Mamma har många gånger tagit kontakt med Västtrafik angående att bussen alltid svänger ut olämpligt. Efter att bussen stannat på hållplatsen ska den vidare, över två filer för att sedan svänga. Det är farligt att köra där, men Västtrafik har tydligen inte tagit åt sig av varningen. Idag fick det sina konsekvenser, då mamma blev påkörd. Bussen svängde ut, mamma tutade, bussen tutade och mamma var tvungen att bromsa. (Det är konstigt att Västtrafik inte visar respekt i trafiken. Samtidigt är jag inte förvånad.) Bilen bakom mamma hann inte bromsa och körde därför in i mammas bil. Lyckligtvis blev ingen skadad. Mamma blev så klart skärrad, men fick inga fysiska skador. Anders (mammas pojkvän) kom direkt hem till ss och tog hand om mamma. Tack för det.
Själv blev jag väldigt orolig, när jag fick smset av Rickard. Det kan tyckas att det inte var speciellt bra av honom att meddela mig det, men jag är glad att han gjorde det. När jag såg hans meddelande ringde jag honom direkt. Jag grät, jag var chockad. Sen blev jag arg, så fruktansvärt rasande. Det är ju helt sjukt att Västtrafik ska förstöra så mycket. Inte bara det att de göra så att elever får underkänt i gymnasiekurser. De ska dessutom nästan ta död på folk. Denna gång hade de tur, men nästa gång kanske skadan blir mer allvarlig.

Egentligen är det Göteborgs Spårvägar som har ansvaret. Trots det vill jag skylla på Västtrafik. De gör så många fel; förseningar, krångliga resvägar och chaufförer som inte kan köra. Allt kanske inte beror på Västtrafik, men det är fortfarande det företaget som är chef över Göteborgs Spårvägar. Att de inte förstå faran i att riva en så dålig verksamhet.

Västtrafik förstör liv.

Under mellanstadiet bytte jag skola tre gånger. När jag ser gamla klasskamrater från förr, känner jag mig mindre värd. Jag minns hur de var då, hur jag kände mig i deras närhet. Känslan finns inom mig och kommer ta tid att bearbeta. Idag är jag starkare än vad jag var då, men det hjälper inte i dessa situationer. Vad hjälper det att vara stark, när man redan har brutits ner? I deras närhet känner jag mig ful, dålig, ensam och utanför. Jag ser hur de har fått vänner, men jag står där själv. De har lyckats, medan jag har fallit. De vill säkert inget illa och kommer säkert inte såra mig, men just deras närhet. Synen av dem får mig att känna obehag. Jag finns, känner och mitt hopp släcks. Alla andra lyckas i världen, men här står jag. Det jag lyckas med står utanför verkligheten. Jag lyckas få pojkvän, men det pratar jag inte med någon om. Mina fotografier är underbara enligt mig, men bleknar i andras ögon. Jag är söt enligt nära vänner, men inte speciellt attraktiv för samhället.
Vissa människor kanske helt enkelt är dömda att stå utanför samhället och verkligheten.
Jag ska hålla mig undan och försvinna in i min egna värld. Utanför mitt inre känner jag mig osäker och rädd. Där finns det ingen som tar hand om mig. Där är jag ensam.

