Ännu en månad är till enda och imorgon välkomnar vi juli månad. I min bullet journal är sidorna för juli månad sparsamt dekorerade. Designen liknar den jag brukar ha - jag har hittat ett upplägg som jag trivs med!

 

Årets midsommarafton blev verkligen en lycklig dag med så många fina stunder - och finaste midsommarvädret på flera år! Ni får en summering av dagen nedan. Hoppas att också ni hade en trevlig midsommar.

♥ promenader i vackra omgivningar

♥ stark känsla av att vara en liten familj

♥ somrig lunch på picknickfilt

 

Juni 2022 passerar i en rasande fart. Jag hinner inte riktigt med. Vardagen är intensiv och jag arbetar hårt. Kvällarna har för få timmar för att jag ska hinna med allt jag önskar. Nätterna är för korta, jag får aldrig sova ut. Samtliga helger är vi bokade - för trevligheter på annan ort, med besök av familjen och nu för midsommarfirande. Jag samlar på mig minnen, men tar mig inte tiden att reflektera i vardagen. Just nu snurrar livet lite för fort. Dessvärre blir ni inte delaktiga i den mån jag önskar.

Hembakade bullar i juni.

 

Jag vill att ni ska veta att jag med glädje ser tillbaka på den där helgen då jag och R var på dejt. Helgen efter fick vi besök av min syster och helgen därpå kom min mamma på besök. Det var mysiga dagar som fick pulsen inombords att sjunka en aning och tankarna på allt och inget att sakta ner. Det är något visst med hembakade bullar, lördagsfilm, promenad utan brådska, lekplatshäng, grönska och fika på en filt i gräset.

Imorgon är det midsommar, hoppas att ni får ett riktigt härligt firande. Tack för att ni läser mina ord.

En ledig dag i juni åkte vi till för mig nya marker. I sällskap av familjen satt vi i en grönskande trädgård och åt välsmakande lunch, njöt av kaffe och efterrätt samt log varmt åt lillens bestyr. Vi besökte en tidigare skogsmark som ska bli tomtmark och njöt av en härlig utsikt över Mälaren. Det var en lyckad försommardag med framtidsdrömmar i luften. För egen del känns det dock vemodigt att delar av familjen som vi nu har nära inom en snar framtid ska flytta längre bort.

Lunch och fika i en grönskande trädgård.

Första lördagen i juni var jag och R på en klassisk dejt; bio med efterföljande restaurangbesök. Som småbarnsföräldrar var det lyx att kunna se en hel film utan avbrott och vi valde då en lättsam film som fick oss att le. Filmen The Lost City med Sandra Bullock och Channing Tatum är att rekommendera för er med liknande behov. När eftermiddagsfilmen var slut åt vi middag på app-restaurangen Pinchos, det var närmare tre år sedan vårt senaste besök där. Det var mysigt.

Restaurangbesök på Pinchos.

 

Innan vi tog tunnelbanan hemåt promenerade vi hand i hand längs Skeppsbron, pratade om allt och ingenting och spanade in hangarfartygen som låg förtöjda i viken. Vi somnade innan klockan nio på kvällen - småbarnsföräldrar, då finns inte så mycket extra energi. Lillprinsen sov över hos sin farfar och bonusfarmor - det var första gången och gick utan problem. Jag kände tacksamhet.

Maj månad passerade och vi var sjuka mest hela tiden. Själv har jag haft mer eller mindre påtagliga förkylningssymptom i över en månad. Lillen vabbade vi med några gånger, främst på grund av feber av olika anledningar. Och så jobbade jag och slet hårt, det var lite för mycket att göra. Jag tog mig i alla fall tiden att fotografera den vackra rosa körsbärsblommen, se här. Vid ytterligare ett tillfälle gick jag dit, den gången med lillprinsen i vagn.

Majdag med lillprinsen.

Bland mina skrivna rader om tacksamhet läser jag om familjetid, teamkänsla på jobbet, ro hemma, en trivsam vardag, sötaste lillprinsen, om en kropp som bär mig, lekplatshäng samt framtidsdrömmar. Maj var ändå en fin månad, om jag bara kunde få bli fri från min kliande hals.

Idag är det fem år sedan jag tog min socionomexamen. Här kan du läsa mer om min examensdag. Det är med stor glädje jag idag jobbar som utredande socialarbetare i det praktiska sociala arbetet. Varje dag går jag till jobbet med stor glädje, engagemang och välvilja. Vissa dagar är jag så slut i huvudet efter mängder av telefonsamtal, journalanteckningar, faxade papper hit och dit samt prat om nya arbetssätt att jag knappt orkar hålla huvudet upprätt. Parallellt med det får jag näst intill dagligen respons på mitt arbete, förvånansvärt ofta positiv respons på det jag gör, med det inte sagt att alla jag i mitt uppdrag försöker hjälpa förblir utan sociala problem.


Examensdag, 2 juni 2017.

 

Det betyder så mycket att jag har hittat ett yrke som jag trivs med och att jag sedan min examen är på en arbetsplats som ger mig energi, utmaningar, sammanhang och en fungerande vardag. När jag påbörjade min utbildning för åtta år sedan kunde jag inte ana vart den skulle leda mig.