Ett nytt år betyder att det än en gång är dags att söka jobb inför sommaren. Som ung student är det inte lätt alla gånger. Jag minns förra våren då jag oroligt sökte jobb inför sommaren och försökte lägga manken till vad gällde jobbsökandet, vilket resulterade i något bra; arbetet på hotellet. Trots att jag hoppades så intensivt på att få ett positivt besked från nöjesparken Liseberg kan jag i efterhand tycka att mitt jobb på hotellet är så mycket bättre. Inga sena kvällar och inte heller en massa galet folk som skriker och lever livet (visst kan gästerna på hotellet vara högljudda ibland, men det är ingenting i jämförelse med att vistas på en nöjespark hela dagarna). Att jag fick möjlighet att jobba på hotellet förra sommaren har skänkt mig mycket glädje och under hösten har jag alltid blivit upprymd då de ringt in mig som timanställd. Jag har inte direkt sörjt att jag inte fick den där efterlängtade anställningen i nöjesparken.

Däremot har jag tänkt en del på det inför denna säsong. Visst skulle det vara roligt att få uppleva känslan som en sommar på Liseberg innebär - jag har ju längtat i så många år. Samtidigt trivs jag så bra på hotellet, därför är det ett svårt beslut. Jag har dock insett att en sommar på Liseberg nog inte ger mig så mycket som jag hoppas. Som säsongsanställd är det roliga att man jobbar flera säsonger - och inte bara en eller två vilket kanske är fallet för mig. Jag vet inte vad som händer efter sommaren; var jag bor och vad jag arbetar med, studier är inget alternativ. Dessutom vill jag tro att det är bra för mitt CV om jag visar på att jag faktiskt har jobbat under en längre tid på ett och samma ställe.

Tankarna finns fortfarande, men jag har i alla fall bestämt mig; det blir ännu en sommar för mig på hotellet - och det ser jag fram emot. Det är något visst med stämningen i korridorerna under sommarens tre månader. Det ska bli roligt.

Hur går det för ditt sökande av sommarjobb?

Ett av kärnämnena på gymnasiet är Projektarbete, en kurs på 100 poäng. Denna kurs går ut på att kunna planera, organisera och lägga upp arbetet för hur man tillslut ska lyckas färdigställa en produkt. (Information finns på Skolverkets hemsida, den gamla kursplanen.)

Eftersom jag nämnde igår att jag ska skriva på mitt projektarbete, fick jag förfrågningar om vad det är jag gör. Väldigt roligt att ni frågar och jag berättar gärna. Det är inget storslaget, men jag får göra det jag älskar; skriva. Mitt mål med projektet är att få ihop en samling ord som alla berör temat Relationer på avstånd. Ämnet är brett och jag hoppas på att kunna hitta olika vinklar inom området. Min förhoppning är att lyckas åstadkomma balansen mellan konkreta texter och abstrakt poesi. Vi får se om jag lyckas, jag har redan stött på motgångar. Motivation och inspiration är A och O, när man ska dikta och framföra budskap. Utan något att skriva blir mitt projektarbete mycket lidande, vilket också är en frågeställning som jag bör ta mig an under processens gång. Också det är en del av kursen; att komma på frågor och besvara dessa, stöta på problem och lösa dem.

Jag har med mig mitt rosa usb-minne var jag än går, med förhoppning om att hitta inspiration på de märkligaste av ställen. Allt som behövs är en dator, sen låter jag orden flöda. Jag skriver för att jag älskar det och jag diktar för att det är en passion. Men; mitt mål med projektarbetet är att lyckas färdigställa ett projekt samt utvecklas som den skribent jag är.

Fråga gärna mer, ni hjälper mig på så sätt att utvecklas och komma på nya idéer.

Jag hör ungdomar som delar med sig av sin information från Liseberg. De har fått schema, typiska kläder som påminner om Liseberg och deras inställning är mest bara positiv. Och så finns jag, en av många som blev nekad att arbeta på nöjesfältet. När jag var där på konsert för någon vecka sedan, kändes det som ett misslyckande att se lisebergarna i arbete. "Jag kunde ha varit en av dem", tänkte jag sorgset för mig själv. Men jag försöker hålla modet uppe. Jobbet som jag har fått inför sommaren är inte helt dumt det heller. Och vad är egentligen roligast? Jag överväger och diskuterar med mig själv angående om det verkligen är så roligt att tillbringa sommaren i en glasskiosk på Liseberg. Men det är stämningen - hela grejen med att jobba på Liseberg - som lockar så otroligt! Man kan hoppas att jag får känna den känslan ändå, trots att arbete på nöjesfältet inte ligger för mig denna sommar.

