Om jag hade tackat nej till sommarjobbet som jag nu har fått, hade jag (kanske) fått jobba mer på öns värdshus. Tjänsten som jag nu är tilldelad innebär att städa på Värdshuset och att se till rum och övriga utrymmen på pensionatet. Det är faktiskt ganska roligt - om man tycker om att städa. Hade jag jobbat där hela sommaren, hade jag kanske blivit förflyttad från rengöringsmedel och skurmoppar. Då hade det kanske funnits en plats för mig i serveringen. Det hade varit roligt, himla roligt. Eftersom jag inte har någon utbildning vad gäller hotell- och restaurangbranschen, hade det ju varit kanon om jag kunde få chansen att börja min karriär i sommar. Här ute på ön är det helt säkert ett annat tempo, men självklart samma krav på goda arbetsinsatser. Som vanligt, när det gäller större beslut, funderar jag på om jag verkligen valde rätt arbete. Det är kanske inte säkert att jag får samma chans att söka mig vidare inom verksamheten, som jag nu har fått jobb inom. Man kan ju alltid hoppas, annars blir jag väl kvar på samma tjänst som jag har under sommaren. Något som min chef på sommarjobbet nämnde i förbifarten var att det finns möjlighet att jobba på helger och lediga dagar, även efter att sommarsäsongen är slut. Man borde kanske nappa?! Samtidigt verkar ju det här med servering och mer personlig service aningen mer givande...

Tidig höst, 2009-09-13.

Det finns så många underbara litterära verk skrivna! Jag inspireras alltid av boken jag för tillfället läser. Det är magiskt och hjärtat klappar alltid lite extra under vissa delar av boken. Det är delarna av kärlek som påverkar mig mest. Kanske för att kärlek alltid har varit en central roll i mitt eget skrivande. När jag först började skriva egen skönlitteratur, var ämnet kärlek något som kom till mig naturligt. Jag blev förälskad första gången under högstadiet. Några år senare blev jag förtjust och intresserad av en några år äldre stockholmare, nämligen min nuvarande pojkvän. Kärlek har alltid satt guldkant på tillvaron. Det är kanske därför som kärleksromaner ligger mig varmt om hjärtat. Att jag då kan inspireras så makalöst mycket av andras verk, ser jag som en styrka. Att kunna ta lärdom av andras ord är bara positivt. Samtidigt finns där (självklart) en dålig självkänsla, som vid vissa lästillfällen gör att jag känner mig dålig som skribent. Det är i de stunderna, som jag tvingar mig själv att lägga undan boken och sluta ögonen för några sekunder. Jag kan. Jag är bra. Jag kan lyckas. Jag, jag, jag - med mitt ego i centrum.

Det finns så många bra böcker som inspirerar. Det finns så många duktiga talanger där ute. En bra bok ger mig så många idéer att jag till och med måste stoppa mig själv och min kreativa sida. Nya förslag på oskrivna böcker kommer som brev på posten och jag vill bara skriva - mer, mer och mer. Men jag hindrar mig själv, försöker hitta en struktur, men tappar då bara allting. Jag ska skriva, det finns ju så mycket inspiration att ta del av.
Om jag bara hade tid, då skulle jag skriva en riktigt känsloladdad och berusande kärleksroman.

Idag publiceras ett av mina finaste kort! Jag är verkligen nöjd. Glädjen då jag fick ihop kortet och känslan som fyller mig när jag beskådar det vill jag beskriva som inre glädje.


Kort 97 - till salu!

Bjud ut den där vännen, som du inte har hört av på evigheter. Skicka en hälsning - kanske är det vad som krävs, för att vänskapen åter igen ska blomma. Föreslå en fika!

