Pärlhalsband i mängder

Efter en dag på jobbet som kändes mycket lång gick jag in i det stora köpcentret för att köpa mig en kaffe. Dessvärre kom jag aldrig fram till caféet. Istället hamnade jag inne på Ur&Penn där jag shoppade loss bland glittrande halsband, metalliska ringar och berlocker i silver. Med mig hem fick jag dock bara en variant; pärlor i mängder. Pärlhalsband i vitt med pärlor i två olika storlekar, ett pärlhalsband med milt rosa pärlor samt flertalet armband i vitt med olika storlekar på pärlorna och ett grymt läckert armband med stora röda pärlor.

Det blev ingen kaffe, med jag har nu införskaffat med pärlhalsband i mängder.

Vi har alla olika anledningar till varför vi tar oss an en uppgift som på ett eller annat vis utmanar våra innersta rädslor. Det finns inget så djärvt som att kasta sig ut på öppet hav och försöka simma – när man inte kan.

Här följer en liten recension av Emma Hambergs bok Baddaren (2010).

Maja bor på Hjortholmen, den lilla ön mitt i Värnen, i ett stort slott från 1700-talet. Där bor hon tillsammans med sin äldre man Pelle, en berömd konstnär som för tillfället arbetar på en skulptur som ska ställas på ett stort torg i München. Maja är trött på tillvaron, på sig själv och på sitt liv – hon känner sig som en fånge i det stora slottet. I sökandet efter att återfinna sin inspiration vad gäller skapande bestämmer hon sig för att starta en simskola, för vuxna. Det blir dock inte som hon har förväntat sig; endast tre elever dyker upp. Tillvaron för Maja – och för övriga – vänds upp och ner och ingenting blir som någon av dem hade tänkt sig.
( - Sammanfattning utifrån bokens baksida.)

Ett relationsdrama där författaren Emma Hamberg kan konsten att leka med ord, inre monolog, dialoger och framför allt känslorna som kan växa sig allt starkare när omständigheterna sätter livets alla bekymmer på sin spets. En fantasisk gestaltning av vad livet har att erbjuda, oavsett bakgrund och tidigare värderingar.

Till de unga som fortfarande minns Emma Hambergs ungdomsbok Linas Kvällsbok kan jag verkligen rekommendera denna bok, och jag gör det varmt. Emma Hamberg har skrivit en lika underbara vuxenbok som den fantastiska skildringen av en femtonårig tjejs förvirrade liv, boken jag läste med både glädje och sorg när jag gick på högstadiet.

Jag har försökt skriva, men det verkar inte ha blivit något vettigt sagt. Orden har trillat ut huller om buller och mina tänkta konstruktioner har kastats bort. Meningarna har förblivit oskrivna. Jag som så gärna ville skriva... Det blev inte mer av det.
Endast tomma rader.


Dags att krya ner i sängen tillsammans med Nallen och en bra bok.

Jag försöker inse att det är okej att leva i lugn och harmoni. Dagarna behöver inte utnyttjas till max; man kan leva utan ständiga resor. Därför säger jag god natt denna dag - som har varit glad, konstig och förväntansfull (inför morgondagen och den kommande veckan). Jag ska byta om till mitt prickiga nattlinne krypa ner i sängen tillsammans med Nallen. Kanske läser jag klart boken av Emma Hamberg. Det skulle vara glädjande om jag fick involveras i ett nytt äventyr under tågresan imorgon.

God natt.

Jag är nyss hemkommen efter en övernattning hos mina morföräldrar. Tänk vad lite som behövs för ett bättre mående. Jag känner mig som en prinsessa; bortskämd och uppskattad. Dessutom finns känslan av att vardagen är nära, men det gör mig inte mycket. Jag är glad. Och utöver allt detta kan jag skratta mig lycklig som får träffa Rickard inom kort. Efter helgen bär det av mot huvudstaden och där blir det en hel vecka tillsammans med personen jag håller kär. Han är fin, min Rickard.

Att det kunde göra underverk för själen att tillbringa ett dygn i mammas föräldrars sällskap visste jag inte. Självklart fick jag god mat - och kräm till efterrätt. Mina smörgåsar behövde jag inte smöra själv, det gjorde mormor så gärna. Och lugnt och stilla var det; jag fick en avkopplande stund tillsammans med Maja, Jens och Karin - karaktärerna i Emma Hambergs bok Baddaren. Och så tillbringade jag också bussresan hem; med näsan i boken.

Det har varit en fin dag. Nu är det dags hög tid att göra skolarbetet som ska vara inlämnat under morgondagen. Denna vecka har jag lyckats planera bra. Och mycket ledigt har jag fått (tagit mig).

Och där stod jag. Tydligt var att min närvaro drog ner medelåldern i salen. Jag befann mig på ett jympapass anpassat för personer som behövde visa hänsyn till ryggen. Jag reflekterade först inte över det, tänkte att det var andra övningar men att det ändå skulle finnas möjlighet att göra på eget vis. Men nej, tydligen inte. Det var jag och pensionärerna. Och musiken; ingen bas alls och tillslut klarade jag inte mer. Vad jag egentligen fick ut av att vara där inne kunde jag inte lista ut. Det kändes patetiskt. Mitt liv kändes patetiskt; här försökte jag anstränga mig vara hurtig, men det kändes mest som att jag gjorde mig själv till åtlöje.
 I ett sätt att fly från tillvaron lämnade jag salen och bestämde mig för att istället delta i passet en timme senare. Medel skulle antagligen vara mer i min smak.

För andra gången klev jag in i anläggningens största sal. Jag ställde återigen ner vattenflaskan intill en av pelarna. Musiken gick igång och jag borde ha varit nöjd. Men mina tankar var på annat håll. Det blev istället en timme full av energi – tack vare ledaren – men också en tillvaro som fick mig att se ner på mig själv. Runt omkring mig fanns de där hurtiga motionärerna; som borde ha lyft mig och fått mig att kämpa mer, men som – bara genom att följa ledarens instruktioner – fick mig att känna mig dålig, större, otillräcklig, lat, överflödig… Ensam. När de sista återstående minuterarna av passet tickade förbi och det var tänkt att man skulle ligga på rygg och slappna av satt jag mest stilla och försökta andas normalt. Jag blev än en gång påmind om att träning kan vara destruktivt, jag som trodde att de där tankarna hade gått haft sin övergång…

Träning ger mig destruktiva tankar, ett inlägg som berör samma tema.