Men se vad som damp ner i brevlådan denna dag! Mitt intagningsbesked från Gymnasiet. Hm... Spännande? Ja, lite.
Jag kom in på Vittra! Jej!



Men.. Ärligt talat vet jag inte hur jag ska ta det. Eleven med sämst betyg har 200 poäng. Jag har 270. Hm... Det känns sådär. Kastar jag bort mina betyg? Borde jag välja ett gymnasium med bättre intagningspoäng? Hm... Tankarna går. Samtidigt är jag väldigt nöjd. Jag får ju inte glömma varför jag valde, som jag gjorde. Detta kommer bli bra, det är bara det att... Nu känns det så verkligt. I höst börjar jag på gymnasiet! Herregud! Det var ju inte länge sedan jag var liten, gick på lågstadiet och satt ute på rasterna och bytte bokmärken. Vilka minnen...
Bara för att det är låga intagningspoäng till min utbildning, betyder ju inte det att eleverna som sökt dit är dumma i huvudet. Medelvärdet för alla som har kommit in är 226. Jag ligger långt över medel. Bra eller dåligt? För... Antingen hamnar jag i en klass, som passar mig. Tänk om det blir hel fel! Kanske är jag alldeles för... Får jag säga 'duktigt'? Att gå i en klass, där många ligger på nivåer under en själv, vad resulterar det till? Kommer det finnas fler elever än jag, som har höga betyg? Hur... kommer allt lösa sig?
Ja, det är mycket tankar nu, när man öppnat kuvertet. Det kom inte som en chock, jag var väl medveten om att jag skulle komma in. Nu får jag använda sommaren till att bearbeta det hela.
Tack för att ni läste detta röriga inlägg.

När man andas ut, inser man hur mycket som finns omkring en.
Första veckan av sommarlovet gick väldigt snabbt. Jag har varit uppe hos Rickard i över en vecka! Underbart och mycket mysigt. Jag känner mig så omtyckt. Rickard får mig att inse, att jag är speciell. Vi är alla speciella på vår egna små sätt.
Tack Rickard, för att jag fick komma och bo hos dig. Det var verkligen trevligt. Tacka familjen.
Jag kom hem igår, efter en tid fylld av äventyr!
Midsommar firade jag med Rickard, Sebbe, Linus, Hanna och Håkan. Mycket mysigt! God mat, trevligt sällskap och tårar till en film. Kunde det bli bättre? Dessutom var det en typisk svensk sommar; regn. xD (Vad annars?) Jag njöt verkligen av denna svenska tradition. Jag blir så glad! Alla är så otroligt somriga i sina sätt att bete sig, eller vad tycker ni? Jag hade min röda klänning med vita prickar på. Rickard tycker jag var väldigt söt i den. Hihi, tack hjärtat. :)
I lördags var jag, Linus och Min Pojkvän ute med kameran. Vi var ute en ganska lång stund. Skönt att Linus drog med oss ut, annars hade vi väl suttit inne hela dagen. x)
Lite resultat...

 
 
(Fler bilder)

Veckan har i sin helhet varit väldigt lyckad. Det var trevligt att träffa alla igen. Ser redan fram emot nästa gång.
Söndagen var okej, trots att jag skulle åka hem. Att packa väskan var tungt och jag behövde tröst. Vi kom iväg till tåget, resan hem gick bra och jag blev hämtad på stationen. Tack mamma.

Härligt att vara tillbaka igen! :D
Jag har saknat bloggen min...

Rickard jobbar. Jag är hemma själv. Eller, jag är inte hemma i Göteborg, utan uppe hos honom. <3 Det är faktiskt lite mysigt. Jag känner mig redan som hemma. :)
Jag tycker inte att det är okej, att han är hemma, bara för att jag är här. Han måste sköta sitt jobb. Jag klarar mig alltid och är det något så ringer jag. :) Kan ju säga att jag inte lär bli uttråkad under veckan. Han har både theSims2 och theSims3. Jag ska spela sönder! xD Haha. Men tröttnar jag på det, så finns det alltid spel på internet eller i annat fall MarioKart på teven. Jag har det alltså väldigt bra. =)