Som bestämt hörde de av sig från Värdshuset. Mitt dåliga samvete har vistats i närheten av mig hela kvällen. Det är dock något jag borde låsa in i en låda som inte går att öppna. Jag var ärlig, när jag ringde och berättade att jag inte kan jobba hos dem i sommar - det är det som räknas. Arbetsplatsens ägare verkade dock inte alls arg, vilket lättade mitt hjärta en aning. Han verkade snarare väldigt angelägen om att jag ska börja jobba hos dem redan nästa vecka. Innan sommaren kommer det alltså att bli åtminstone två helger för min del, då jag går i skolan på vardagarna. Redan ikväll bestämdes sex datum, då jag ska jobba hos dem. Jätteroligt!
 Jag är upprymd av arbetsmarknadens horisont. Mitt synfält visar på att jag kommer att få jobba en hel del den kommande tiden - i alla fall om man jämför med tidigare (arbetslös, men studerande). Det ska bli roligt, jag är glad. Tänk att det löste sig med sommarjobb även för mig.

Jag fick jobbet!

Det var med nervösa steg som jag gick in och anmälde min ankomst. En stund senare fick jag träffa min arbetsgivare, som tillsammans med assistent visade mig runt på arbetsplatsen. Det var himla fint och det kändes genast bra att vara där. Det var inte mycket att be för, ett tillfälligt kontrakt skrevs på och jag har nu ett jobb att se fram emot denna sommar. Det känns kul, spännande och upplyftande. Sommarjobb - check.

Dessvärre måste jag ju meddela det lilla jobbet som jag redan har fått att jag inte längre kan ta det. Jag tror dock inte att det är någon större katastrof.
 Jag ringde nyss till öns Värdshus (läs om intervjun här) och förklarade läget. Det var inte så lätt, jag tycker inte om att ställa till det för folk. Det verkar dock som att det kanske blir lite tid där ändå, då de behöver personal även innan sommaren. Den ansvarige frågade om jag har möjlighet att jobb redan innan sommaren och jag sa att det säkert kan gå. Det skulle ju vara kul att få jobba där, absolut. Anledningen till att jag tar det andra jobbet är dels för att det helt enkelt känns bättre att jobba på ett inte så personligt och intimt företag, men också för att anställningen som jag helt säkert har fått kommer att bestå av fler timmar. De ska höra av sig från Värdshuset senare ikväll...

Kortet som idag har publicerats i Kortmakeriet är lite utav en mer eller mindre överdriven tolkning av min kreativa förälskelse. På nästan alla mina kort, finns det - som jag har valt att kalla det - puffkuddar gömda. Dessa kuddar skapar en 3D-effekt, som enligt min personliga åsikt gör kortet mer levande. Dessutom kan man skapa extrema effekter (Ja, nästan i alla fall...), om man missbrukar dessa kuddar lite så där diskret...


Skapa 3D-effket med hjälp av puffkuddar.

Genom att bygga lager på lager, gjorde jag ett kort som växer från bordet, om det ligger ner. Ganska häftigt - och effektfullt! Min lilla förälskelse fick utlopp, men jag är fortfarande inte nöjd. Som tidigare nämnt, finns det puffkuddar på nästan alla mina kort - och så kommer det att fortsätta vara.

12 september 2009 var tydligen en lördag...

Jag gillar bilden.

Jag hittade mycket fint på mässan. Det gick knappt att undgå att köpa ännu fler dekorationspapper. Jag har redan ett tiotal hemma, men det är ju så roligt att köpa nytt. Farligt och frestande. Papperet som visas nedan kunde jag dock inte låta bli. Det var ju så snyggt och passar dessutom bra till min stil; gammalt, brunt, text och i matta färger.


Ett av de nya papperna, fram- och baksida.

Ikväll fick jag sådan inspiration och därmed ett kraftigt sug efter att få skapa. Ett kort ligger redan på skapandets bädd - dock med x antal idéer bakom sig. Det är som vanligt; en idé skrotas, men leder vidare till ännu en inspirerande tanke. Jag hoppas verkligen att jag håller kvar inspirationen. Jag behöver få skapa och hitta det där lugnet som så lätt infinner sig i kreativitetens atomsfär.