Redan som barn får man lära sig att det inte är okej att vara tjock. Man blir utstött, hackad på och man ses som "dum", fast man egentligen bara är lite större. Det är svårt när man är något annat än pinne i vårt samhälle. Har man en storlek större än medel, då är man tydligen inte värd lika mycket. Som barn är det svårt, när man inte är en Barbie i miniatyr. Kroppen är inte utvecklad och man ser ut lite hur som helst. Fötterna är stora i jämfört med övriga kroppen. Man ser tjock ut, fast man bara är ett barn.
När jag var yngre fick jag alltid höra att jag var tjock. Det var alltid fel på min kropp, det var svårt att hitta kläder och jag dög inte som jag var. Lyckligtvis hade jag några personer, som visade att det är okej att vara lite större. Det löser sig, när man blir större. Resultatet ser jag idag; jag är inte tjock, men inte heller smal som en pinne. Jag tycker om min kropp.
Bakom mig satt två ungdomar i min ålder. Den ene av dem frågade om den andre killen ville ha godis. Han fick ett nej. Anledningen var att inte fick äta godis, för då skulle hans mamma bli arg. Just det, att ens föräldrar blir arg. Varför blir de det? Man äger sin egen kropp. Visst är det bra att någon har koll på en, men man ska inte tryckas ner - speciellt inte när man är ung.
Jag tycker det är så fel att man redan som liten ska falla in i ett system, där det finns mått för vad som är okej och inte. Alla borde få se ut hur de vill, utan att dömas av samhället vi lever i. Vad är det för fel med att vara tjock eller bara lite större? Det är inget fel. Alla är lika mycket värda, alla har rätt till samma respekt.
Som ung skadas man mycket av hårda ord. Jag blev skadad och har idag, trots min goda syn på min kropp, ett kritiskt sätt att granska mina brister. Jag är rädd för att få kritik för hur jag ser ut. Jag är inte redo för tat få en smäll på käften. För det är just vad man får; en smäll på käften, en förolämpning, då man inte accepteras.
Det är tydligen inte okej att vara tjock, inte ens som barn.

Tydligen är kollektivtrafiken inte bara bedrövlig på Västkusten. SL kan inte heller sköta sin verksamhet läste jag nyss i ett inlägg. Jag är för van, för att ens orka bli arg på Västtrafik. Jag kom just till skolan, efter att ha stått och väntat en timme på att bussen skulle komma. Mina frusna tår börjar sakta tina upp. Mitt humör är ganska okej. Jag har lagt ännu en resegaranti på brevlådan. Hur mycket kommer jag få i ersättning denna gång? Femtio kronor som vanligt? Eller varför inte ge mig tjugofem bara för att jävlas?
Jag har ingen koll på hur det är med båtarna i detta kalla väder. Kommer jag hem idag? Det är i alla fall vad jag hoppas på. Det ska säkert gå bra.

Ledighet innebär mycket tid och mycket tid innebär pyssel!
Det blev några kort under de dagarna jag var hemma.



 

Pyssla som är så roligt! Jag har hur mycket material som helst. Kreativitet är bara förnamnet. Jag känner mig som en riktig konstnär, när jag sitter där och skapar kort. Dock vet jag inte om det syns så bra på resultaten, men jag är nöjd.


Inspiration!

Jag fick sådan lust till inspiration att det under veckan också skapades ett litet kollage. Inget märkvärdigt alls. Kollade i en gammal postorderkatalog och noterade ett par vackra kvinnor. Tillsammans är man stark och snygg.

Jag fick en fråga av Erica; "Varför tror du inte på Gud förresten?". Jag tänkte försöka mig på att förklara det. Jag hoppas verkligen att ingen tar illa upp, för det är inte meningen. Tro är ett svårt ämne och också mycket lätt att provocera. Jag ska göra mitt bästa, för att försöka förklara. Reagerar ni på något, är det som vanligt fritt att fråga.

För det första är jag inte uppvuxen i en troende familj. Min mamma och jag har aldrig pratat om vår tro på Gud. Pappa är inte ens troende. Han har helt enkelt valt att inte tro. Själv vet jag inte. Jag har aldrig känt att jag behöver en Gud, en högre makt som bestämmer och vägleder mig. Just det; vägleder och bestämmer... Jag vill inte bli vägledd, jag vill klara mig själv. Jag hatar att känna mig styrd, jag vill kunna bestämma själv. Frihet är något livsviktigt för mig. Känner jag mig inte fri mår jag uselt. (Just så kändes det, när jag var på Ungdomsmässan i torsdags.)
Självklart är det inte bara negativt att tro på en Gud, men för mig fungerar det inte. Istället för att tro på Gud försöker jag lyssna till mitt hjärta (och nej, där inne finns inte Gud för mig, där inne finns Jag själv - jag och ingen annan). Min pappa har alltid sagt att man ska lyssna till sitt hjärta, då blir det alltid bra i slutändan. Och jag tror på honom. Jag tror på min pappa, en helt vanlig man med fel och brister.
När man pratar om Gud Fader Allsmäktig, får många det att framstå som att han är stört, bäst och vackrast. Gud är inte bäst. Om han vore bäst, skulle världen sett annorlunda ut. Jag har själv sagt det; för att uppskatta lycka måste man få känna missnöje. Men se bara på vår värld! Det finns ju flera miljoner människor som lever under hemska förhållanden. Se bara på Sverige och alla hemlösa som vandrar på stadens gator. Se på alla oskyldiga barn som blir utnyttjade, förnedrade, bortglömda... Se på vår värld och ställ det inför Gud. Jag vill inte tro, för jag vill inte straffa någon. Jag vill tro att det som sker är något vi själva orsakat. Ett barn som far illa kan självklart inte stå för det, så det finns undantag. Tar vi det hemlösa finns det säkert skäl till att de lever som de gör. Låt oss då hjälpa. Med vår egna tro och livsglöd klarar vi allt. Tillsammans är vi mäktigare än Gud.

