Midsommaraftonen
Tänka sig att det blev midsommarfirande på tre olika ställen. Det började med tårtfix och förberedelse av annat gott att äta under dagen. Vid lunchtid cyklade jag och R ner till midsommarfirandet vid vattnet och dukade där upp på rutig picknickfilt. Det smakade himla bra efter den (jobbiga, läs: konditionskrävande) cykelturen och det var fint att få egentid bara jag och R. Vi cyklade hemåt och väl hemma var det bara att packa om kylväskan och bege oss till nästa firande.
Sillunch på picknickfilt intill midsommarstång.
Vi åt midsommarmiddag med traditionella favoriter och njöt av goda vänners sällskap. Senare på kvällen gick vi alla fyra hem till ytterligare vänner för att spela sällskapsspel. Jag bidrog med midsommartårta, vilken tycktes gå hem oss de allra flesta. Kvällen avslutades med att vi alla satt och asgarvade (Jag grät av skratt!) framför Cards of Humanity. En lyckad midsommarafton som genererade mycket positiv energi!
Sillunch på picknickfilt intill midsommarstång.
Vi åt midsommarmiddag med traditionella favoriter och njöt av goda vänners sällskap. Senare på kvällen gick vi alla fyra hem till ytterligare vänner för att spela sällskapsspel. Jag bidrog med midsommartårta, vilken tycktes gå hem oss de allra flesta. Kvällen avslutades med att vi alla satt och asgarvade (Jag grät av skratt!) framför Cards of Humanity. En lyckad midsommarafton som genererade mycket positiv energi!
Min nya vardag gör mig trött
15 - juni
Det är ovant att jobba heltid. Efter en hel arbetsvecka ser jag fram emot helg och ledighet. Jag har jobbat heltid förut, inom hotell- och restaurangbranschen. Då hade jag ledigt mitt i veckan och kunde njuta av lugna förmiddagar och avstå från hamsterhjulet. Efter denna min första vecka är jag helt slut. Ny på jobbet - javisst!
20 - juni
Jag jobbar heltid och slungas från sida till sida i den känslostorm som socialt arbete innebär. Jag trivs! Utmattad och trött kan dock beskriva mig om kvällarna.
Efter två nätter med närmare elva timmars sömn mår jag aningen bättre. Trötthet gör mig svag både fysiskt och mentalt. Det är uppenbart och tydligt i min nya vardag. Men jag trivs bra på jobbet och är så förväntansfull (och aningen skraj) inför min första sommar som fastanställd på heltid inom det sociala arbetet. Min tjänst innebär ansvar och dagliga utmaningar. Jag lär mig något nytt varje dag och det är så himla givande! Och utmattande.
Det är ovant att jobba heltid. Efter en hel arbetsvecka ser jag fram emot helg och ledighet. Jag har jobbat heltid förut, inom hotell- och restaurangbranschen. Då hade jag ledigt mitt i veckan och kunde njuta av lugna förmiddagar och avstå från hamsterhjulet. Efter denna min första vecka är jag helt slut. Ny på jobbet - javisst!
20 - juni
Jag jobbar heltid och slungas från sida till sida i den känslostorm som socialt arbete innebär. Jag trivs! Utmattad och trött kan dock beskriva mig om kvällarna.
Efter två nätter med närmare elva timmars sömn mår jag aningen bättre. Trötthet gör mig svag både fysiskt och mentalt. Det är uppenbart och tydligt i min nya vardag. Men jag trivs bra på jobbet och är så förväntansfull (och aningen skraj) inför min första sommar som fastanställd på heltid inom det sociala arbetet. Min tjänst innebär ansvar och dagliga utmaningar. Jag lär mig något nytt varje dag och det är så himla givande! Och utmattande.
Min nya vardag gör mig trött och får mig att längta efter vila.
Början på ett yrkesliv
Då var jag mitt emellan nu och sen, nu befinner jag mig i början av ett yrkesliv. Tidigare i livet gjorde jag ett val att börja plugga på högskola och för två veckor sedan tog jag min socionomexamen. Det är klart att jag är stolt! Jag är också glad över att få vara en del av en yrkeskår på ett fält som intresserar mig. Socialt arbete är spännande! Senast nu i veckan var det ett inslag på teve rörande barn som växer upp med föräldrar som har beroendeproblematik. Ja, jag förundras och vill veta mer - och sedan en vecka tillbaka har jag möjlighet att göra skillnad för familjer med sociala problem. Det är fantastiskt och jag sprider med glädje min positiva energi omkring mig.
Uppmuntrande ord och kraft från en medmänniska.
