måste få vara okej att lämna bloggen ibland, men jag finns här...
Statistiken är dålig och det med all rätt. Mina inlägg den senaste månaden är skamligt få, men det har sin förklaring. För en vecka sedan kom jag hem från min resa. Sedan dess har det varit fullt upp med att fixa allt inför sommaren. Samtidigt har jag börjat på mitt sommarjobb och det kräver sin energi. På kvällarna är jag så himla trött, men istället för att sova sitter jag uppe. Inte smart alls, men jag vill ta vara på tiden. Jag har inlett en vardag som jag måste vänja mig vid. Jobb och fritid ska kombineras, samtidigt som inlägg bör skrivas. Men det fungerar inte riktigt så. En människa orkar inte hur mycket som helst. Blogglusten finns, men tid och vakna tillstånd är det brist på. Men jag ska skriva mer, ge mig bara lite tid - lite sömn.
Det måste få vara okej att lämna bloggen ibland, men jag finns här...
EspressoHouse
Take away från EspressoHouse.
Det var först i våras, som jag upptäckte hur roligt det är att fika. Innan dess tyckte jag mest att det var onödigt att lägga pengar på fika, när man kan äta gott hemma istället. Men jag blir trimmad. Då kompisarna går till EspressoHouse, följer jag gärna med. Och trots att jag ofta blir illamående efter kaffeintaget, fortsätter jag att köpa vaniljlatte. Det är ju så gott - nästan så gott att illamåendet är acceptabelt.
Mina besök på EspressoHouse blir inte bara tillsammans med vänner. Det har hänt ett antal gånger att jag har gått dit själv, köpt mig en vaniljlatte att ta med och sen njutit av den på bussen hem. Lyx i vardagen. Men, det gäller att hålla hårt i pengarna. Redan efter tre koppar kaffe har man spenderat en hundralapp.
Ikväll får det allt bli en kopp, när jag ändå ska in till centrala stan och sedan vidare med tåget längs kusten.
