Ensamheten gör sig påmind
Ensamheten smyger sig på. Ibland. Det händer bara ibland.
Det är mycket bättre i skolan nu. Som ni har fått läsa tidigare, umgås jag nu för tiden med elever i naturklasserna. Vi är goda vänner och jag tycker mycket om dem. Jag är en del av deras bekantskapskrets och de frågar efter mig, när jag inte är där. Det är vänskap, det förnekar jag inte. Men min ensamhet handlar inte om ett rikt socialt liv. Det handlar om att besegra en känsla som finns inom mig.
Jag saknar inget som skulle kunna få min ensamhet att försvinna. Jag har det jag vill ha, därför borde jag egentligen inte klaga. Men det gör ont. Ibland. Ibland gör ensamheten sig påmind. Något så enkelt som att vara ensam hemma kan framkalla känslorna. Jag vill så gärna ringa någon, men vet inte vem. Jag vill inte störa, samtidigt vill jag bara höra från någon; höra att det finns någon i världen som saknar mig. Och fast att jag vet att jag har många personer omkring mig som bryr sig om mig, är tvivlet alltför starkt i vissa stunder. Ensamhet. Det är för mig inte ett tillstånd utan snarare än djupt sovande känsla.
Det är mycket bättre i skolan nu. Som ni har fått läsa tidigare, umgås jag nu för tiden med elever i naturklasserna. Vi är goda vänner och jag tycker mycket om dem. Jag är en del av deras bekantskapskrets och de frågar efter mig, när jag inte är där. Det är vänskap, det förnekar jag inte. Men min ensamhet handlar inte om ett rikt socialt liv. Det handlar om att besegra en känsla som finns inom mig.
Jag saknar inget som skulle kunna få min ensamhet att försvinna. Jag har det jag vill ha, därför borde jag egentligen inte klaga. Men det gör ont. Ibland. Ibland gör ensamheten sig påmind. Något så enkelt som att vara ensam hemma kan framkalla känslorna. Jag vill så gärna ringa någon, men vet inte vem. Jag vill inte störa, samtidigt vill jag bara höra från någon; höra att det finns någon i världen som saknar mig. Och fast att jag vet att jag har många personer omkring mig som bryr sig om mig, är tvivlet alltför starkt i vissa stunder. Ensamhet. Det är för mig inte ett tillstånd utan snarare än djupt sovande känsla.
Psyket har fått vila
I torsdags och fredags hade jag studiedagar. Det var väldigt skönt att få vara ledig - speciellt så kort tid efter lovet. Jag var hos Rickard i slutet av veckan och åkte på fredag ut till ön. Helgen har varit innehållsrik med lugn. Det känns som att psyket har fått vila. Jag har kunnat koppla bort det mesta och befunnit mig i någon form av bubbla. Ganska skönt, men samtidigt skrämmande. Jag lär nog få ett par överraskningar, när jag imorgon har skola igen och vanlig vardag. Det här med ledighet kan vara farligt ibland... Men man måste få vila upp sig och koppla av ibland. Det har varit en skön helg och jag känner mig utvilad (dock inte så där jättesugen på att gå till skolan imorgon).
Dags att sova. De sena kvällarna - och framför allt nätterna - måste rättas till. Därför ska jag försöka sova tidigt ikväll, men man vet aldrig. Kanske fastnar jag med någon kärleksroman även ikväll.
Dags att sova. De sena kvällarna - och framför allt nätterna - måste rättas till. Därför ska jag försöka sova tidigt ikväll, men man vet aldrig. Kanske fastnar jag med någon kärleksroman även ikväll.
Specialtillverkat kort till kusin
Kort till kusin.
Om en vecka ska min kusin firas. Även till detta tillfälle har jag fått i uppgift att göra ett kort.
Efter att ha snappat upp ett litet diskret önskemål från födelsedagsbarnet, har jag ikväll specialtillverkat ett kort inspirerat från ett tidigare kort som hon tyckte om. Kreativiteten fanns inte riktigt med mig ikväll, men resultatet blev som jag hade hoppats på. Dessvärre får ni i denna stund bara se insidan av kortet. Först om en vecka kommer kortet att publiceras i Kortmakeriet och då får ni er en tydligare titt på kortet. Hoppas att ni kan vänta?! Tills dess kan ni ju alltid spana in det nya kortet, som jag gjorde igår.
Bok - Mina döttrars systrar
Boken 'Mina döttrars systrar'är skriven av Barbara Voors.
När beskedet kommer, beslutar sig Annie för att åka till New York. Äntligen har hon hittat sin sedan åtta år tillbaka försvunna syster. Dessvärre ligger Lucy på sjukhus; i koma. Annie börjar sökandet efter vad som kan ha hänt sin älskade lillasyster. Med endast några få ledtrådar tar hon sig fram längs gatorna i New York. Hon vandrar mellan hotellrummet, sjukhuset och i en dimma av oförklarliga öden. Annie hoppas på att Lucy ska vakna upp i sin dvala och sitter därför vid hennes sida varje dag. Deras mamma sa alltid att ord är en gåva. Både Annie och systern Mimmi har lyckats publicera sina texter och nu är det dags att skriva till en syster. Annie skriver och tar också emot texter från Mimmi, som hon sedan läser för sin lillasyster Lucy. På detta sätt får vi reda på hur livet har ändrat riktning för systrarna Annie och Mimmi i Sverige. Hur kärleken har kommit och gått. Om längtan och om förtvivlan. Om att passa in eller våga sticka ut. Livet blir inte som man har tänkt dig, det blir det aldrig.
Barbara Voors har förmågan att få en berättelse att flyta. Eftersom tidsperioden är så lång, har hon komprimerat samtliga livsöden på ett riktigt bra sätt. Oväsentliga delar av livet uppmärksammas, då de är konsekvenser av de större mötena. Det går fort fram, men man hinner ändå njuta och tänka efter. Hon har lyckats blanda skönlitteratur med vardaglig poesi - fantastiskt!
Om man gillar det jag skriver, tror jag absolut att man kan falla för hennes roman. Och är man inte förtjust i mina texter, tror jag ändå att man kan finna ro och harmoni i orden av Barbara Voors.
Hon har talang, hon har passion. Hon får berättelsen att flyta fram. En bok som trollbinder och gör ont. Som får en att tänka efter och ändra uppfattning. Om att lyckas, men samtidigt fråga sig vad lyckan egentligen innebär. Barbara Voors har lyckats. Hennes roman är vacker, vemodig och underbar läsning.
Mer om boken finns att läsa här.
Vintern har varit för lång
Vinter i skärgården, 14-jan-2011.