Efter en lång kväll med skolans nior, var jag riktigt trött. Dagen efter, på fredagen, kunde jag dock inte sova så länge, men det gick ganska bra ändå. Efter att ha packat väskan med allt som skulle med hit, var jag helt slut. På kvällen, när jag tog bussen in till Centralen, höll jag på att somna. Lyckades dock håll mig vaken och somnade först, när jag suttit på tåget en stund. Otroligt skönt att sova. Jag gillar egentligen inte att ligga i sömnens värld. Enligt mig är det slöseri med tid. Samtidigt är det bra. Man är inte så trött, utan ganska pigg efter en natts (eller efeter en tågresas) sömn. Tåget skulle ankomma Stockholm C strax innan elva. Kom fram 20 minuter försent. Trött var jag och hem till Rickard kom jag. Underbart skönt.

Lördagen var väldigt mysig. Sebbe (Rickards bror) ville väldigt gärna komma hit. Enligt min pojkvän är han väldigt sällan här, så han tror att Sebbe kom hit bara för att jag är här. Jag blir lite smickrad måste jag erkänna. :$

Söndagen var det mest theSims3 som gällde. Jag tror jag börjar förstå hur spelet fungerar...

Hoppas ni får en trevlig vecka, så får vi se, när ni hör från mig nästa gång.

Kram

Ibland har man rent av otur. Vi slutade tidigare idag, men jag kom inte hem mycket tidigare för det. Var vid färjeläget tjugo minuter efter att båten gått. Beslutade mig för att ta en annan båt, som gick till andra sidan ön. Ställde ner min pappkassa med skolmaterial. Kassen välte och jag råkade i all hast rycka av handtaget. Det var alltså bara att bära kassen i famnen. Inget att bråka om. Blev irriterad på hur dum jag var. Satte mig ute på en bänk. Det blåste friskt och jag njöt av att se färjan ge vitt skum efter sig. Jag frös, men det gjorde inget. Känslan av att bli renad från allt ont kändes som en befrielse. Ibland behöver man andas, utan att folk ser på, utan att ha frågande blickar på en.
Jag kom av båten och gick över ön med den tunga kassen i famnen. När jag kom in genom dörren, var jag riktigt trött. Klackade sandaler är inte det bästa att gå i längre sträckor, när man har en del att bära.

Jag är fortfarande trött. Vill helst bara sova, men det får jag inte, för då kan jag inte somna ikväll. Måste ha min recension klar till imon... och jag har knappt börjat. Det kommer gå dåligt. Ja, jag är negativ, men låt mig vara det. Just nu händer det en del uppe i huvudkontoret. Omgivningen får helt enkelt ha överseende med det. Tack.

/Jasmine

Ska man kalla det tur eller otur?
Jag kommer precis utanför dörren och låser upp cykeln, när himlen öppnar sig och Guds änglar gråter floder. Vem är det som har förintat världen? Hur som helst. Jag har inget annat val, än att ta mig hem. Att cykla i regnet är helt underbart! Ringer Rickard (Ja, när jag cyklar.) och berättar det. Då är jag mitt i ett lyckorus! >.< När jag kommer hem, kan jag inte precis påstå att jag är torr. Byter snabbt kläder och sätter mig här. Det blir en snabbis, för ikväll måste jag packa.
Imon bär det av på klassresa till Gullholmen. Resan dit tar nästan tre timmar. Det är dock 40 minuters väntan, men så är det, när man reser kollektivt...
Vi ska bo fem stycken i varje stuga. Kök och badrum finns i varje litet hus. Det ska blir riktigt mysigt. Dessutom får alla mina närmaste vänner plats i samma stuga, om en av oss sover på golvet. Blir det jag, gör det inget. Jag är bara så glad att jag får vara tillsammans med dem jag tycker mest om.
Inför denna resa känns det dock lite vemodigt. Jag har gått med min klass sen sexan - alltså i fyra år. Varje år har vi åkt på klassresa. I sexan var vi på Skara Sommarland. Även då bodde vi i stugor. Jag minns att det var väldigt mysigt. Vi hade dock inget badrum i stugorna, så i år blir det mer klass på det hela.
Strax innan avslutningen i sjuan, gav vi oss ut på havet. Vi var under en helg ute med skolfartyget Kvartsita.


Skolfartyget Kvartsita.

 

Stora fartyg är väldigt vackra!
Dessutom trvis de bäst, där livets lycka finns; på havet...