Jag säger det igen; Tog du illa upp av inlägget var det verkligen inte min avsikt. Skriv gärna en rad. Kanske kan du sätta dit mig och få mig att ändra uppfattning. Tack.

Under några har jag varit med i församlingens ungdomsgrupp. Jag har tyckt om att gå dit, jag har känt mig välkommen där. I början av året slogs församling ihop med en annan församling. Det samma hände med ungdomsgrupperna. Egentligen fungerar det rätt bra, men känslan av att vara välkommen är inte den samma. Det känns som att jag inte hör hemma, som att jag är tråkig och inte hör dit.
Ikväll var det så kallad Ungdomsmässa. Vi hade pratat en hel del om hur vi ville att gudstjänsten skulle gå till. Tyvärr blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Aldrig har jag varit på en så religiös gudstjänst. Jag vet ju självklart att kyrkan är en kristen plats, men att det skulle vara så påtvingat att tro på Gud, det hade jag inte väntat mig. När vi pratade om hur vi ville att gudstjänsten skulle gå till, försökte jag få fram att det skulle bli personligt. Jag som inte tror på Gud, ville att det skulle vara fritt att göra lite som man ville, utan att tvingas tro. Kvällens mässa bestod bara av tro. Det var en hel del saker man kunde göra - inte bara nattvard. Det som stoppade mig var att allt man gjorde, var i syfte för att man skulle få Guds välsignelse, förlåtelse eller att han skulle höra ens böner. Det var inte så jag ville ha det! Min förväntan var att alla skulle få tro på sitt sätt, om det så var att inte tro alls. Istället blev det rent av plågsamt för min del. Jag höll på att börja gråta. Visst kan det bero på att jag är svag psykiskt, men det var obehagligt. Så mycket tro och så lite jag. Allt var för Gud. "Han har skapat allt, han är Herren, han är bäst, jag är hans barn, jag kan inte bestämma själv, jag är för dålig för att kunna leva mitt eget liv..." Hoppas inte att någon tar illa upp av det här inlägget, det är absolut inte meningen. Jag tycker bara att det är synd att min uppfattning av den kristna tron har försämrats. Jag ska ge det en chans till, nästa gång det är Ungdomsmässa. Gillar jag det inte då, får jag helt enkelt låta bli att gå dit. Hoppas bara att jag inte blir tvungen att sluta i Ungdomsgruppen...

Hej allihop!
Nu har jag tagit mig tiden och besvarat alla era frågor. Hoppas att ni blir nöjd med svaren. Om inte, är ni välkomna att ställa ytterligare frågor.


Bloggvärlden:

Varför började du blogga från första början!?
(Gud vilken rolig fråga!) Jag älskar att skriva, det har jag alltid länge gjort. Efter att på lågstadiet ha blivit påtvingad att skriva en berättelse, sen slängt den när läraren inte såg, började jag skriva min första (självvalda) berättelse. Den handlade självklart om en katt, eftersom katter är något jag tyckte (och tycker fortfarande) väldigt mycket om. Det blev hela sex delar! Inte speciellt långa, men jag var ändå mycket stolt.
Tanken på att börja blogga hade länge legat och grott inom mig. Några tjejer i klassen bloggade, så jag kanske också skulle ge det ett försök... Vilken succé det blev! Inlägg efter inlägg, långa som korta. Allt som föll mig in skrev jag om - och glöden finns fortfarande. Det är så underbart kul att skriva, dela med sig av åsikter och tankar och sedan få svar och respons från övriga världen. Blogga ligger mig varmt om hjärtat.