I samband med att jag avslutade min traineeanställning och påbörjade en heltidsanställning som socialsekreterare tog jag avsked av en medmänniska som funnits med mig under mitt sista studieår. Hon har fungerat som min mentor och hjälpt mig att sy på min myndighetsrock. Vid vårt sista samtal gav hon mig en bergskristall samt dessa fina ord: "Fortsätt vara nyfiken, tillåtande och prestigelös. Låt din varma personlighet hitta en plats i ditt yrkesliv. Jag önskar dig all lycka till i ditt fortsatta yrkesliv. Ta hand om dig. Kram, T."
Detta är början på ett yrkesliv. Mitt yrkesliv. Och jag är redo. Om än lite trött efter första hela arbetsveckan.
Inte längre mitt hemma
Göteborg, 5 - juni
Det är en märklig känsla att vara hemma. Hemma, hemma. Fast inte mitt hemma. Mitt hemma ligger femtio mil bort. Detta hemma var mitt förut. För fem år sedan. Det är uppenbart att detta sammanhang inte längre är mitt. Det är tydligt att jag har mitt liv någon annanstans. Det kan kännas vemodigt. Det finns hur många positiva och uppmuntrande ord som helst att säga om saken, men just nu vill jag bara vila i acceptansen. Jag måste tvunget acceptera att Västkusten är hemma, men inte längre mitt hemma. [...] Det känns vemodigt att inse att jag har lämnat Göteborg bakom mig - på många sätt. Också emotionellt. Jag antar att det inte är så konstigt, att det är vad som betecknar att bli självständig och vuxen. Ändå blir jag lika förundrad över känslan varje gång jag kommer tillbaka till Göteborg. Till hamnstaden, skärgården och Västkusten. Hemma.
Det är en märklig känsla att vara hemma. Hemma, hemma. Fast inte mitt hemma. Mitt hemma ligger femtio mil bort. Detta hemma var mitt förut. För fem år sedan. Det är uppenbart att detta sammanhang inte längre är mitt. Det är tydligt att jag har mitt liv någon annanstans. Det kan kännas vemodigt. Det finns hur många positiva och uppmuntrande ord som helst att säga om saken, men just nu vill jag bara vila i acceptansen. Jag måste tvunget acceptera att Västkusten är hemma, men inte längre mitt hemma. [...] Det känns vemodigt att inse att jag har lämnat Göteborg bakom mig - på många sätt. Också emotionellt. Jag antar att det inte är så konstigt, att det är vad som betecknar att bli självständig och vuxen. Ändå blir jag lika förundrad över känslan varje gång jag kommer tillbaka till Göteborg. Till hamnstaden, skärgården och Västkusten. Hemma.
Examensfirande med familjen
Förra helgen var jag hemma på Västkusten för att fira min examen. På söndagen blev det festligt firande tillsammans med släkten. Det bjöds på buffé, kramar, berörande tal, gratulationer och blommor. Ett lyckat firande, vilket jag i efterhand fått veta att samtliga gäster höll med om. Mamma och mina morföräldrar ska ha stort tack för att de fixade så mycket inför och efter firandet. ♥
Blomsterbukett från mamma.
Min examensklänning, som jag fick mycket beröm för.
Buffébordet.
Blomsterbukett från mamma.
Buffébordet.
"Koftatårta", delikatobollar och minicupcakes.
Blommor och presenter från släkten. Inget överflödigt, bara symboliskt. Helt perfekt!
Raw food på Tyska bron
Raw food på Tyska bron.
När jag i lördags (2017-06-03) kom ner till Västkusten blev jag bjuden på lunch av en vän. Vi njöt av ett soligt Göteborg och samtalade glatt över en välsmakande måltid. Jag kan inte annat än rekommendera restaurangen på Tyska bron, där det serveras raw food i spännande smakkombinationer. Min vän åt säsongens sallad. Själv tog jag en avokadomacka (Mums!) med en liten sallad. Caffe latten var även den välsmakande, gjord på havremjölk och nästan bättre än "vanlig" caffe latte. Kanske lite dyrt, men absolut värt pengarna. Vi beslutade oss ganska omgående för att göra ytterligare ett besök där nästa gång vi ses.
När jag i lördags (2017-06-03) kom ner till Västkusten blev jag bjuden på lunch av en vän. Vi njöt av ett soligt Göteborg och samtalade glatt över en välsmakande måltid. Jag kan inte annat än rekommendera restaurangen på Tyska bron, där det serveras raw food i spännande smakkombinationer. Min vän åt säsongens sallad. Själv tog jag en avokadomacka (Mums!) med en liten sallad. Caffe latten var även den välsmakande, gjord på havremjölk och nästan bättre än "vanlig" caffe latte. Kanske lite dyrt, men absolut värt pengarna. Vi beslutade oss ganska omgående för att göra ytterligare ett besök där nästa gång vi ses.