Åttonde året i grundskolan åkte vi till Grundsund och bodde i en stor villa. Det var mysigt och mycket trevligt. Härligt att vara nära havet, som jag älskar! <3
Detta året blir det som sagt en resa till Gullholmen. En sista klassresa, sista helgen innan vi slutar sista året i grundskolan. Allting känns som slutet. Och sen? Vad händer sen efter gymnasiet? Man får ju nya kompisar och nya äventyr att upptäcka, men... Även om jag inte känner alla i klassen särskilt bra, så kommer jag ändå sakna gemenskapen. Jag har haft många diskussioner och yttrat mig om mycket, under de senaste fyra åren, men... Vi har ändå gått i samma klass. Jag kommer sakna 9B. Det var något speciellt med den klassen. Jag har aldrig trivts så bra, som jag har gjort med denna klass. Jag kände mig välkommen, jag blev accepterade. Det är ett stort tack till alla i 9B. Egentligen var det väl tänkt att detta inlägg skulle publiceras sista dagen, då jag slutar, men nu kom hela skiten nu. Det kändes som att det behövdes, annars går jag bara och tänker en massa under helgen. Jag tänker inte förstöra denna resan, så som jag gjort de tidigare åren.

Packa. Ja, det är vad jag ska göra nu. Det blir säkert sent ikväll och jag kommer vara trött imon. Men det gör inget. Jag är glad och positiv och löser det lilla problemet på något sätt. (a)
I'm happy!
Jag är lycklig!

Life is beautiful!
Kramar
/Jasmine

Under no-lektionerna har vi den senaste tiden fått jobba med valfritt område. Man har fått välja ett arbetsområde, som man är intresserad av och vill fördjupa sig i. Minst två av klassens arbeten är om sex och samlevnad. Det är dock inte det jag fördjupar mig i. Mitt intresse hamnar inom biologin. Eftersom jag är en överstressad person, som knappt har någon tid till att andas (det är inte det att jag har mycket att göra - jag har bara svårt att... ta det lugnt), valde jag att arbeta om stress och panikångest. Det är ett väldigt intressant område. Jag är riktigt nöjd med mitt val. Först velade jag fram och tillbaka och kunde inte bestämma mig, men riktningen på mitt projekt växte sakta fram. Det kändes underbart skönt, att jag under dagen blev klar med mitt arbete. Nu är det bara att läsa på till redovisningen, som ska hållas på måndag.

Lite komiskt blev det allt... Jag behövde gå från skolan senast ett, för att hinna med bussen en kvart senare. Självklart kom jag iväg senare och fick stressa ner till hållplatsen. Väl där fick jag vänta i tio minuter, eftersom bussen var försenad. Jag blev självklart stressad, för jag visste ju inte om jag skulle hinna till tandläkaren i tid. Hade tur och hann ändå med min anknytningsbuss. Det blev dock ingen väntan, eftersom den tiden togs in, när jag stod och väntade på första bussen. Kom fram. Sa att jag kommit och fick sitta ner och vänta en stund. Läste en tidning. Inte för att jag gillar att läsa skvallertidningar, men jag var för lat och för stressad, för att snabbt lägga ner boken, när sköterskan kom och ropade in mig. Läste dock inget i tidningen, kollade bara på bilderna. Hann bläddra lite fram och tillbaka, innan mitt namn ropades upp av en sköterska i blå klädsel. Klockan var nog strax över tio i två. Undersökningen tog inte lång tid och jag gick därför genom väntrummet innan kvart över två.
Nu hade jag en halvtimma att fördriva. Jag gick bort till torget och in på Hemköp. Där köpte jag en Marabou Frukt & Mandel. Den är himla god! Det är precis vad man behöver efter ett besök hos tandläkaren, eller hur? xD

När jag kom hem, satte jag mig genast på altanen. Det blåser en del, så jag ansåg att det var för kallt att åka ner till havet. För en stund sen gick jag in. Parasollet höll på att välta och jag började frysa. Mycket skönare och varmare här inne. Soffan fungerar väldigt bra som mysplats.
Till middag blir det Pannkakor och Ärtsoppa. Underbart gott!

Ha en trevlig kväll!
/Jasmine

Hur många i världen är det egentligen som njuter av tillvaron? Jag kan ju inte vara den enda, som njuter av det lilla...