Avslaget har tagit hårt på mig. Jag försöker slå bort besvikelsen och tänka på den glädjen som jag känner. Det är en inre ro som sprider sig i kroppen, då jag är förväntansfull inför jobbet som jag faktiskt har fått.

Om jag hade tackat nej till sommarjobbet som jag nu har fått, hade jag (kanske) fått jobba mer på öns värdshus. Tjänsten som jag nu är tilldelad innebär att städa på Värdshuset och att se till rum och övriga utrymmen på pensionatet. Det är faktiskt ganska roligt - om man tycker om att städa. Hade jag jobbat där hela sommaren, hade jag kanske blivit förflyttad från rengöringsmedel och skurmoppar. Då hade det kanske funnits en plats för mig i serveringen. Det hade varit roligt, himla roligt. Eftersom jag inte har någon utbildning vad gäller hotell- och restaurangbranschen, hade det ju varit kanon om jag kunde få chansen att börja min karriär i sommar. Här ute på ön är det helt säkert ett annat tempo, men självklart samma krav på goda arbetsinsatser. Som vanligt, när det gäller större beslut, funderar jag på om jag verkligen valde rätt arbete. Det är kanske inte säkert att jag får samma chans att söka mig vidare inom verksamheten, som jag nu har fått jobb inom. Man kan ju alltid hoppas, annars blir jag väl kvar på samma tjänst som jag har under sommaren. Något som min chef på sommarjobbet nämnde i förbifarten var att det finns möjlighet att jobba på helger och lediga dagar, även efter att sommarsäsongen är slut. Man borde kanske nappa?! Samtidigt verkar ju det här med servering och mer personlig service aningen mer givande...

Som bestämt hörde de av sig från Värdshuset. Mitt dåliga samvete har vistats i närheten av mig hela kvällen. Det är dock något jag borde låsa in i en låda som inte går att öppna. Jag var ärlig, när jag ringde och berättade att jag inte kan jobba hos dem i sommar - det är det som räknas. Arbetsplatsens ägare verkade dock inte alls arg, vilket lättade mitt hjärta en aning. Han verkade snarare väldigt angelägen om att jag ska börja jobba hos dem redan nästa vecka. Innan sommaren kommer det alltså att bli åtminstone två helger för min del, då jag går i skolan på vardagarna. Redan ikväll bestämdes sex datum, då jag ska jobba hos dem. Jätteroligt!
 Jag är upprymd av arbetsmarknadens horisont. Mitt synfält visar på att jag kommer att få jobba en hel del den kommande tiden - i alla fall om man jämför med tidigare (arbetslös, men studerande). Det ska bli roligt, jag är glad. Tänk att det löste sig med sommarjobb även för mig.

Jag fick jobbet!

Det var med nervösa steg som jag gick in och anmälde min ankomst. En stund senare fick jag träffa min arbetsgivare, som tillsammans med assistent visade mig runt på arbetsplatsen. Det var himla fint och det kändes genast bra att vara där. Det var inte mycket att be för, ett tillfälligt kontrakt skrevs på och jag har nu ett jobb att se fram emot denna sommar. Det känns kul, spännande och upplyftande. Sommarjobb - check.

Dessvärre måste jag ju meddela det lilla jobbet som jag redan har fått att jag inte längre kan ta det. Jag tror dock inte att det är någon större katastrof.
 Jag ringde nyss till öns Värdshus (läs om intervjun här) och förklarade läget. Det var inte så lätt, jag tycker inte om att ställa till det för folk. Det verkar dock som att det kanske blir lite tid där ändå, då de behöver personal även innan sommaren. Den ansvarige frågade om jag har möjlighet att jobb redan innan sommaren och jag sa att det säkert kan gå. Det skulle ju vara kul att få jobba där, absolut. Anledningen till att jag tar det andra jobbet är dels för att det helt enkelt känns bättre att jobba på ett inte så personligt och intimt företag, men också för att anställningen som jag helt säkert har fått kommer att bestå av fler timmar. De ska höra av sig från Värdshuset senare ikväll...

Tack för alla era lyckoönskningar! Era ord betyder - alltid.