Att upptäcka gemensamma drömmar i efterhand
Ni som har läst min blogg sedan början av 2012 minns kanske att jag inte trivdes särskilt bra på gymnasiet. Det var liksom inte min tid i livet. Utanförskap, identitets-skapande, vuxenblivande och ensamhet (läs exemplvis detta inlägg) är det jag kommer att tänka på när jag ser tillbaka på de tre åren. I efterhand minns jag inte särskilt mycket från den tiden. Det kan jag tycka är lite synd. Men människan fungerar ju inte sällan så; vi minns hellre det som gjort oss lyckliga än det som gjort oss illa. Samtidigt är det kanske inte helt fel att ibland vara öppen för att redigera ledsamma minnen i efterhand...
4 - juni
Jag hann ta några få steg i centrala Göteborg innan jag träffade på en studiekamrat från gymnasiet. Hon jobbar tydligen som fotograf och skulle just fotografera ett bröllop i den närliggande kyrkan. När hon fick veta att jag precis tagit min socionomexamen utbrast hon att hon nog också skulle ha blivit det om intresset för fotografering inte varit så stort. Kanske hade jag något gemensamt med de jag gick på gymnsiet med, trots att det då sällan kändes så.
Tidsinställt inlägg, skrivet 2017-06-07.
4 - juni
Jag hann ta några få steg i centrala Göteborg innan jag träffade på en studiekamrat från gymnasiet. Hon jobbar tydligen som fotograf och skulle just fotografera ett bröllop i den närliggande kyrkan. När hon fick veta att jag precis tagit min socionomexamen utbrast hon att hon nog också skulle ha blivit det om intresset för fotografering inte varit så stort. Kanske hade jag något gemensamt med de jag gick på gymnsiet med, trots att det då sällan kändes så.
Tidsinställt inlägg, skrivet 2017-06-07.
Fredagens examensfirande
Fredagens examensfirande: jag på väg till ceremonin, lyxig och välsmakande lunch samt ett farväl av Stockholms Universitet.
Kvällen till ära blev jag och R bjudna på middag av hans pappa med fru. Så himla gott, trevligt och fint. Jag fick även ett vackert silverhalsband. Att ha R's familj nära en dag som i fredags betydde mycket och jag kände mig så sedd och älskad. Min egen familj fick jag möjlighet att träffa, krama om och fira tillsammans med dagarna efter.
Examensfirande med vänner
Somrigaste blomsterbuketten från nära vänner.
En riktig "Jasmine-"tårta skapade av en mycket nära och älskad vän. Tack snälla!
Ja, vad ska man säga... Gårdagskvällen var fin på så många sätt. Tillsammans med vänner firade vi min examen. Jag fick vackra blommor och en väldigt generös present. Min fina vän Lena bidrog med den oerhört imponerande tårtan som ni kan se på bild - visst är den magiskt vacker! Tusen tack!
Ja, vad ska man säga... Gårdagskvällen var fin på så många sätt. Tillsammans med vänner firade vi min examen. Jag fick vackra blommor och en väldigt generös present. Min fina vän Lena bidrog med den oerhört imponerande tårtan som ni kan se på bild - visst är den magiskt vacker! Tusen tack!
Nu fortsätter firandet med studiekamrater, examensceremoni i skolan och senare firande på stan med R's familj. ♥
Mitt emellan nu och sen
I tisdags eftermiddag lämnade jag in min sista tenta - kanske någonsin! Igår jobbade jag min sista dag som traineeanställd. På onsdag börjar jag min dag som heltidsanställd på samma arbetsplats. Igår var jag även på after work med mina kollegor och fick ytterligare bekräftat att jag är en i arbetsgruppen. Utmattad och med värme inombords kom jag hem och kramade på R och gick därefter till sängs. I morse unnade jag mig sovmorgon - så härligt! Jag låg kvar i sängen och läste till strax efter klockan tio, då jag gick upp och började förbereda inför ikväll. Vid middagstid får vi vänner på besök för att grilla, umgås och äta gott. Och för att fira min stundande examen. Det ska bli fint. Till dess passar jag på att ta hand om hemmet och om mig själv. Jag trivs ganska bra här mitt emellan nu och sen - inga riktiga avslut och heller inga nya marker att beträda.
Sovmorgon och tid att läsa skönlitteratur.