Här sitter man nu på altanen. Datorn har jag framför mig och i knäet ligger en tvåhundra- grammare Frukt & Mandel. Är det inte konstigt, vad det lilla kan göra?

Jag njuter i fulla drag. Att skapa ord genom att trycka ner tangenterna. Chokladen smakar så gott i munnen. Det är sommar. Solen har precis försvunnit bakom berget, men värmen finns kvar i luften. Som sällskap har jag en mås, som envist försöker dra på en daggmask ur gräsmattan.

Ibland är livet underbart. Lyckas man hitta de där små ögonblicken av njutning, då kan livet faktiskt vara värt att leva.


... som envist försöker dra på en daggmask ur gräsmattan.

Tack för ordet.

Bilden är tagen på klassresan, som gjordes med klass 7B. Tack för den.

Det är ett tag sen nu. Jag börjar smått glömma. Känslan finns konstigt nog kvar. Tiden har satt tydliga spår över hela min kropp. Det var en tid, då min själ styrdes av en annan. Jag lät det ske, för jag älskade honom.

Vi var båda mycket unga. Jag visste knappt vad kärlek var, ändå kände jag en känsla av harmoni.

Han var allt för mig. Jag levde för honom. Min högsta önskan var att det skulle bli vi två. Bara vi två i en värld utanför allt som existerar. I min fantasi fanns det inga gränser. Jag hade hopp och förväntningar. Jag var ledsen och lycklig samtidigt. Det kändes som att jag verkligen levde. Under denna period av mitt liv, kände jag alla mänskliga känslor och många utöver dem.

Han svek mig mycket, men tände åter hoppets låga inom mig. Jag fick tack vare honom en livsglädje, som jag tror många få har inom sig. Hoppet och önskan om att det kanske kunde bli vi, dog sakta bort och försvann in i det förflutna.

Känslan är kvar och kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Minnena tillsammans med honom, kommer att blekna bort med tiden, men känslan av lycka kommer återstå.

En varm spårvagn är precis vad man önskar sig, när man ska hem från skola eller jobb. Alla i staden har tydligen bestämt sig, för att även idag göra ett besök i skärgården. Som bofast på öarna, vet man vad detta innebär; mycket folk på båten, svårt att komma fram på kajen, sommargäster som går över hela vägen och fullt nere vid badplatsen. Dessutom får man räkna med irritation... och det är inte alltid lätt att hantera, speciellt inte när det är varmt.

Värme och mycket folk är två faktorer, som gör mig galen! Det är jobbigt, varmt, trångt och... jobbigt. Jag har turen, som enkelt kan ta cykeln ner till havet - precis när jag vill, även på vintern. På sommaren är det inte bara jag, som åker ner till jordens stora hav. Det gäller att dela på platserna och visa respekt för varandra, något som de flest människor konstigt nog har väldigt svårt för. Som jag berättat i helgen, så är detta något jag stör mig på väldigt mycket. Man ska ju visa respekt, eller hur? Vill du säga emot mig? Skriva då en kommentar.

Åh, nu kommer en bra låt på radion! >.< Yey! Nu blir jag glader! Rix Fm har spelat bra låtar hela helgen. Det gillar jag. Då slipper man byta radiokanal stup i kvarten. (a) xD
Något annat, som gör mig glad, är att jag nu inte är lika varm. Det svalkade gott, när jag cyklade hem i bara linne upptill. Idiotiskt nog var jag otroligt dum imorse och satte på mig strumpbyxor under kjolen. Imon ska det defenetivt inte vara några leggings eller strumpbyxor under kjolen - det ska vara bara ben!


Havet - en vacker syn.

Vad är det då som lockar folket? Är det havet i sig, avkopplingen eller något annat? Det blåser ju mycket här ute. Är det vindstilla i stan, är det vindar i skärgården. Är det därför folk kommer hit? För att svalka sig? Jag som bofast har nog lite svårt att svara på det. Finns det någon som kan komma med lite anledningar? (a) Tack.

Ni har nu fått ett inlägg, jag har fått i mig lite svalkande vaniljyoghurt med Speciel K och nu är det dags för mig att göra som alla andra; ta mig ner till havet. Hoppas ni också har det bra i sommarens värme - även om det är varmt som tusan.

Varm Kram