Första gången som brevinkastet användes vid min närvaro i hemmet, ryckte jag till och trodde på närmare allvar att det var ett inbrott som skedde! Att behöva åka hiss den sista biten hem är jag inte heller bekant med. Än mindre okänd med det faktum att man hör allt - precis allt - som grannarna har för sig. Det är absolut inget jag stör mig på - det kan till och med vara trevligt, jag är bara inte van vid det. Året i Rickards lägenhet har fått mig att växa mycket; som flickvän, som människa och som enskild individ. Ett eget boende tillsammans med en person jag tycker om - men bara lite då och då. Att bo i lägenhet är i princip en helt ny värld för mig. Jag har alltid bott i vila eller i radhus. Att ta del av ett liv i ett bostadsområde bestående av höghus har varit en stark kontrast - men en positiv sådan.

Utdragen publiceras inte alls. Det är det samma med skrivandet. Det går inte alls. Mina tankar är på annat håll. Livet har tagit en vändning och jag måste än en gång lägga tider bakom mig. Det är svårt; jag tycker inte om att lämna ifrån mig pusselbitar av mitt liv som för mig är mycket betydelsefulla. En gammal tid måste bereda väg för en ny - framtiden. Jag har tappat tråden vad gäller mitt Mästerverk. Efter ett års skrivande tog det helt plötsligt stopp. Och det gjorde det drastiskt, men inte oväntat. Jag kanske tror att jag är klar, men innerst inne vet jag att det finns mer. Skrivandet är en process, en tid av sorg. Och att bearbeta en förlorad vänskap tar tid. Jag har ett uppehåll, men jag är inte färdig. Inte riktigt än. Kanske får jag mod till mig att skriva mina små utdrag snart igen...

Tack för alla era lyckoönskningar! Era ord betyder - alltid.

Det var med stor spänning och ett bultande hjärta som jag träffade kontaktpersoner på Värdshuset. Först blev jag intervjuad av en av ägarna. Han var trevlig, utåtriktad och frågvis. Han var också väldigt noga med att förklara vad ett jobb kommer att innebär. Det var riktigt bra gjort av honom att meddela allt detta; det gjorde att jag fick en klarare bild av hur det är att arbeta hos dem. Jag fick verkligen känna på känslan av hur mycket ansvar ett riktigt jobb innebär. Oavsett om jag får i uppgift att städa, diska, servera frukost eller stå i kassan, måste jag ta mitt jobb mycket seriöst. Detta är jag väl medveten om - det är ju det som är ett arbete! Jag måste dock erkänna att jag blev lite rädd. Ska lilla jag klara allt detta?! Men det är klart att jag kan. Alla kan, bara man vill. Efter intervjun fick jag tid att andas en stund, innan jag träffade min kontaktperson, hon som jag pratade med i tisdags. Hon summerade det jag redan visste, besvarade mina frågor och förklarade på en mer avslappnad nivå hur det fungerar med saker och ting.

I sin helhet känns det väldigt bra och framför allt otroligt spännande! Något besked har jag ännu inte fått, men det kommer snart. Ägaren, han som intervjuade mig, sa att jag är av intresse. Det är dock många som söker tjänster hos dem, jag är ung och oerfaren och att anställa mig är "som att ta grisen ur säcken". Jag känner mig dock lugn. Jag var mig själv, jag försökte spela avslappnad - fast jag helst hade velat låta mer förståndig - och jag tog verkligen åt mig av det han sa. Oavsett om jag får en anställning inför sommaren eller inte, har jag i alla fall lärt mig väldigt mycket bara genom kvällens möte.

Beskedet borde komma inom två veckor. Blir jag kallad för arbete väntar bland annat en provtid, lärorika timmar och en helt ny del av livet; arbetslivet.