Årets vinter har varit alldeles för lång - men det är väl något vi påstår varje år. Dock känns det ganska överbevisat att just vintern denna säsong har varit längre än vanligt. I november - kanske till och med i slutet av oktober - kom vintern till Sveriges västkust. Och nu; fyra månader senare, ligger snön fortfarande kvar på sina ställen. Jag hoppades på att våren var här, när jag i fredags vågade mig på att bära kjol och högklackat. Kallt är det inte och halkan var förbi - trodde jag. Natten till igår regnade det och på förmiddagen var vägen likt en isbana. Mina höga stövlar med klack förvandlades snabbt till ett par skridskor och det var med små försiktiga steg, som jag tog mig ner till båten. I stan var det lättare att gå, men besvikelsen satt i. Vinter - igen. Som Lissie skrev till mig, när jag beklagade mig över att halsduken blev klart så sent; "Oroa dig inte. Det kommer en vinter i april också." Hon har nog rätt. Det känns inte lika säkert att våren är på väg - trots att isflaken i havet inte är lika tjocka och trots att snön inte faller lika självklart.
Pärlor piffar till
Nya pärlor!
Igår fick jag lite tid över, då fikan var slut och jag inväntade att bli upplockad på vägen till mormor och morfar. Jag och en vän gick in "lite snabbt", som jag så fint uttryckte det, på den nyöppnade butiken Panduro. I stan är det så hiskeligt dyrt, därför handlar jag sällan där, men här - inte alls lika centralt - var priserna rätt hyfsade. Det skilde inte lika många kronor frånlä den hobbybutiken som jag vanligtvis brukar handla i. Jag hittade bland annat vackra färger på rosor, men var duktig nog att avstå från att köpa. Papper fanns också i sagolika varianter, men jag höll mig själv tyglad. Dock kunde jag inte motstå pärlorna... Pärlor är något som piffar upp. Ser ett kort tråkigt ut; dekorera med pärlor. Man behöver inte fylla hela kortet med pärlor, bara några stycken här och var. Kortet ser mer exklusivt ut då - tycker i alla fall jag. Det är nog därför många av mina kort är dekorerade med åtminstone fyra pärlor.
Jag är mycket nöjd med mitt köp. Lite nytt gör att inspirationen hålls vid liv. Vi får se vad jag hinner med att göra idag.
Kort till morfar
Kort till morfar
Idag ska jag till mina morföräldrar, för att fira morfars födelsedag. Av mamma fick jag i uppdrag att göra ett kort. Jag passade på att använda de nya bradsen och det färgade pappret, som jag inhandlade i onsdags. Sen kväll blev till natt. Då jag dessutom fastnade med ännu ett kort, hann klockan bli över tre. Vinande vind och smatter mot fönsterrutan, gjorde mig rädd för att somna. Men tillslut slöt jag ögonen och fick i alla fall sova några timmar.
Men innan firandet av morfar, väntar en fika tillsammans med vänner i en av vännernas nya lägenhet.
Sommarbild
Bild från arkivet; 30 maj 2009
Motivet är inget märkvärdigt, men ljuset är fantastiskt. Tidigt eftermiddag i slutet av maj 2009. Det var dagen då jag genomförde årets första dopp i havet. Brr, jag minns att det var kallt.
Jag saknar sommaren.
Ser fram emot ett bra träningspass
I onsdags lyckades jag få en plats på ett riktigt bra pass i Step 1. Efter att på söndagen ha varit reservplats fem, blev min bokning tillslut till en ordinarie plats. Passet var kanon - jag hade inte förväntat mig något annat. Ledaren är himla bra, trots att passet var svårare än förra terminen. Men jag hängde med och skippade att hoppa över brädan, när jag inte kände mig tillräckligt säker för att avancera.
Inför denna vecka lyckades jag också boka in mig på ett av de mest omtalade passen. Ledaren är den absolut bästa i hela föreningen. Halv tolv ska jag kämpa som en galning på hennes Step 1 -pass. Jag räknar dock med att det kommer vara svårare än så; hon vet verkligen hur man ska göra för att deltagarna ska prestera sitt yttersta. En timma i träningslokalen, sen duscha och ut till ön. Det är underbart med lediga dagar.
Inför denna vecka lyckades jag också boka in mig på ett av de mest omtalade passen. Ledaren är den absolut bästa i hela föreningen. Halv tolv ska jag kämpa som en galning på hennes Step 1 -pass. Jag räknar dock med att det kommer vara svårare än så; hon vet verkligen hur man ska göra för att deltagarna ska prestera sitt yttersta. En timma i träningslokalen, sen duscha och ut till ön. Det är underbart med lediga dagar.
Allt annat än spontan
Det finns nog inte många personer här i världen, som är lika ospontana som jag. Att inte våga göra något impulsivt, på grund av rädslan för att ställa till det för mig själv. Rädslan för att inte "lyckas" i framtiden, vad nu den där lyckan egentligen innebär. Ospontant lever jag livet; allt enligt planerna och utan impulsiva infall som kan medföra riskabla konsekvenser. Ibland ångrar jag mig. Vissa stunder skäms jag.
Jag vill vara spontan, det är inte en fråga om att trotsa. Det är det här med att tappa kontrollen, som jag inte tycker om att uppleva. Ibland önskar jag att det inte var så. Jag har med all säkerhet förlorat en hel del här i livet - och allt detta på grund av att jag inte kan vara impulsiv och sluta planera minsta steg jag tar.
Nytt materiel
Lite nytt materiel till kortmakandet.
Jag fastnar så lätt inne i butiker, som säljer hobbymateriel. Jag kan (och detta utan att överdriva) befinna mig i en butik i närmare två timmar. Det är sjukt, jag vet. Men jag måste ju kolla på allt, drömma lite och i det sista bestämma mig för vad det är som ska med hem. Igår fick jag ganska bråttom och var därför tvungen att i all hast välja det jag skulle köpa. Färgen ni ser i bakgrunden på bilden är ett paket med femtio färgade ark - i samma färger. Förhoppningsvis går de åt, men man vet aldrig. Samtidigt måste jag ju erkänna att det kommer bli tråkigt att göra kort med samma färg på bakgrunden. Men jag försökte välja ett neutralt papper, som går att kombinera med de flesta färgerna. Vad tror du, har jag lyckats? Jag köpte också brads i form av hjärtan. Med mig hem följde också brads som har motivet lås och nyckel. Det kan ju bli jättefint att dekorera korten med, tror du inte? Jag är nöjd och jag ser fram emot att få pyssla i helgen. Jag försöker ta alla chanser jag kan få!
