28 - okt
Mitt i Hagas hjärta. Jag har slagit mig ner vid ett inträngt bord på ett café i Haga. Fullsatt, minst sagt. Jag hade tur som fick plats. Ett större sällskap hade varit svårt att placera, men idag är det bara jag. [...]

Det var länge sedan jag var här. Var det ett halvår sedan tro? Jag minns inte. Detta café som för mig symboliserar början på det fina livet. Minnet av att jag och mamma åt stor kanelbulle och pratade om en första dag på skolan i stan. Högstadiet. Jag var tolv år. Hur de stora bullarna blev en tradition som upprepades året efter, då med annat sällskap. Hit har jag tagit R och min syster. Hit har jag tagit vänner under en tid som är förbi. Hit har jag gått själv, för att få andas. Hade jag bott kvar i Göteborg hade jag garanterat gått hit oftare, inte nödvändigtvis under en löningshelg. Men jag är mest glad över att ha kommit hit - och att jag fick plats, trots att caféet är mer eller mindre fullsatt. Jag njuter av tiden på egen hand - långt borta från vardagen. De kommande två timmarna ska jag mumsa på "bountybrownie" med grädde och bär samt avnjuta en värmande caffe latte.


[...]

Sorlet på caféet har lugnat sig. Skönt. Kvar sitter jag och några sällskap till. Nya har tillkommit. Andra har traskat vidare längs kullerstensbelagda gator. Självklart. Caféet är inget hem, bara en andningspaus för mig. Det är här jag drar djupa andetag. Andas in doften av nybryggt kaffe och nybakade småkakor i storlek extra large. Snart dags också för mig att traska vidare. Innan dess ska jag ta fler andetag och läsa några sidor till.

Från en höstpromenad 2017-10-01.

Höstens färgstarka promenadstråk blir till regnskursblöta transportsträckor i motvind. Det dröjer inte många dagar till innan de gulnade löven lämnar en sista vinterkal gren och faller till marken... Ganska fint ändå - rusket har ju sin charm. Det är dock svårare att hålla hoppet uppe för de som saknar värme och trygghet.

Jag fascineras av min dagliga utveckling och beundras av mitt tankesätt som förändras i och med mitt arbete. Att jobba med människor i utsatta livssituationer genererar sin kunskap - både om den enskilde, om samhället och dess kontext samt om sig själv. Personlig utveckling är något som kommer på köpet i samband med ett yrkesliv inom det sociala arbetet.

Mycket tankeverksamhet går åt till att bearbeta erfarenheter på jobbet. Jag tar sällan med mig stora delar av jobbet hem, men visst är risken ständigt överhängande. Ibland har jag lite svårt att värja mig mot alla de känslor, tankar och uttryckssätt som mina klienter och andra professionella förmedlar. Men jag försöker och gör mitt bästa och när arbetsdagen är slut är jag många gånger stolt över det arbete som jag har utfört. Trots att jobbet är tufft och krävande på många sätt tror jag att en förutsättning för att lyckas är att våga vila i känslan av att man har gjort tillräckligt. Att det finns något som heter "good enough" och att det är just det - tillräckligt.

Den 20 oktober 2008 skapades bloggen RosaNatt och det var också då som jag började blogga. Jag minns att många tjejer i min dåvarande niondeklass hade fått upp intresset för bloggar och glatt delade med sig av detta nya fenomen. Jag var vid tiden medveten om grupptryck, men tänkte ändå att blogg kanske kunde vara en rolig grej. Redan då gillade jag att skriva, vilket jag också gjorde i princip dagligen. Det har hållit i sig mer eller mindre sedan dess. Det är med stor glädje jag ser tillbaka på åren med bloggen som en del av vardagen. Tack till alla er läsare som har följt mig sedan hösten 2008, som tillkommit på vägen, kikat in lite då och då eller nyligen spanat in bloggen för första gången. Varmt välkomna!

Tack för att ni läser!

Inte bara gör man en god gärning för en medmänniska samt bjuds på väldigt god fika, man får också välja en gåva som tack för att man bidrar till sjukvården och forskningen. Senaste gången, vår sjätte, som vi lämnade blod valde vi varsin sandfärgad ljuslykta från Iittala i gåva. R var bestämd på vilken färg vi skulle välja och jag måste säga att det var ett bra val. Tillskotten står på varsin sida om en plåtbricka som jag köpte på en loppis för några år sedan. Brickan är en favorit här hemma och nu så även ljuslyktorna. Vi passar med glädje på att tända värmeljus för att lysa upp i höstmörkret!

Är du nyfiken och vill veta mer om vad det innebär att vara blodgivare? Här kan du läsa mer.

Tidsinställt inlägg, skrivet 2017-10-05.

26 - sep
Just nu kretsar många tankar kring jobbets betydelse i tillvaron. Känslostormarna upplevs främst på jobbet, på min lediga tid är jag framför allt trött och avtrubbad. Det är ändå rätt okej. Jag vet att jag mår bra och att jag gör det som jag brinner för. Visst skulle det vara skönt med lite mer ledig tid, men jag tänker att det handlar om att ta vara på den tiden man har. Som nu; som jag har längtat efter att skriva och dela med mig av reflektioner från tillvaron! Det är inte alltid som det hinns med.

26 - sep
Likt trädens kronor ändrar färg, färgas jag av min nya tillvaro. Av ett för mig nytt sammanhang. Sedan en tid tillbaka och för en tid framöver: mitt sammanhang.

Jag får dagliga bevis på vad jag har skapat mig själv, men inser i mitt dagliga arbete även vilka förutsättningar jag har haft. Och har. Det senaste året har jag bevisat mycket för mig själv, och även fått en hel del bevisat för mig. I fjol slet jag med c-uppsatsen och uteslöt och valde bort annat i mitt liv. Att bli godkända på det intensiva arbetet som vi hade lagt ner var en fröjd. Kurserna på masternivå inspirerande och var samtidigt utmanande på många sätt. Examensceremonin i aulan som var ett erkännande inför samlingen i salen. Och sedan i juni en heltidsanställning som bidrar med mycket - det mesta gott. Parallellt många lyckliga stunder med familj och vänner - som betyder så mycket.

Jag känner mig så oerhört tacksam för allt det som livet ger, och allt ont som det utesluter.