En fjärde dag av ilska var inte vad jag hade räknat med, men lagom till förmiddagen hade jag lugnat ner mig. Tänk vad en dag på jobbet kan göra! Det ger mig sådan ro att ha en arbetsplats som jag trivs på och som jag gärna kliver ur sängen på morgonen för att åka till. Det känns som att jag passar in där... Känslan är så pass stark att jag har valt att avstå från eventuella studier denna höst. När jag sökte vidareutbildningar tidigare i våras var det mest en sista utväg, ytterligare en flyktväg, om jag inte skulle lyckas ta mig från caféet innan sommaren. Och nu, när jag har tagit mig vidare, lockar inte studierna på samma sätt. Jag vet inte exakt vad jag vill läsa och dessutom finns det så mycket annat i mitt liv som behöver funderas över, till exempel hur jag ska komma vidare på hotellet som jag arbetar på. När jag nu har fattat beslutet känns det bra; jag är säker. Tur är det, för det har krävts mycket tankekraft.

Livet har sin stilla gång. Dagar blir till nätter som sedan blir till gryning och dag. Snart är hela sommaren förbi. Usch, det känns hemskt. Att möta vintern känns inte alls som något jag är redo för. Visst är jag starkare nu än i våras - Jag har inte ångrat mig en sekund att jag lämnade caféet! - men att återigen få uppleva kyla och mörker är något som får mitt hjärta att hoppa högt då och då. Det känns inte kul, varken den kommande vintern eller att gå omkring med hjärtat i halsgropen. Trots att årstiderna skiftar (som alltid) känns livet fint och jag njuter ständigt av tillvaron.

Jobbet på hotellet är roligt! Mina arbetskamrater är snälla och jag känner mig omtyckt och välkommen - en känsla som inte ens existerade på caféet. Säga vad man vill om att städa hotellrum, men som med allt annat i livet blir det vad man gör det till. Kroppen är öm efter en arbetsdag och huvudet vill inget hellre än slökolla på en dålig tv-serie eller surfa runt på nätet efter... Ingenting. Men livet är fantastiskt ändå, trots trötta axlar och mörbultad tankeverksamhet. De dagarna som jag är ledig - när man inte jobbar heltid blir det några dagar per vecka - sitter jag gärna ute på balkongen, fikar, läser romaner, skriver ord och funderar på livet. Någon gång ska man ju hinna göra det också...

Efter en bra dag på jobbet, mysig stund vid badet tillsammans med R och en timme i telefon med en god vän kollade jag in den sena kvällens tevetablå. Jag fick då uppleva ett ögonblick då ren tur bidrar till lycka. Jag blev minst sagt förtjust när det visade sig att fjärde säsongen av den fantastiska serien True Blood visades på teve. Där skapades inte bara glädjen att återigen få se serien som jag längtat efter så länge; det var dessutom säsongens första avsnitt! Lycka - bara för att jag råkade vara nyfiken på tevetablån...

Återigen sänds den fantastiska serien True Blood i Svt. Som jag har väntat! Enligt Svt sändes föregående säsong under hösten 2011. Jag minns knappt hur säsong tre slutade, men att få se avsnittet jag så länge gått och väntat på fick många bitar att falla på plats ganska snabbt. Med risk för att låta alltför töntig, nördig, lyrisk, förtjust, hänförd, barnslig, tjejig, desperat..; Jag satt med ett leende på läpparna och en varm känsla inombords under hela avsnittet.
Mer om True Blood's återkomst finns att läsa här.


Alexander Skarsgård som Eric, Anna Paquin som Sookie, Stephen Moyer som Bill och Joe Manganiello som Alcide.
Bild och bildtext från Svt - tack!

Det finns få serier som fångar mitt intresse så starkt som True Blood har lyckats göra. Det skulle vara serien om ungdomarna i Kalifornien, Beverly Hills 90210 - en serie jag har sett samtliga avsnitt av för att nu vara inne på min andra runda.

Någon mer som älskar True Blood? Finns där till och med någon som har väntat lika tålmodigt som jag på att Svt återigen ska sända (eller har alla redan sett säsong fyra och fem och kanske till och med börjat att se säsong sex)?

Låt mig finna inspiration till att återigen skriva. Glädjen finns bevarad, men glöden slocknade i samband med nya tider då självkänslan närmade sig botten. Låt mig få inspiration till att skriva ett mästerverk, mitt mästerverk.

För tillfället är Avicii's nya låt i princip det enda jag lyssnar på. Kväll efter kväll låter jag den gå på reapet - och jag tröttnar inte. Den läckra housen (som Avicii behärskar så väl) gifter sig med den go'a countryn som Aloe Blacc ursprungligen står för. Det är en läcker mix, minst sagt! Och ja, jag är frälst!


Avicii - Wake Me Up (Lyric Video)

Någon annan som har blivit helt såld?