Funderar på journalisthögskolan
För ett år sedan skrev jag om ett besök på GP-huset i Göteborg. Det var en eftermiddag som inspirerade mig. Sen dess har jag dock inte tänkt mycket på just det besöket. Mina tankar har istället varit fokuserade på själva skrivandet.
Passion för att skriva.
Sen jag var tio år, har passionen för att skriva vuxet sig allt starkare. Jag skriver varje dag; i bloggar, för hand, poesi, skolarbeten... Skivandet finns med mig i en stor del av min vardag. Det är en passion och ett brinnande intresse. Tanken på att bli journalist har funnits gömd långt inom mig. Kanske är det dags att låta tanken flyga fritt?
Jag vill påverka människor, jag vill hjälpa utsatta och jag vill vara en god medmänniska. Det är kanske därför jag under de senaste åren har fattat ett osäkert beslut att utbilda mig till socionom. Men när jag delar med mig av mina funderingar till andra, är det tydligaste svar jag får ett snett leende. Jag kommer inte passa som socionom, eftersom jag inte har ett tillräckligt starkt psyke. Samtidigt ser jag det arbetet som en lärorik erfarenhet. Den må vara tung att ta del av, men jag har ju ett mål med mitt arbete.
... Men i alla dessa tankebanor funderar jag ändå på om ett intresse väger högre än en erfarenhet. Journalist känns som ett yrke skapt för mig. Socionom känns ganska långt borta.
Det blir kanske journalisthögskolan efter gymnasiet - trots allt.
Läs också Mitt framtida yrke?.
Passion för att skriva.
Sen jag var tio år, har passionen för att skriva vuxet sig allt starkare. Jag skriver varje dag; i bloggar, för hand, poesi, skolarbeten... Skivandet finns med mig i en stor del av min vardag. Det är en passion och ett brinnande intresse. Tanken på att bli journalist har funnits gömd långt inom mig. Kanske är det dags att låta tanken flyga fritt?
Jag vill påverka människor, jag vill hjälpa utsatta och jag vill vara en god medmänniska. Det är kanske därför jag under de senaste åren har fattat ett osäkert beslut att utbilda mig till socionom. Men när jag delar med mig av mina funderingar till andra, är det tydligaste svar jag får ett snett leende. Jag kommer inte passa som socionom, eftersom jag inte har ett tillräckligt starkt psyke. Samtidigt ser jag det arbetet som en lärorik erfarenhet. Den må vara tung att ta del av, men jag har ju ett mål med mitt arbete.
... Men i alla dessa tankebanor funderar jag ändå på om ett intresse väger högre än en erfarenhet. Journalist känns som ett yrke skapt för mig. Socionom känns ganska långt borta.
Det blir kanske journalisthögskolan efter gymnasiet - trots allt.
Läs också Mitt framtida yrke?.
Utdrag; Jag var besatt av en kärlek, som egentligen inte fanns.
"... Samtidigt saknar jag din närvaro och dina visdomens ord. Jag saknar skrattet du gav mig, tiderna tillsammans. Spänningen som bara du kunde förmedla till mig. Och livet var fantastiskt; du var ju min första kärlek. Men så här i efterhand vet jag inte om du faktiskt var det eller inte. För du och jag älskade aldrig varandra. Och när jag tänker efter var mina känslor nog inte ens i närheten av att älska. Jag ville nog bara känna mig behövd, älskad och bekräftad för en liten stund. Och allt det gav du till mig och alla de tjänsterna ville jag betala tillbaka till dig. Jag var besatt av en kärlek, som egentligen inte fanns."
Andas, och fortsätter att läsa
Jag läser några meningar. Stannar upp, tänker efter. Tillbaka till boken. Orden tas in och sorteras i en hiskelig fart inuti mitt huvud. Plötsligt känner jag att snaran dras åt. Jag försöker andas, men tvingas då sluta att läsa. Andas, och jag fortsätter att läsa. Tankarna bearbetas, samtidigt som jag tar in ny information.
Det händer ganska ofta, speciellt under senare år, att jag måste pausa, när jag läser skönlitteratur. Många gånger blir det för känslosamt, för komplicerat eller helt enkelt svårt att andas. Det är då jag sakta stänger boken, fäster blicken någon annanstans och försvinner för ett tag. Jag tänker klart den tanken, som jag påbörjade då jag var involverad i en annan människas livsöde. Stannar tiden för ett tag, mest för att reda ut vad jag själv går och bär på. Tanken som har slagit mig - hårt har den slagit. Efter omplåstrad och noga fastställda tankebeslut, återgår jag till läsandet. Insatt och fylld av känslor. Det händer ibland att jag måste andas, för att kunna fortsätta att läsa.
En vecka av ledighet
Tedrickande/Kortmakeri/Stickning/Njutit
Det var en fantastisk vecka jag fick uppleva. Lovet var kanon - det kunde knappt ha blivit bättre. Ett dussintal koppar te (med lite mjölk i), kortmakeri, en färdig halsduk (äntligen!) och dagar fyllda med ro. Vakna vid nio, ligga i sängen och läsa kärleksroman, blogga en timme och äta frukost i sängen med en tv-serie som sällskap. Och sedan - vid så där kring tolv - byta om till myskläder från pyjamas (ingen större skillnad). Så fantastiskt och skönt! Nu finns mer energi i kroppen och en mindre negativ Jasmine. Tänk vad lite ledighet kan göra!
Med något grönt runt halsen
Efter önskemål från Rinki, publiceras nu en bild på mig - med något grönt runt halsen. Jag erkänner att jag kände mig aningen alternativ, när jag vågade mig på att gå utanför hemmets väggar. Ner till båten var det folktomt, men så fort jag lämnade ön, tyckte jag mig känna folks blickar. Men det är okej. Efter en timme ute bland allmänheten känns det någorlunda säkert.Halsduken är färdig!
Halsduken är färdig!
Efter att ha stickat som en galning (när jag har haft tid och när jag egentligen borde ha gjort annat) är halsduken färdig - så här lagom till att våren är på gång. Haha, men ändå. Den kommer i alla fall att användas några gånger, innan det är dags att lägga undan den och den varmare jackan. Halsduken blev himla lång; tre varv runt halsen och över två meter lång. De' ni! Jag erkänner att jag ser ut som en uppsvullen pingvin, när jag har på mig halsduken. Dessutom ser man mig på långt håll, eftersom färgerna inte är de mest diskreta. Därför är det med stor förväntan, som jag väntar på omvärldens reaktioner...
Så, vad tycker du?