Har du några favvo bloggar, i så fall vilka?
Självklart finns det bloggar, som jag tycker bättre om att läsa än andras. Några favoriter är Julias Pysselblogg, Tankesmedjan och min kompis Becka's blogg. Bloggen jag tycker absolut bäst om är Det Finns Andra. Den är verkligen något extra. Inte bara en chans för personer (främst unga) att få berätta sina historier. Det är också en möjlighet för andra att inte känna sig så ensamma.


Personligt:

Är du en kvälls/natt människa eller morgon?
Jag tycker inte om att sova. Enligt mig är det bara slöseri med tid. Jag var redan som barnsben vresig, när det gäller att sova. Nej, här ska inte sovas. Jag gjorde allt för att hålla mig vaken; läste, pysslade, sorterade bokmärken (för femtioelfte gången) eller byggde banor i täcket, så att puttekullorna kunde rulla där. Med detta sagt skulle jag vilja påstå att jag är nattmänniska. Jag tycker bäst om att vara vaken på natten, då det är mörkt och staden sover. Jag tycker dock inte om att ligga kvar på morgonen och går därför upp så tidigt som möjligt. Jag är nattmänniska.

Säg minst 3 låtar som verkligen tilltalar dig!?
The Fray - How to Save a Life; Jag lyssnade mycket på den under min tid på högstadiet. Hela den perioden av mitt liv har betytt mycket för mig. Själva låten i sig får mig, liksom då, att tänka på de människor som står inför den stora frågan; hur hjälper man någon, som inte vill leva mer.
Uno Svenningson - Under ytan; Om man lyssnar på texten, inser man att budskapet är väldigt viktigt. Alla är fega, alla är små och ingen vågar egentligen ingripa när det verkligen behövs. Vi förlitar oss på andra och vågar inte tro på oss själva.
Paradisio - Bailando; Jag var liten, glad och brydde mig inte om vad som hända skulle. Jag gick på lågstadiet och visste inte mycket mer om världen, mer än att det förutom ön fanns en plats som hette fastlandet. När jag hör låten, tänker jag alltid på min kompis Mirre. Det var för något år sedan, då vi plötsligt slogs av tanken. "Du, den där låten... Bailando, eller nåt... Har du den på din dator?" Efter att ha letat ett tag lyckades vi tillslut hitta låten. Vilken lycka! Jag älskar låten än idag - just för att den får mig att minnas den gamla go'a tiden.

Har du någon idol.. någon du ser upp till.. vem!?
Personen jag ser mest upp till är främst min pappa. Inte bara det att han är just min pappa, han resonerar ofta klokt, han lär mig alltid något nytt. Han är en av många få, som kan få mig att tänka efter, fundera och lägga mig i en diskussion. Det han har lärt mig är till stor nytta, när man ska hantera verkligheten. Självklart är han bara människa med ett flertalet fel och brister, liksom alla andra. Ingen är perfekt - inte ens min idol.

vad var din favorit "barnfilm" när du var mindre?
Hm... Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om att se på Madicken. Vi har nästan alla filmer av Astrid Lindgren hemma hos mamma. Hos pappa har vi däremot en hel del Disneyfilmer. Jag gillade att se på Skönheten & Odjuret, vilket jag fortfarande tycker mycket om att göra. Förutom de filmerna, var jag nog lite förtjust i att se våra inspelade filmer av Nalle Puh.

Har du någon fobi? Vad?
Jag tror inte att jag har någon direkt fobi. Dock finns det något som jag helst undviker att se; inälvor. Blod är helt okej (inom rimliga mängder), men hjärta, hjärna.. Nej, usch! Jag blir äcklad och får kväljningar. Detta gör att det ibland blir svårt att se på exempelvis Grey's, House eller någon annan sjukhusserie. När det gäller slem är det lite lättare, men bara en aning. Nyfödda barn är slemmiga och jag säger alltid att -"Om jag en gång föder barn, vill jag ha mitt barn tvättat och avtorkat från slem, innan jag håller i det." Dock vet jag inte hur jag kommer se på saken, när jag väl ligger där och skrevar, efter att ha tryckt ut ungen.

