Jag, mamma och L har bott här i området i fem och ett halvt år. Under den tiden har det flyttats och nya grannar har bott in sig. Mamma pratar med allt och alla. Jag är också utåtriktad, men inte lika extremt. Eller? Jag gick in i området, efter min sköna springtur, och det första jag ser är föräldrar. De är ute, umgås med grannarna, njuter av solen och har koll på barnen. Jag har aldrig tänkt på det innan, men jag tror faktiskt att det här området är väldigt bra. Jag menar... Alla är välkomna här. Det är inte bara barnfamiljer, som bor här. Majoriteten kanske är föräldrar med barn på några år, men det bor också äldre människor här. Och så vi; mamma med två tonåringar. Haha, passar vi in? Ja, det tycker jag att vi gör.
Jag blev så himla glad av att se, att folk trivs tillsammans. Det är sådan bra stämning, en härlig tillvaro. Tack grannar. <3

Viss musik, vissa människor och vissa platser får mig att tänka tillbaka på mitt liv. Tydliga saker syns, när jag lyssnar på artister så som Avril Lavigne. Jag var verkligen helt såld på henne och hennes musik, när jag gick i... sjuan- åttan. Att lyssna på henne ger mig väldigt många minnen. Texterna i hennes låtar berör mig väldigt mycket. Året då jag fyllde femton... då hände det mycket. Jag fick kontakt med Rickard bland annat.
Under varje sommarlov, som har gått, har jag försökt att ändra mig till det bättre. Jag jobbar verkligen med mig själv, försöker bli en bättre människa. Detta låter säkert helt sjukt i era öron, men så är det. Jag var helt besatt av en kille i min klass. Jag vet inte vad han gjorde mot mig, man jag var helt förtrollad av honom. Han hade mig i sitt grepp. Jag vet inte om det var avsiktligt, men så var det. Jag försökte vinna hans hjärta, men blev ständigt avvisad. Tillslut gav jag upp. Hoppet om att det kanske kunde bli vi två tändes då och då och det var svårt att stå emot. Han var ju allt jag ville ha!
Man måste lära sig att man inte kan få allt. Ibland försöker man förgäves, men det är bara att fortsätta vandra. Tack vare personer i min omgivning lyckades jag tillslut ta mig ur min kärlek. Det var svårt och kostade många tårar och dikter i drivor. Jag gjorde allt för att komma över honom, men det gick inte bra.
Helt ärligt tror jag aldrig att jag kommer komma över honom riktigt. Just nu... Jag har det underbart med Rickard. Han är en väldigt bra pojkvän, världens bästa kompis - verkligen. Han vet att jag kände som jag gjorde, när han fick kontakt med mig. Han var nog en av dem, som fick mig att gå vidare, lämna min stora kärlek bakom mig.
Frågan är bara om jag... kommer förstöra allt... Jag är väldigt bra på det.

Jag önskar att jag någon gång kan få reda på sanningen, om det som jag ville skulle bli "vi"...

Jag önskar att vi kunde lösa detta tillsammans.

Att det skulle bli såhär var ju inte tanken.

Precis som alla andra har vi delade åsikter.

Knivar i ryggen det är vad jag får av alla just nu.

Hur ska vi då kunna lösa problemet,

när alla har riktat sina vapen mot mig?

Hur ska jag göra,

för att du ska förstå mig?

Prata försöker vi göra,

men lösningen finns inte nära oss...

Jag ber om hjälp,

men finns det någon hjälp att få?

Vad är allt detta?

Varför får jag veta allt nu?

Kan jag stoppa detta,

eller är det försent?

Finns det någon som kan ge mig ett svar?

Som finns där och besvarar mina frågor?

Vems sida står jag på?

Vems sida står du på?

Finns det någon sida att välja?

Egentligen vill jag bara säga förlåt till dig,

men jag vet att jag inte får. Förlåt.

Hur ska jag göra, så att du förstår?

Finns det något jag kan göra?

Nej, tydligen inte.

Förlåt.

Varför blev det såhär?

Hur kommer det sig att världen vänds upp-och-ner?

Är detta något bra helt plötsligt?