Sylthjärta
Jag må vara ledig och i full gång med att (försöka) njuta av lovet, men det innebär inte att jag är fri från skolarbete. På tisdag ska det hållas ett tal - på engelska - om livsstil. Uppgiften går ut på att analysera sin livsstil utifrån fysisk, psykisk och social hälsa. Det kan ses som enkelt, eftersom man till sin hjälp har gjort ytterligare en enkel analys kring sina styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Och ja, det är enkelt - om man lyckas få till det. Därför ser jag min analys som ganska misslyckad, eftersom jag tycker det är svårt. Men det beror till största del på att jag inte vill vara för privat i min analys. Min livsstil är min livsstil, därför blir jag rätt kortfattad på vissa ställen. Det är bara att hoppas på att mitt betyg inte faller på det. Jag tycker jag har berättat tillräckligt om min träning, mina matvaror och vad jag har för relation till skönhetsideal...
"I like to eat. I don't eat just when I need it, I eat when I want. I don't like to feel hungry and I think it's uncomfortable to feel satisfied. So I eat or I don't eat. And it doesn't matter if I took that extra piece of cake or if I didn't, I often feel quite bad afterwards anyway."
Pannkaka med sylthjärta
Dock vill jag inte påstå att jag har problem med maten, det har jag aldrig haft. Se bara på ett lysande exempel här ovan; pannkaka med sylt - eller rättare sagt; sylt med pannkaka.
"I like to eat. I don't eat just when I need it, I eat when I want. I don't like to feel hungry and I think it's uncomfortable to feel satisfied. So I eat or I don't eat. And it doesn't matter if I took that extra piece of cake or if I didn't, I often feel quite bad afterwards anyway."
Pannkaka med sylthjärta
Dock vill jag inte påstå att jag har problem med maten, det har jag aldrig haft. Se bara på ett lysande exempel här ovan; pannkaka med sylt - eller rättare sagt; sylt med pannkaka.
Tankarna försvinner i doften av ett te med smak av sommar
Jag stillar det som stormar med en bok och flera koppar te.
Det sägs att te är trolldrycken mot smärtan i bröstet. Te löser upp alla hårda knutar. En kopp te ger harmoni och ro. Sägs det. Och jag får väl hålla med; man mår bättre av lite te. Jag mår bättre av att dricka te. Speciellt om jag gör det med en vän. Te löser upp och gör det lättare att andas. I sällskap med andra vågar jag öppna mig. I stunder då det inte finns någon annan än jag, är det teet som framkallar något inre och dolt. Funderingar blir tydliga och känslor utan svar får mening och betydelse. Tankarna försvinner i doften av ett te med smak av sommar. Jag kan inte låta min lust gå till spillo. Jag låter drycken rena min kropp. Och fast jag inte hade hoppats på ett omedelbart resultat, sitter jag med pennan i handen och skriver mina ord.
Sent igår kväll var jag vaken. Efter fyra koppar te var det kanske inte konstigt att jag hade svårt att sluta ögonen? En bok fick börja läsas. En sida i ett dokument blev skrivet. Jag fann ro för ett tag. Tankarna blockerades, samtidigt som jag fick klarhet i det som gjorde ondast. Några koppar te och en penna och ett block. Jag finner ro, om jag låter lugnet komma till mig.
Utdrag; Vad omvärlden tror spelar ingen roll
Sena kvällar och sömnlöshet ger mig kraft, mod och inspiration till att skriva. Och det är under dessa tider som det ibland gör som ondast och det är nu jag finner ord för dolda farhågor. Jag skriver, och jag gör det med en extremt törst efter en sagolik passion.
"Påminn mig om den du var. Hjälp mig att komma ihåg vem du har blivit. Stå vid min sida med en betryggande arm om mina axlar. Visa att det är du och jag, trots att det kanske inte är sanningen. För du och jag får ljuga, så länge vi båda vet vad som är verklighet. Vad omvärlden tror spelar ingen roll. För det är du och jag som ska leva, resten får vänta på sin tur."
I dimman av alla ord
I dimman av alla ord tappar jag det som var viktigt.Min första tanke har passerat. Så också min andra.
Nu har jag redan hunnit att ändra mig ett dussintal gånger.
Det är lätt att tappa bort sig, när orden blir till en stor dimma.
Men ändå fortsätter jag att skriva, trots att det hela kan bli suddigt.
Det jag behöver är klarhet.
Snöfall
Genom is (fler bilder) - 110116
Jag som hade börjat tro att våren var nära. Men nu har mitt mod sjunkit.
Än en gång faller snön över Göteborg och över stadens skärgårdar. Is i havet och vita vägar. Det är vinter. Den kalla årstiden kom än en gång tillbaka till Sveriges västra kust. Jag som hade hoppats på att kunna bära höga klackar inom en snar framtid. Än en gång ser jag snöfall. Än en gång sjunker jag in i mig själv.
Det är ju faktiskt lov
God morgon!
Här sitter jag med otvättat hår och myskläder. Någon chokladfläck i mungipan har jag säker också, eftersom jag inte kunde låta bli att ha handen i godispåsen som står på bordet. Men det är ju faktiskt lov, så varför ska jag bry mig.
Efter att ha vaknat från och till sedan Rickard gick hemifrån klockan sex, beslutade jag mig för att vid tio-tiden gå upp och starta dagen. Så värst långt har jag inte kommit. Jag sitter ju här och försöker ta in verkligheten - fortfarande. Det finns en del som jag borde göra; plugga till exempel, men jag har ingen lust. All kraft sugs liksom ur mig bara jag tänker på skolan. Men jag ska rycka upp mig (har inget annat val). Någon gång på eftermiddagen ska jag åka hem till pappa, för att tillbringa några dagar av lovet där. Då ska jag minsann plugga. Och göra kort. Som ni kanske minns hittade jag fina dekorationer i en gammal låda. Ett av arken ska bli en liten kollektion har jag tänkt mig. Men vi får se, det är ju det här med tid...
Här sitter jag med otvättat hår och myskläder. Någon chokladfläck i mungipan har jag säker också, eftersom jag inte kunde låta bli att ha handen i godispåsen som står på bordet. Men det är ju faktiskt lov, så varför ska jag bry mig.
Efter att ha vaknat från och till sedan Rickard gick hemifrån klockan sex, beslutade jag mig för att vid tio-tiden gå upp och starta dagen. Så värst långt har jag inte kommit. Jag sitter ju här och försöker ta in verkligheten - fortfarande. Det finns en del som jag borde göra; plugga till exempel, men jag har ingen lust. All kraft sugs liksom ur mig bara jag tänker på skolan. Men jag ska rycka upp mig (har inget annat val). Någon gång på eftermiddagen ska jag åka hem till pappa, för att tillbringa några dagar av lovet där. Då ska jag minsann plugga. Och göra kort. Som ni kanske minns hittade jag fina dekorationer i en gammal låda. Ett av arken ska bli en liten kollektion har jag tänkt mig. Men vi får se, det är ju det här med tid...