Om du skulle vara tvungen att byta kropp med någon permanent, vem skulle det då vara?
Svaret blir nog ganska tråkigt för de flesta, men jag ska vara ärlig; min lillasyster. Hon har mycket fint hår och stora vackra ögon. Hon är kortare än mig och någon storlek större, men jag tycker hon är fin. Hellre lite större än pinnsmal. (Hoppas inte att hon tar illa upp, för jag vill att hon ska se det som en komplimang.)

Har du någon "hatmat"?
Jag klarar verkligen inte av att se, känna lukten av eller allra minst äta fiskpudding, kokt potatis och skirat smör. Jag klarar bara inte av det. Usch, det värsta jag vet!

hur tror du det går för Tre Kronor i detta års OS?
Oj, det har jag faktiskt ingen aning om. Jag är inte intresserad av sport (dock har jag sett lite av årets OS...). Tyvärr vet jag inte, men man kan alltid hoppas på en seger. (a)


Tankar och Åsikter:

Hur är din inställning till plastikoperationer?
Jag tycker att man ska vara nöjd med sin kropp. Alla har vi "snyggare" och lite mindre attraktiva drag. Ingen är perfekt. Har man dock ett behov av plastikoperation tycker jag att det är okej att hjälpa naturen lite på traven. Kanske växer tänderna fel i mun på dig. Dina bröst kanske är så stora att du får ont i ryggen. Det är helt okej, om det kan underlätta för dig.

Hur är din inställning till abort?
Kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp. För mig är det en självklarhet att man ska få göra abort. Men det är som med allt annat; inom rimliga gränser. Abort ska användas som abort, inte istället för preventivmedel.


Jobb och skola:

vad tycker du om din casegrupp?
Precis som i alla andra grupper finns det änglar, men också rötägg. Eftersom jag inte har någon annan casegrupp att jämföra med, är det svårt att avgöra om det är en bra eller dålig grupp. Ska jag se överlag tycker jag att gruppen är helt okej. Det fungerar att vara i den, jag ska inte klaga. De andra grupperna är nog inte bättre.

Vad vill du bli när du blir "stor"?
Min stora passion i livet är att kunna hjälpa andra. Jag tycker inte om att se människor fara illa. Jag vill kunna ingripa, visa att jag bryr mig och göra livet lättare för de som har det svårt. Socionom har de senaste åren varit ett yrke jag drömmer om att bli. Dock älskar jag att skriva och vill inte ge upp den hjärteliggande drömmen. Kanske blir et en kombination; hjälpa OCH skriva?

Jag är snart vuxen, men fortfarande mycket rädd för spöken. Så fort mörkret faller, blir fönstren en skrämmande syn. Jag inbillar mig att det står gestalter utanför, som står där och kollar på mig. Speciellt jobbigt är det att duscha på kvällen. I badrummet på övervåningen är det värst. Där har vi ett stort fönster som blickar ut mot en bergvägg. Jag tycker inte om att duscha här uppe. Jag skrämmer upp mig själv - obeskrivligt mycket!
Jag duschade lite snabbt innan House. Fy, jag blev livrädd. Jag stod där i duschen, kände mig ganska lugn, hade inte skrämt upp mig själv särskilt mycket och tänkte att jag kanske skulle klara att duscha denna kväll. Men icke. Bäst som jag stod där, såg jag att duschdraperiet rörde på sig. Jag ryckte bort det, samtidigt som jag skrek. Det var ingen där, det kunde jag ha annat... Jag var riktigt rädd. Efter det blickade jag ut över badrummet och det mörka fönstret. Jag var inte så rädd, snarare ganska lugn. Jag vet inte vad som flög i mig, men det var läskigt. Usch!
Jag vill inte längre vara rädd, jag vill känna mig trygg. Trots att det är en trygghet att vara här ute, kan jag inte undvika mörkret som alltid kommer.

I lördags sändes den andra deltävlingen av årets Melodifestival. Kvällen tillbringade jag och Rickard hemma hos vår vän Linus och hans familj. Mycket trevligt.
Jag kan inte vara annat än besviken. Årets bidrag är inte speciellt bra. Låtarna är rent ut sagt dåliga. Inget vettigt alls. Vi kommer absolut inte toppa listan i Europa, om vi skickar ett av bidragen som gått vidare. Även andra deltävlingen var en besvikelse...

