Headern som har välkomnat er sedan i januari 2014 har blivit lite av en favorit hos mig då den med sin närvaro bidrar med glädje och värme samt hemtrevnad - hoppas att samma känsla infinner sig hos er.

Du som liksom jag lägger ner mycket tid på din header, som klurar och funderar och väljer din bild (i mitt fall flera stycken) med omsorg, vet hur viktigt det är att ha ett välkomnande som representerar dig som bloggare och som person. Jag vill tycka att min header visar er just det; vem jag bakom bloggen RosaNatt är samt vad du som läsare kan förvänta dig att få ta del av i bloggen. Stämmer det, vad säger du?

En idé som funnits med mig ett tag har nu slagit rot. Headern är för mig en källa till inspiration, en bild som gestaltar min personlighet och mina värderingar samt ett porträtt av minnen från mitt liv. Tanken har dock slagit mig att denna personliga och känslomässiga syn på headern kanske inte är lika självklar för dig som läsare, därför vill jag förmedla just detta till dig; ett axplock av mig och mitt liv.

axplock - urval, stickprov, selektion

Tanken är att du som läsare under oktober månad ska få veta bakgrunden till var och en av de bilder som finns i min header - ibland i ett detaljrikt inlägg och i andra fall medföljer bara en dikt, en poetisk text, till bilden i större format.

Jag ser med glädje fram emot att under en månad få delge er en personlig men samtidigt överblickbar visualisering av vem jag är och vad som har bidragit till min personlighet. Hoppas att du vill följa med på resan!

28 - sep
Med mig hem har jag en stor papperspåse med kläder. Jag var på jakt efter en stor kofta att ha under höstliga dagar, men kom hem med mycket mer än så. [...] Den fina papperspåsen med silvrigt tryck innehåller mycket fint, kostade aningen mer än vad jag vanligtvis lägger på kläder, men gav mig en känsla av glädje som efter några timmar fortfarande håller i sig. En bra kväll!

Hur mycket pengar lägger du på kläder varje månad?

I början av sommaren köpte jag en tomatplanta från IKEA. Från första stund var den något att hålla kärt, bry sig om och sköta med omsorg. Plantan har bjudit på flertalet tomater - och några syskonplantor.

För tillfället är det tre plantor som lapar sol på balkongen och inom kort tänkte jag plantera ytterligare några. Sticklingarna som jag har tjuvat (Visst låter jag kunnig? (Så är dock inte fallet.)) växer i nuläget till sig i vattenglas och planteras senare ut när rötterna är starka nog att växa till sig under jord. Trots att jag inte har gröna fingrar har jag lyckats hålla inte bara en utan tre tomatplantor vid liv.

Hej där ute! Imorgon skrivs terminens första tenta och man hade kanske kunnat tro att jag som fjärdeterminare skulle ha mer framförhållning och vara i princip färdig med mitt tentaplugg så här dagen innan den skrivs. Men icke, självklart inte. Istället börjar jag (!) att renskriva mina anteckningar, dricker te, filosoferar och gör allt annat (exempelvis bloggar) istället för att plugga. En klassiker!


Det som dock skiljer sig från tidigare är att jag inte känner stress, eller rättare sagt att jag tvingas till ro av detta inre lugn som jag upplever. Det gör det svårt för mig att bli uppstressad och det bidrar också till att adrenalinet inte pumpar lika frekvent, jag som är van vid att ofta vara högt över skyarna.

Det blir många koppar te nu för tiden. Jag vill tro att det ska ge mig lugn, men många gånger känns det mest konstlat... När inte ens en kopp te kan inbringa lugn - vad finns det då för medel att ta till? Det som framför allt gör den upplevda stressen svårhanterlig är att den, stressen, egentligen inte finns. Den är bara påhittad. För visst finns det en hel del saker att göra (Vi är nyinflyttade sedan tre veckor tillbaka!), men ingen har sagt att allt måste ske just idag, just igår, för länge sedan. Det är bara en känsla jag har, att allt borde ha gjorts vid ett tidigare tillfälle. Samtidigt fascineras jag av det lugn som rumsterar inombords. Lugnet som jag så länge har saknat har åter gjort sig hemmastadd och jag upplever att livet är så mycket lättare att leva här och nu.

 

Komplexiteten i detta får mig att skaka på huvudet. Hur kan stressen ens existera, när lugnet inombords är så självklart? Och när inte ens en (eller tre) kopp(ar) te kan göra nytta - vad fungerar då? Summan av det hela är detta; jag mår bra, men har svårt att hantera mig själv och mina tankar. Jag vill göra så mycket, men det känns som att jag inte har tid - trots att jag i princip har all tid i världen.

Igår satt jag i skolans aulan på terminens första föreläsning. Det känns roligt! Vi inleder denna termin med att läsa en kurs rörande alkohol och narkotika, ett ämne som intresserar mig. Efter att ha läst anvisad littertur till föreläsningen har jag fått en grund att stå på och jag ser nu fram emot givande diskussioner i klassrummet.

Att åter ha skolan att gå till, föreläsningar att aktivt lyssna på och kurslitteratur att plöja igenom känns toppen! Den senaste månaden har jag känt behov av något nytt, vardagen på hotellet har inte direkt varit intellektuellt utmanande... Skolan är däremot det och jag har en studiemotivation som jag länge saknat. Jag hoppas så att den håller i sig! Vad ger bättre studiemotivation än att inhandla nya pennor i kreativ design?!