TheSims3 - Jennifer Hult (livshistoria)
Jag tänkte avsluta theSims3 här i bloggen, genom att visa Jennifer Hult's livshistoria för er. Efter detta kommer det inte att visas något mer, men självklart kommer simmarna att leva vidare...
Jennifer Hult, dotter till Cody och Mimmi Hult (bild), blev redan i unga år intresserad av fiske. Hon kunde stå många timmar och bara fascineras över alla dessa sorter som fanns i stadens kanaler. Det var här hon befann sig många år efter att hennes morbror Bob gick bort. Han hade precis slutfört en mycket svår operation, när han oförklarligt föll ihop på golvet.
Åren gick. Jennifer levde livet som en normal tonåring och var snart redo för att flytta hemifrån. En stor fest anordnades för henne - en kombination av födelsedagsfirande och utflyttningsfest. Jennifer flyttade till andra sidan ängen, till ett fint område med god sammanhållning. Här lärde hon känna grannarna, vänner som hon var mån om att behålla.
Jennifer's stora dröm var att bli en mycket omtalade reporter. För att nå dit var hon självklart tvungen att börja längs ner på arbetsplatsen; som tidningsutdelade. Men där stannande hon inte särskilt länge, när hennes arbetsgivare såg vilken potential för skrivande Jennifer hade. En befordran kom snabbt och Jennifer hade snart snygg hat, rock och möjligheten att intervjua sina vänner och bekanta - som frilansjournalist. Parallellt med detta kämpade Jennifer med diverse tidningsartiklar, samtidigt som hon (bokstavligt talat) tränade häcken av sig på gymmet. Jennifer levde det goda livet; Parker var kärleken hon fann och det var nu hon som var den så kallade "Väderkvinnan". Pengarna rullade in som aldrig förr - dels beroende på goda arbetsinsatser, men också för att det nu var två stycken som drog in pengar till hushållskassan. Jennifer och Parker flyttade tillsammans till huset bredvid. Inte en särskilt lång flytt, men till ett betydligt större hus. Det är här historien avslutas med att säga att inbrotten duggar tätt, men att Parker egentligen inte behöver oroa sig. Det är inte alltid en tjuv som tassar runt i huset; det kan också vara deras son Hamlet.
Och ja, ni får skratta åt hur insatt jag blir i mitt spelade - men jag tycker att det är så himla roligt.
Jennifer Hult, dotter till Cody och Mimmi Hult (bild), blev redan i unga år intresserad av fiske. Hon kunde stå många timmar och bara fascineras över alla dessa sorter som fanns i stadens kanaler. Det var här hon befann sig många år efter att hennes morbror Bob gick bort. Han hade precis slutfört en mycket svår operation, när han oförklarligt föll ihop på golvet.
Åren gick. Jennifer levde livet som en normal tonåring och var snart redo för att flytta hemifrån. En stor fest anordnades för henne - en kombination av födelsedagsfirande och utflyttningsfest. Jennifer flyttade till andra sidan ängen, till ett fint område med god sammanhållning. Här lärde hon känna grannarna, vänner som hon var mån om att behålla.
Jennifer's stora dröm var att bli en mycket omtalade reporter. För att nå dit var hon självklart tvungen att börja längs ner på arbetsplatsen; som tidningsutdelade. Men där stannande hon inte särskilt länge, när hennes arbetsgivare såg vilken potential för skrivande Jennifer hade. En befordran kom snabbt och Jennifer hade snart snygg hat, rock och möjligheten att intervjua sina vänner och bekanta - som frilansjournalist. Parallellt med detta kämpade Jennifer med diverse tidningsartiklar, samtidigt som hon (bokstavligt talat) tränade häcken av sig på gymmet. Jennifer levde det goda livet; Parker var kärleken hon fann och det var nu hon som var den så kallade "Väderkvinnan". Pengarna rullade in som aldrig förr - dels beroende på goda arbetsinsatser, men också för att det nu var två stycken som drog in pengar till hushållskassan. Jennifer och Parker flyttade tillsammans till huset bredvid. Inte en särskilt lång flytt, men till ett betydligt större hus. Det är här historien avslutas med att säga att inbrotten duggar tätt, men att Parker egentligen inte behöver oroa sig. Det är inte alltid en tjuv som tassar runt i huset; det kan också vara deras son Hamlet.
Och ja, ni får skratta åt hur insatt jag blir i mitt spelade - men jag tycker att det är så himla roligt.
Kort i gammal stil
Kort i gammal stil
Jag tog mig tiden att göra kort idag. Får jag inte skapa blir jag alldeles dammig i huvudet - bäst att hålla kreativiteten igång! Kortet ni ser på bilden är ett av dagens kort. Jag lät mig inspireras utav ett av mina absolut bästa resultat (se kortet här).
Kortet är självklart till salu, så är du intresserad är du välkommen att kontakta mig. Priset och information om kortet hittar du i Kortmakeriet om några dagar.
Som storslagen magi
Det finns dagar då kroppen lever i drömvärlden intill och dagar då mörkret tycks vara oförklarligt långt borta. Tider då bekymmer inte noteras i protokollet och "lycka" istället står skrivet med röda bokstäver i pannan.
Jag knyter min hand hårt. Håll i mig, för jag är på väg att ramla. Och vi håller i varandra, vi har ett ansvar. Det finns stunder som känns likt storslagen magi. Storslaget likt livet självt. Men ibland undrar jag. Var tar det storslagna vägen, när det blir suddigt i kanten? När blicken inte längre kan hitta fokus och när det är tystnaden som ger mig ro. Var finns det som jag vill ha, det som jag saknar och det som är likt storslagen magi?
Jag knyter min hand hårt. Håll i mig, för jag är på väg att ramla. Och vi håller i varandra, vi har ett ansvar. Det finns stunder som känns likt storslagen magi. Storslaget likt livet självt. Men ibland undrar jag. Var tar det storslagna vägen, när det blir suddigt i kanten? När blicken inte längre kan hitta fokus och när det är tystnaden som ger mig ro. Var finns det som jag vill ha, det som jag saknar och det som är likt storslagen magi?
Blommor i staden (April 2009)
Ni som har varit med från början kanske känner igen dessa bilder? Jag minns så väl hur stolt jag var, när jag hade lyckats fånga de rosa blommorna på bild. Motivet var ju helt underbart! Snart får jag uppleva de blommande träden än en gång. Bilderna är tagna en dag i april, det är inte långt bort.