1. Eric Saade - "Manboy". Låt som fastnar på hjärnan, men inte en speciellt bra en. Slätstruken och ingen hit. Det värsta var slutet; då han stod under en dusch av vatten. Inte speciellt attraktivt. nej, tack. Min poäng: 3/10. Resultat: Till final!

2. Andra Generationen sjöng tillsammans Dogge låten "Hippare Hoppare". Nah, jag kan inte riktigt säga att detta är min största favorit. Jag minns inte ens hur låten gick... Min poäng: 2/10. Resultat: Utslagna.

3. Anna Maria Espinosa och den lugna låten "Innan alla ljusen brunnit ut". Lugnt, tråkigt och Nej, tack. Min poäng: 1/10. Resultat: Utslagen.

4. Highlights & Mist med låten "Come And Get Me Now". Vilken besvikelse. Mist deltog ju inte mer än som körande bakom dansbandet Highligts sångare. Och på tal om sångaren... Hemskt! Så överdrivet, osexigt och... Jag är helt paff. Hur kan han stå och förödmjuka sig själv så inför hela svenska folket. Jag skäms över honom. Min poäng: 1. Resultat: Utslagna.


Bidrag nummer fyra.

5. Pauline sjöng låten "Sucker For Love". Helt okej. annorlunda. Dock något man hört förut, men som inte lyckats toppa listorna. Gillade att hennes framträdande inte var som alla andras. Min poäng: 4/10. Resultat: Andra Chansen.

6. Andreas Johnson med bidraget "We Can Work It Out". Inte det bästa av hans framträdande i Melodifestivalen, men ändå okej. Jag gillar honom i vanliga fall, men i lördags måste jag erkänna att hans bidrag var rätt segt. Min poäng: 6. resultat: Till final!

7. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän med det härliga framförandet av "Underbart". Det var sådan glädje i deras låt och i deras närvaro på scenen. Lite inspirerat av Nordman tänker jag. Dock hade sångaren inte världens bästa röst, men det var lite charmigt tillsammans med all glädje. Min poäng: 5. Resultat: Andra Chansen.

8. Det var synd att Hanna Lindblad och hennes bidrag "Manipulated" inte gick så långt. Jag gillade låten. Det var fart och fläkt och ett häftigt framträdande. Jag gillade den. Bästa bidraget i deltävling två enligt mig. Min poäng: 9. Resultat: Utslagen.

Som sagt; jag är besviken.
Hur tycker ni att andra deltävlingen av Melodifestivalen var?

Visst är det vackert?

Det är något visst med att sitta i Rickards bil. Vissa låtar påminner om känslan, vissa platser, minnen och tankar. Att sitta i Rickards bil låter inte särskilt märkvärdigt för er, men för mig är det något speciellt. Vi bara sitter, åker, pratar, sjunger till musiken... Det är underbart och jag känner mig lycklig!
Igår var det en lång resa vi genomförde. Vi var uppe i Stockholm omkring elva, lite senare än vad vi hade räknat med. De blev en kisspaus på vägen, då vi svängde in på ett McDonalds och sträckte på benen. Vi hade rejält med färdkost, så hungriga var vi inte. Jag sov en del av resan - under en mysig filt, som jag sedan inte ville lämna ifrån mig. När vi kom hem till familjen, fick kramar och ett varmt välkomnande var jag och Rickard ordentligt trötta och utslagna. Vi somnade direkt och sov väldigt skönt.

Resan tillbaka sker på söndag. Jag är inte trött på att åka bil - jag får ju åka med Rickard. Om vi så var tvungna, skulle jag kunna åka runt i Rickards bil ett bra tag - kanske en vecka, om det hade behövts. (Det är inte särskilt länge, men med tanke på hur rastlös jag ofta blir, är det länge för mig.)

I Rickards bil vi färdas genom det avlånga landet.
Upp för kullar och ner i dalar.
Vi ser mycket och lite och vi älskar varandra.
När vi når resans mål är vi lyckliga.

