Jag har läst fyra terminer av sju på socionomprogrammet och först nu, under min femte termin, möter jag det verkliga sociala arbetet. Sedan igår gör jag min verksamhetsförlagda utbildning på en kommuns beroendeenhet, där klientelen på ett eller annat sätt kan anses ha ett bruk, riskbruk eller missbruk av främst alkohol eller andra beroendeframkallande medel. Efter två dagar vill jag påstå att jag trivs bra. Det känns bra - och för mig är det väldigt viktigt!

Något av det jag var mest rädd för i samband med att gå ut på praktik var att inte känna mig trygg i det nya sammanhanget. För mig är det så viktigt att känna samhörighet, trygghet och gemenskap i min vardag, vilket jag har tidigare erfarenhet av inte alltid är så självklart... Under mina två dagar har jag gått tillsammans med en av mina två handledare och jag beundrar henne så, på många sätt. I mötet med mig, men också i mötet med klienter, är hon professionell och samtidigt personlig. Hon inkluderar mig i sitt arbete och hon gör det på ett ödmjukt sätt. Hon förväntar sig inget av mig, bara att jag är nyfiken och vill lära mig, och hon ser det som självklart att också jag är insatt i alla moment. Det praktiska sociala arbetet är nytt för mig, men det ska medges att jag känner igen en del av arbetet ute på fältet från utbildningen i skolan.

Det som framför allt känns bra efter dessa två dagar är att min handledare bemöter mig med ett leende, är villig att lyssna och verkar tycka det är roligt att ha mig där. Dessutom förmedlar hon ett lugn, vilket gör att stress och oro känns obefogat - trots att situationen på alla sätt är ny och aningen skrämmande. Imorgon väntar nya utmaningar!

Tack för att du läser, kära läsare.

Som jag har kämpat! Med två och en halv timmar till godo (Vilket enligt mig var i sista laget - att jag aldrig lär mig!) har jag äntligen lämnat in terminens sista tenta. Det har varit tidskrävande, lärorikt, stressigt och samtidigt så himla roligt. Att skriva en (fiktiv) utredning för första gången var minsann inte lätt, men man kan hoppas att det i alla fall blir ett godkänt betyg. Det tycker jag att jag är värd, så många timmar som jag har lagt ner.

Det nuvarande tillståndet är likt det alltid brukar vara sekunderna efter en färdig tenta; jag är utmattad. Adrenalinet börjar sakta försvinna ur kroppen, hjärnan varvar ner och kroppen signalerar smärta från alla möjliga ställen. Chokladasken från Anthon Berg vittnar om desperation och fokus; första lagret försvann tidigare i veckan, men av andra lagret finns fortfarande några bitar kvar - inte bara de mindre goda. Ytterligare ett tecken på att jag har en tentavecka bakom mig är mina omålade naglar. Korta naglar dessutom, efter att i stundens hetta eller ögonblick av ofokuserat arbete ha bitit av den ena efter den andra.

Idag är det fredag - helg! Förutom att ta en promenad med syster och målarna naglarna i en glädjande färg ska det städas här hemma. Det behövs. Jag är inte den som städar frenetiskt när en tenta borde prioriteras, disciplinen läggs istället på annat onödigt.

Ta vara på er.

Idag tar jag den sista lussebullen till min fikastund. Julen är officiellt över. Det har jag redan blivit påmind om då jag har en vecka av grupparbete, seminarium och insikt bakom mig. Insikten rör den nuvarande kursens examinationsuppgift; en hemtenta i form av en utredning som ska vara färdigställd på fredag. Suck, jag som inte ens har börjat. Kursens seminarium och grupparbetena inför dessa har tagit allt mitt fokus. Jag antar att jag är aningen skoltrött efter termin fyra på socionomprogrammet. Det ska bli skönt att få lämna skolbänken och möta verkligheten då jag om två veckor går ut på praktik, verksamhetsförlagd utbildning. Innan dess har jag dock en utredning att skriva då jullovet redan har passerat förbi och den sista lussebullen är uppäten.

God fortsättning, kära ni!


Nyårsfirandet ute på ön blev till en riktig fest! Hemma hos pappa serverades det god mat som avnjöts i sällskap av gamla bekanta. Efter ostronöppning, förrätt, huvudrätt, efterrätt och pappas älskade kaka till kaffet blev det dans i vardagsrummet. Som vi dansade - idag vaknade jag upp med träningsvärk i vaderna!

Lagom till tolvslaget stod vi uppe på Utkiken och spanade ut över en imponerande vy. 360º kunde vi beskåda, detta i form av södra och norra skärgården, in mot centrala stan och vidare mot de finare områdena i söder. Natten var dock disig och imponerande fyrverkerier var det ont om. Festen fortsatte hemma hos en vän till pappa där det bjöds på champagne och korv med bröd. Halv tre kom jag i säng - efter en fantastisk nyårsafton.

Hoppas att ni också ser tillbaka på ert nyårsfirande med ett leende på läpparna.