Blommor i staden (April 2009).
Blommor i staden (April 2009).
Katja's beställning
Jag hade ju helt glömt bort Katja's beställning! Hon önskade två kort att ge bort på Alla Hjärtans Dag. Hon ville ha små detaljer, inga stora hjärtan och ingen text. Eftersom jag hade glömt av mitt lilla beställningsjobb, lät jag Katja kolla igenom min låda med färdiga kort. Där hittade hon några kort som jag har inspirerats av. Jag hoppas verkligen att hon blir nöjd - hon har inte sett korten än.
Vill du också beställa handgjorda kort? Klicka dig in till Jasmine's Kortmakeri och låt dig inspireras. Antingen lämnar du en kommentar i kortmakeriet eller så mailar du mig på [email protected]. Välkommen!
Pratat, pratat och pratat
Kvällen är här och jag är hemma igen. Det blev många timmar tillsammans med Katja. Först tog vi en promenad och fick uppleva flertalet chockerande och i mest extrema fall tragiska händelser. Men vi är okej, värre är det nog för kvinnan som hade ramlat i affären och fick åka ambulansbåt in till sjukhuset. Efter alla incidenter var jag aningen omtumlad, men fick snart tillbaka en gnutta ro i kroppen, när jag och Katja drack te och pratade ute i gäststugan som för övrigt är hennes rum. Det var skönt; skönt att bara få prata om allt mellan himmel och jord - viktiga livsproblem och senare skratta bort den där sjuka scenen i serien som vi både tycker om. Vi har pratat, pratat och pratat. Jag känner mig ärligt talat ganska tom på ord. Det händer inte ofta. Jag är faktiskt själv väldigt förvånad över känslan, det händer inte ofta. Jag som brukar prata konstant och okontrollerat har nått min maxgräns, på något sätt...
Melodifestivalen och kanske film, sen är även denna dag över. Jag hörde att kvällens deltävling är den sämsta någonsin, men man borde kanske inte tro på allt som radion förmedlar? Förra veckan var ju rent ut sagt skamlig att se; det fanns bara två bidrag som jag tyckte om - varav ett var egentligen i samma klass som de andra sex, men jag tyckte om låten ändå. Vi får helt enkelt hoppas på att andra deltävlingen är snäppet bättre.
Melodifestivalen och kanske film, sen är även denna dag över. Jag hörde att kvällens deltävling är den sämsta någonsin, men man borde kanske inte tro på allt som radion förmedlar? Förra veckan var ju rent ut sagt skamlig att se; det fanns bara två bidrag som jag tyckte om - varav ett var egentligen i samma klass som de andra sex, men jag tyckte om låten ändå. Vi får helt enkelt hoppas på att andra deltävlingen är snäppet bättre.Befinner mig i en annan tankebana
När barnen leker utanför huset och där de liksom jag njuter av att värmen är tillbaka.
God morgon!
Det är helg, med jag är fortfarande på helspänn. Det ska bli skönt att få ta en promenad med Katja. Hon muntrar alltid upp och ger dessutom så himla mycket inspiration. Eter att ha pratat med henne i två timmar har vi checkat av livets alla överraskningar och samtidigt gett varandra nya idéer på kommande skrivprojekt. Hon är fin, min vän.
Dock kunde jag inte låta bli att stressa upp mig själv (som alltid) då hon påminde mig om hennes kortbeställning. Den hade jag helt glömt bort! Till denna helg skulle jag ju ha gjort Alla Hjärtans Dag - kort enligt hennes önskemål. Jag har för mycket att tänka på, det var liksom inte alls med i mina tankar. Jag befinner mig i en annan tankebana, i en annan värld. I mitt sinne är jag redan iklädd vårens alla skönheter, barnen leker med sina leksaksbilar utanför huset och hela staden börjar än en gång vakna till liv. Det är vår; där är jag. Därför blir det så knasigt, när jag tänker efter och inser att Stockholm har haft snöstorm och inställd kollektivtrafik och att vi här i Göteborg har -6 grader. Det är fortfarande vinter, men jag befinner mig på en annan plats.
Oväntade toppar i statistiken
Statistik
Det är inte ovanligt att statistiken varierar från dag till dag, men jag kan inte låta bli att fundera över drastiska skillnader. Jag undrar vad det är som får statistiken att slå i höjden ena dagen, för att sedan återgå till det normala. Jag blir fundersam, men jag antar att det är en del av spänningen med att blogga.
Förord
Förord
Fredag 11 februari
Hemma. Och tur är väl det, för det blåser en himla massa utanför huset. Små snöflingor som knappt syns flyger omkring likt en orkan. Ruggigt; det låter läskigt. Men det är okej, jag sitter inlindad i en filt och lyssnar på go'a låtar. Min fredag börjar nu. Det blev knappt två timmar i skolan idag, så dagen känns än så länge ganska bortkastad. Men det är en del av livet. Alla dagarna måste inte vara drastiska vändpunkter i livet.
Dekorationer från en gömma.
Jag hittade snygga dekorationer i en gömma. De ska användas varsamt. Som vanligt hoppas jag på att kortmakandet (se mitt skapande här) ska få lite av min tid, nu när jag är ledig. Men man vet aldrig - jag lyckas sällan hålla mig till planerna som jag först hade.
Dekorationer från en gömma.
Jag hittade snygga dekorationer i en gömma. De ska användas varsamt. Som vanligt hoppas jag på att kortmakandet (se mitt skapande här) ska få lite av min tid, nu när jag är ledig. Men man vet aldrig - jag lyckas sällan hålla mig till planerna som jag först hade.
Bild på katten Benjamin
Jag fortsätter att kolla igenom arkivet. Ikväll har jag hittat bland annat denna söta bild på min katt Benjamin.
Katten Benjamin 2008-01-26.
Katten Benjamin 2008-01-26.
Välbehövt lov väntar
Bild från 17 mars 2009 - lugna stunder behövs just nu.
Imorgon börjar mitt februarilov. Det känns välbehövt, minst sagt. År 2011 har inte börjat speciellt bra, därför är jag mer än glad över lite ledig tid för tänkande, kreativitet och poesi. Ibland behöver man liksom stanna upp, för att förstå det hela bättre. Antagligen kommer jag hålla mig ute på ön mestadels. Det är där jag finner ro och det är där jag lyckas locka fram det mest kreativa i mig.
Min hjärna är redan inställd på ledighet, tyvärr. Jag försöker hålla den vid liv i alla fall till imorgon då klockan slår tolv och jag får åka hem. Innan dess väntar aktivt arbete och prov.