Pappa har inhandlat denna fantastiskt vackra klenod från Clas Ohlson.
Visst är den underbar!
En telefon av äldre design som enligt mig är ett måste.
Det var kärlek vid första ögonkastet!

 


An old telephone.

Vad tycker ni om den? Är den kärlek för er också?

Promenad på isen och därefter grillning i den vita snön. Låter det inte härligt! Jag var först lite rädd för att gå ut på isen, men när jag såg att det inte bara var vi som var ute och vandrade kändes det okej. Det var faktiskt lite häftigt.


Jag och Rickard.

 
Grillning vid den frusna badviken.

Jag är nog lite nördig, men det är för att jag tycker det är kul. Vid varje tillfälle Melodifestivalen sänds, utrustar jag mig med ett protokoll. På så sätt är det lättare att hålla koll på alla låtarna, komma ihåg vilka man tycker om och inte. Jag ger låtarna poäng (1-10) och kan sen avgöra vilka låtar jag tycker ska gå vidare.
Första deltävlingen var helt klart en besvikelse...

1. Ola med låten "Unstoppable". Helt okej, men jag kände att det är en klassiker. Ola leverera alltid samma låtar och han gör det på samma stuk. Alltid det samma. Nah, inte min favorit. Min poäng: 4. Resultat: Till final!

2. Jenny Silver sjöng "A Place To Stay". Herregud. Jag tycker det är modigt av henne att gå upp på scenen. Hennes dekorerade baddräckt var inte speciellt attraktiv måste jag säga. Låten var inte heller bra. Och hennes dans med armen förstår jag mig inte på. Min poäng: 2. Resultat: Plats 8.

3. Linda Pritchard och hennes låt "You're Making Me Hot-Hot-Hot". Denna gillar jag. Det är fart och mycket dans. Härlig låt, eller vad tycker ni?

Linda Pritchard - "You're Making Me Hot-Hot-Hot".

Min poäng: 9. Resultat: Plats 5.

4. Pain of Salvation och deras låt "Road Salt". Lite för lugn för min smak, men ändå okej. Jag gillar deras framträdande; just det att han är barfota och ser sårbar ut. Min poäng: 5. Resultat: Andra chansen.

5. Anders Ekborg med "The Saviour". Jag gillar faktiskt låten. Den är cool och något annat än det vanliga. Absolut värd en plats i andra chansen. Min poäng: 7. Reultat: Plats 6.

6. Jessica Andersson sjöng "I Did It For Love". För gnälligt, detta har man hört förut. Tråkigt att lyssna på. Har ingen chans i den stora tävlingen mot övriga Europa. Min poäng: 3. Reultat: Andra chansen.

7. Frispråkarn och låten "Singel". Wow! Jag gick igång direkt. Upp och dansa höger vänster. Verkligen en bra låt, dock ingen chans att vinna tävlingen. Synd att den inte hamnade högre upp på listan... Min poäng: 10. Resultat: Plats 7.

8. Salem Al Fakir med sitt bidrag "Keep On Walking". Låten är fin, avslappnande och ett bra bidrag. Inte mycket mer att kommentera, det är ett medelmåttigt bidrag. Min poäng: 6. Resultat: Till final!


Bild från Aftonbladet.
Kvällens vinnare!

Är du nöjd med vinnarna? Vilka hade du helt sett i final?

Man passar inte ihop med alla människor här i världen. Vissa trivs man jättebra med, medan andra inte ens går att umgås med enligt din åsikt. Hur som helst gäller det att acceptera varandra - oavsett om du trivs med personen eller inte.
Jag har alltid haft som en liten "regel" att jag efter varje längre lov (sommarlov och jullov) ska ge alla en ny chans. Att en person beter sig illa brukar ofta bero på en viss omständighet. Kan man då inte förlåta är det bara man själv som förlorar på det. Man ska inte vara långsint och arg på någon bara för sakens skull. Man ska förlåt (även om det ibland kan vara väldigt svårt). Om man anstränger sig och försöker vara trevlig - trots det förflutna - går det faktiskt att trivas tillsammans. Ge en ny chans!
Jag har haft (och har fortfarande) personer på skolan som jag inte trivs speciellt bra med. Detta kan dock bli bättre - och det har jag fått bevis på. En person jag inte trivts med förut, är faktiskt helt okej att umgås med. Jag har gett denne en ny chans och det har lönat sig. Allt handlar om att anstränga sig!
Så folks; ansträng er och ge varandra nya chanser. Ni har inget att förlora på det.

