I fredags förmiddag stod jag dressad och makead i hallen. Full av förväntan och med en gnutta vemod tog jag mig in till stan för att äta lunch med studiekamrater. Vi skålade och åt gott, såg tillbaka på studietiden och pratade framtid. Det var fint och uppskattat! Senare på eftermiddagen satt vi i Aula Svea för (kanske) sista gången. Lokalen har under studietiden aldrig varit så fullsatt! Det var med stolthet i blicken och värme i hjärtat som jag under examensceremonin tog emot applåder och fanfar. Från och med i fredags kan jag kalla mig själv Socionom - och det känns stort!

Kvällen till ära blev jag och R bjudna på middag av hans pappa med fru. Så himla gott, trevligt och fint. Jag fick även ett vackert silverhalsband. Att ha R's familj nära en dag som i fredags betydde mycket och jag kände mig så sedd och älskad. Min egen familj fick jag möjlighet att träffa, krama om och fira tillsammans med dagarna efter.