Jag vill ha kjol och höga klackar!
Jag är liksom många andra trött på denna långa vinter. Snön ligger kvar på små ställen, samtidigt som parkerna med andra ord kan kallas för bassänger. Det är för kallt för att lämna vinterjackan hemma. Det är för varmt för att gå i tjocka tröjor. Jag vill ha kjol och höga klackar! Två månader i jeans, usch. Mina kjolar känner sig oälskade. Skorna med höga klackar som jag köpte i höstas vill inte stå orörda länge till. Våren är på väg, men jag vill inte vänta längre. Varma sommarkvällar, låt mig omslutas.
En varm sommarkväll 2010.
En varm sommarkväll 2010.
Kopplar bort och gör kort
Än en gång har jag gjort det; kopplat bort allt annat och skapat kort. Allt som kallas måsten har förblivit ogjort. Med många idéer och kreativ törst försökte jag skapa, men lyckades inge vidare. Ett ynka kort (som i storlek är ganska stort) lyckades jag knåpa ihop. Allt bara rann av mig, samtidigt som en skiva med Avril Lavigne har gått på repeat.
Kvällens kort publiceras snart i Kortmakeriet.
Nu börjar House på tv4!
Sen blir det sängen tillsammans med skönlitteraturen som måste läsas.
Prov i fyra timmar
Det är med stor osäkerhet jag publicerar en nytagen bild på mig.
Efter att ha gjort Nationella provet i Matematik C under en fyra timmars lång förmiddag, var det tänkt att eftermiddagen skulle bestå av föreläsning och laboration. Jag var helt slut i huvudet och ville helst bara sova. Vilken glädje jag kände, då jag fick veta att eftermiddagens lektion var inställd. Jag hann med båten också och är därför redan hemma. Egentligen skulle jag ha slutat klockan fyra, därför njuter jag verkligen av en tidig eftermiddag. Jag måste dock jobba med skolarbete hemma, men bättre det än att vara i skolan. Dessutom somnade jag på båten hem, vilket har gett mig ny energi.
Det känns som att någonting har släppt. Jag känner början på harmoni i kroppen. Senaste tiden har jag känt ångest. Istället för att plugga inför provet (vilket jag egentligen kunde ha gjort mer), har jag försökt handskas med bekanta känslor från gamla tider. Nu känns det som att jag har lyckats koppla bort dem; provet är över och ångesten kunde inte nå mig denna gång.
Eftermiddagen och kvällen kommer att bestå av skolarbete, skrivande (för hand och i bloggen), kortmakeri och skönlitteratur.
Vad gör ni idag?
Utdrag; Hjärtat som vägrar inse
Från hjärtat.
"Jag tar avstånd från dig och från passionen som jag känner. Jag försöker att glömma, genom att inte leta efter dig. Minnena av dig bleknar och jag slutar att desperat försöka fånga dem på nytt. Det är en tid som är över. Att sörja leder ingen vart; det enda som sker är att jag får behålla dig lite längre i mitt liv. Men rent teoretiskt sett har du redan lämnat, det är bara hjärtat som vägar inse; som vägrar att sluta älska dig."
"Jag tar avstånd från dig och från passionen som jag känner. Jag försöker att glömma, genom att inte leta efter dig. Minnena av dig bleknar och jag slutar att desperat försöka fånga dem på nytt. Det är en tid som är över. Att sörja leder ingen vart; det enda som sker är att jag får behålla dig lite längre i mitt liv. Men rent teoretiskt sett har du redan lämnat, det är bara hjärtat som vägar inse; som vägrar att sluta älska dig."
Jag som mycket ung
Jag lovade ju er att ni skulle få se en gammal bild på mig. Det blev dock inte den jag tänkte på först, men ni får i alla fall en bild. Denna är en personlig favorit. Minnena är många.
Jag, 19 december 2007.
Jag, 19 december 2007.
Enklaste äppelpajen
Eleonore driver en blogg som alltid inspirerar mig! Jag vet inte hur många gånger jag har klickat mig in och velat fika med henne. Det är hon som ska ha tack, för att jag idag tog initiativet och bakade.
Enklaste äppelpajen
4 små äpplen
1 ½ dl vetemjöl
1 ½ dl strösocker
2 dl havregryn
½ msk vaniljsocker
100 g margarin
kanel
Sätt ugnen på 225°.
Kärna ur och dela äpplena i smala klyftor, täck formens botten. Strö över kanel. Blanda ihop de torra ingredienserna i en bunke. Fördela över äpplena. Ta hjälp av osthyveln och hyvla över margarinet, så att det bildas ett täcke. Lite kanel. In i ugnen i 25 minuter! Serveras med vaniljsås.
Notis: Inte alls speciellt söt, men ändå riktigt mumsig. Min paj innehöll lite för lite äpplen, ta därför eget initiativ. Obs, att alla ugnar är olika - ha därför koll på pajen första gången.
Utmaning - Mitt bloggande
Min vän Julia har utmanat mig!
Hur länge har du bloggat?
- Hösten 2008 skapade jag min första blogg, nämligen den bloggen som jag fortfarande skriver i och som du just nu läser; bloggen RosaNatt.
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
- Jag har en hel del bloggar som jag läser väldigt ofta. Dock har jag inte tid att läsa alla dagligen, men jag gör mitt bästa för att hinna med...
Hur länge har du bloggat?
- Hösten 2008 skapade jag min första blogg, nämligen den bloggen som jag fortfarande skriver i och som du just nu läser; bloggen RosaNatt.
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
- Jag har en hel del bloggar som jag läser väldigt ofta. Dock har jag inte tid att läsa alla dagligen, men jag gör mitt bästa för att hinna med...
Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
- Jag läser mina vänners dagboksbloggar, men övriga bloggar är inriktade på ett visst tema. Jag gillar att ta del av bloggar som har en egen och unik nisch, speciellt om vi delar ett intresse.
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
- Det skulle jag tro. Jag är en väldigt ärlig person, vilket rätt ofta syns ganska tydligt i min blogg. På gott och ont skulle jag vilja säga; det är inte alltid bra att berätta om sitt inre.
Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
- Självklart har jag hittat en gräns! Eftersom jag skriver så personligt som jag faktiskt gör, ser jag det som ett måste att kunna sätta en gräns. Min blogg är personlig, inte privat - det är skillnad.