Jag kunde inte låta bli att ta ännu en bild på
denna fantastiskt vackra båt!
Jag har redan tagit en del bilder på detta motiv,
men jag kunde trots det inte låta bli att ta en till.


Bilden tagen idag - mitt i snöstormen!


Bilden tagen 100111

Hela morgonen gick ut på att samla mod. Imorse ringde jag till affären, där jag hoppas på att få jobb i sommar. Det första jag gjorde på morgonen var att samla mod. Det andra jag gjorde på morgonen var att samla mod. Det tredje jag gjorde på morgonen var att ta min väska och gå till båten. Vi var ett himla stort sällskap som gick. Det är inte bara jag som går, istället för att ta cykeln och då riskera att ramla omkull. Musiken på, håll tempot och samla mod. Båten avgick och det blev en resa genom isflak och mörkt vatten. Brrr! Jag försökte hålla fokus och samla mod inför det om väntade. När jag kom in till fastlandet, satte jag mig i väntkuren vid färjeläget. Jag samlade mod till mig en sista gång - sen ringde jag. De som jobbar i affären är väldigt snälla, det är inte det. Jag tycker bara att det är svårt, nervöst och lite pinsamt att ringa till folk. Men det gick bra! Samtalen blev kort, men jag fick tydlig information. De hade inte tagit tag i det än. De skall höra med tjejerna, som jobbade för dem förra året. De tjejerna har självklart förtur, vilket jag tycker är helt rätt.
Jag har i vilket fall som helst anmält mitt intresse. Nu är det bara att hoppas på att jag får ett jobb där. Jag ska ringa om någon månad eller två och höra hur läget är då. Jobbet i öns affär vill jag mer än gärna ha. Jag håller tummarna.

Som student får man inga pengar under sommaren. Det gäller därför att jobba och tjäna ihop sina egna pengar. Ganska bra tycker jag. Det är dock svårt att hitta jobb. Konkurrensen är hård och för oss som inte vågar fråga är det rena pesten. Jag pratade nyss med pappa. Han föreslog att jag ska fråga i affären här på ön. Det tycker jag är ett bra förslag. Det finns tjejer i min ålder, som jobbade där förra året. Kanske finns det en plats till mig? Jag måste i så fall höra av mig dit nu! Gör jag inte det, missar jag min chans och står utan jobb i sommar. Arbetsförmedlingen hjälper säkert till, men då vet man ju inte vad man får. Samtidigt tror inte jag att jag är speciellt kräsen. Förra sommaren jobbade jag som städare för kommunen - något som jag helst inte gör om. Att städa är ett tugnt arbete och inte speciellt givande. Dessutom är det inte värt allt besvär, om man tjänar trettiosju kronor i timmen...
Imorgon ska jag ringa till affären och höra med dem. Man kan alltid hoppas att det finns en plats till mig. Om inte hela sommaren, men kanske någon månad eller varför inte någon dag här och var? Att jobba här på ön är ju perfekt! Jag får arbeta och tjäna pengar, samtidigt som jag befinner mig på den plats jag älskar mest. Finns det någon bättre plats än öns enda affär, om man vill känna av sommargästerna som strömmar ut till skärgården?
Jag tror det här kan bli bra. Önska mig lycka till!

Den gröna maskinen med färgglada knappar ersätts.

Vi har nu sett slutet av de gamla maskinernas livstid. Idag går det inte att använda sina gamla 100-kort, då de gröna maskinerna med färgglada knappar ersätts. Det klassiska systemet som var så bra, har ersatts under en lång tid och nu är maskinerna helt ute ur leken. Det gjorde lite ont i mig, när jag imorse gick på spårvagnen och såg detta; en stor klisterlapp med texten "STÄNGD" satt som en stämpel på maskinen. Den gröna fina maskinen med färgglada knappar finns inte längre kvar. Jag tror att Västtrafik inom kort kommer att ta ner samtliga maskiner av gammal modell. Istället gäller nu endast de nya tråkiga maskinerna, som ingen förstår sig på.
Hur ska detta gå?