Det var med stor spänning och ett bultande hjärta som jag träffade kontaktpersoner på Värdshuset. Först blev jag intervjuad av en av ägarna. Han var trevlig, utåtriktad och frågvis. Han var också väldigt noga med att förklara vad ett jobb kommer att innebär. Det var riktigt bra gjort av honom att meddela allt detta; det gjorde att jag fick en klarare bild av hur det är att arbeta hos dem. Jag fick verkligen känna på känslan av hur mycket ansvar ett riktigt jobb innebär. Oavsett om jag får i uppgift att städa, diska, servera frukost eller stå i kassan, måste jag ta mitt jobb mycket seriöst. Detta är jag väl medveten om - det är ju det som är ett arbete! Jag måste dock erkänna att jag blev lite rädd. Ska lilla jag klara allt detta?! Men det är klart att jag kan. Alla kan, bara man vill. Efter intervjun fick jag tid att andas en stund, innan jag träffade min kontaktperson, hon som jag pratade med i tisdags. Hon summerade det jag redan visste, besvarade mina frågor och förklarade på en mer avslappnad nivå hur det fungerar med saker och ting.

I sin helhet känns det väldigt bra och framför allt otroligt spännande! Något besked har jag ännu inte fått, men det kommer snart. Ägaren, han som intervjuade mig, sa att jag är av intresse. Det är dock många som söker tjänster hos dem, jag är ung och oerfaren och att anställa mig är "som att ta grisen ur säcken". Jag känner mig dock lugn. Jag var mig själv, jag försökte spela avslappnad - fast jag helst hade velat låta mer förståndig - och jag tog verkligen åt mig av det han sa. Oavsett om jag får en anställning inför sommaren eller inte, har jag i alla fall lärt mig väldigt mycket bara genom kvällens möte.

Beskedet borde komma inom två veckor. Blir jag kallad för arbete väntar bland annat en provtid, lärorika timmar och en helt ny del av livet; arbetslivet.

Jag hade verkligen hoppats på att få det där jobbet på Liseberg. Dessvärre blev det inte så och vid beskedets tidpunkt var det redan försent att söka fler jobb. På de flesta ställena. Jag sökte några fler tjänster, men utan resultat. Det var som ett slag i magen, det där beskedet från Liseberg. Men jag ska söka igen nästa år.

Oavsett om jag får en anställning i sommar eller inte, har jag i alla fall ett litet jobb. Det kommer ge runt 3 000 kronor, vilket jag är nöjd med. Jag behöver inte mer pengar. Anledningen till att jag jobbar är mestadels för att studiebidraget inte inkasseras under sommarlovet. Sen är det självklart roligt att jobba - det är ju det som driver mig till att söka vidare. Trådarna som ligger ute just nu är en plats i affären, en anställning på öns värdshus och en outtalade plats på det caféet där jag arbetade förra sommaren. Ingen av platserna har lämnat besked. Affären är ännu inte klara med anställningarna inför sommaren, men det lutar åt att jag inte får arbeta där. Från Värdshuset har jag inte hört ett smack (men jag ska ligga på och ringa). Hur det blir med caféet har jag ingen aning om. Jag vet inte ens om det ska finnas denna säsong. Om det skulle öppna, är jag ganska säker på att platsen är min. Jag har första hand, det fick jag som omdöme efter förra sommaren.

Hur det blir med jobb är osäkert. Kanske är det en chans att njuta av mitt sista sommarlov. Sen börjar ju allvaret - och livet som vuxen.

Det här med att söka jobb inför sommaren är en himla berg- och dalbana. Jag har aldrig direkt varit arbetslös, eftersom jag ännu inte har satt min fot på den stora arbetsmarknaden. Dock börjar jag förstå hur det känns för de individer, som tvingas bort från arbetsmarknaden, inte får plats eller helt enkelt har svårt att komma in. Att söka arbete är inte lätt. Själv har jag de senaste dagarna upplevt allt från extrem besvikelse, till att på nytt bli hoppfull och fyllas av förväntan. Liseberg sa nej och nu är det för sent att söka andra jobb. Det var inte smart gjort av mig, det erkänner jag med motstånd och en smäll på käften till mig själv. Jag får skylla på mitt eget ego. Samtidigt vill jag inte ge upp hoppet. Motståndet jag har stött på är ju inget att ens tala om. Det känns jobbigt, men jag ska inte klaga. Hoppet finns fortfarande med mig. Jag kanske har ett jobb som i alla fall drar in lite pengar. Kanske. Jag vet inte ännu, men jag hoppas. Och kanske måste jag räkna med att bli sviken ännu en gång. Men vad ska jag göra, mer än att söka jobb efter jobb efter jobb... och räkna med att bli nekad en gång till.