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
- Utan att vilja erkänna det, bloggar jag nog av den anledningen. Men det är inte för att få bekräftelse på att jag är duktig, bra, ambitiös och bäst. Absolut inte. Största anledningen till att jag bloggar är för att jag vill nå ut till människor, få stöd och med en förhoppning att inte känna mig lika ensam med många tankar. Dessutom är ju min stora passion i livet att skriva, det är nog den viktigaste anledningen. Så visst, självklart bloggar jag för att få bekräftelse. Utan läsare som stöttar, berömmer och uppskattar den tid som jag lägger ner på bloggen, skulle jag nog inte blogga på samma sätt...
Har du träffat människor irl, efter att ha träffat dem via bloggen?
- Det har jag faktiskt gjort!
Becka har jag träffat flertalet gånger. Vi fick kontakt i princip samtidigt som jag började blogga. Dessutom bor vi nära varandra och går i skola bara några hundra meter från varandra, därför är det lätt att planer en träff.
Tessie har jag också träffat, under en av mina vistelser i Stockholm. Vi bor en bra bit ifrån varandra, men lyckades befinna oss i samma stad vid samma tidpunkt.
Nyligen träffade jag Eleonore för att - självklart - fika. Också den träffen skedde i Stockholm.
Jag skulle mer än gärna vilja träffa Julia, älskade vän som utmanade mig. Vi har haft kontakt väldigt länge och hon är en av läsarna som står mig närmaste. Tyvärr bor vi också långt ifrån varandra, vilket gör att det är omständigt att hälsa på. Men visst ska det bli en träff någon dag.
Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?
- Det tror jag absolut! Jag har själv erfarenhet av att skrivande kan vara skadligt. Om man blir för låst i sitt skrivande, är det lätt att tappa uppfattningen om vad som är verklighet och vad som inte är det. Då finns det risk att man hamnar i fel tankebanor och skadar sig själv psykiskt.
Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
- Eftersom jag älskar att skriva är det egentligen inget som ses som problematiskt. Visst tar det tid att skriva och leverera bra inlägg, men jag försöker se det som övning på vägen mot att bli en fantastiskt bra skribent! Dock kan jag ibland känna att jag borde prioritera annat i livet, än att sitta fastklistrad vid bloggen.
Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?
- Det tror jag definitivt! Och gör jag inte det kommer ni säkerligen att få läsa mina texter på annat håll.
Tycker det att det var roligt att läsa mina svar, tycker jag att just du ska ta del av utmaningen.
- Jag läser mina vänners dagboksbloggar, men övriga bloggar är inriktade på ett visst tema. Jag gillar att ta del av bloggar som har en egen och unik nisch, speciellt om vi delar ett intresse.
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
- Det skulle jag tro. Jag är en väldigt ärlig person, vilket rätt ofta syns ganska tydligt i min blogg. På gott och ont skulle jag vilja säga; det är inte alltid bra att berätta om sitt inre.
Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
- Självklart har jag hittat en gräns! Eftersom jag skriver så personligt som jag faktiskt gör, ser jag det som ett måste att kunna sätta en gräns. Min blogg är personlig, inte privat - det är skillnad.
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
- Utan att vilja erkänna det, bloggar jag nog av den anledningen. Men det är inte för att få bekräftelse på att jag är duktig, bra, ambitiös och bäst. Absolut inte. Största anledningen till att jag bloggar är för att jag vill nå ut till människor, få stöd och med en förhoppning att inte känna mig lika ensam med många tankar. Dessutom är ju min stora passion i livet att skriva, det är nog den viktigaste anledningen. Så visst, självklart bloggar jag för att få bekräftelse. Utan läsare som stöttar, berömmer och uppskattar den tid som jag lägger ner på bloggen, skulle jag nog inte blogga på samma sätt...
Har du träffat människor irl, efter att ha träffat dem via bloggen?
- Det har jag faktiskt gjort!
Becka har jag träffat flertalet gånger. Vi fick kontakt i princip samtidigt som jag började blogga. Dessutom bor vi nära varandra och går i skola bara några hundra meter från varandra, därför är det lätt att planer en träff.
Tessie har jag också träffat, under en av mina vistelser i Stockholm. Vi bor en bra bit ifrån varandra, men lyckades befinna oss i samma stad vid samma tidpunkt.
Nyligen träffade jag Eleonore för att - självklart - fika. Också den träffen skedde i Stockholm.
Jag skulle mer än gärna vilja träffa Julia, älskade vän som utmanade mig. Vi har haft kontakt väldigt länge och hon är en av läsarna som står mig närmaste. Tyvärr bor vi också långt ifrån varandra, vilket gör att det är omständigt att hälsa på. Men visst ska det bli en träff någon dag.
Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?
- Det tror jag absolut! Jag har själv erfarenhet av att skrivande kan vara skadligt. Om man blir för låst i sitt skrivande, är det lätt att tappa uppfattningen om vad som är verklighet och vad som inte är det. Då finns det risk att man hamnar i fel tankebanor och skadar sig själv psykiskt.
Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
- Eftersom jag älskar att skriva är det egentligen inget som ses som problematiskt. Visst tar det tid att skriva och leverera bra inlägg, men jag försöker se det som övning på vägen mot att bli en fantastiskt bra skribent! Dock kan jag ibland känna att jag borde prioritera annat i livet, än att sitta fastklistrad vid bloggen.
Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?
- Det tror jag definitivt! Och gör jag inte det kommer ni säkerligen att få läsa mina texter på annat håll.
Tycker det att det var roligt att läsa mina svar, tycker jag att just du ska ta del av utmaningen.
Att lämna
Utrdag; "... Tider passerar, människor tar vid och viker senare av vid nästkommande vägskäl. Liksom du. På den punkten skiljer du dig inte från mängden. Och inte jag heller. Vi lämnade båda varandra. Du lämnade först, jag lämnade senare..."
Jag har väldigt svårt för att acceptera avsked.
Jag har svårt för att låta människor gå ifrån mig.
Det är sån jag är. Det är jag.
Att bli lämnad. Att lämna. Det har alltid varit svårt för mig. Mitt dåliga samvete har alltid skrikit mig i örat. Jag har inte fått den ro, som jag ofta önskar att jag kunde få. Jag tycker inte om att bli lämnad. Jag tycker inte om att lämna. Avsked. Jag vägrar erkänna att tiden är inne och att detta är ett sista farväl. För jag tror alltid på att personen kommer tillbaka. Alltid. Men innerst inne vet jag att avsked måste ske, för alla viker vi av vid ett lockande vägskäl. Alla viker vi av. Ingen stannar hos mig livet ut. Ingen håller din hand för evigt. Ingen går vi vår sida från livets början till slut.
Jag har väldigt svårt för att acceptera avsked.
Jag har svårt för att låta människor gå ifrån mig.
Det är sån jag är. Det är jag.
Att bli lämnad. Att lämna. Det har alltid varit svårt för mig. Mitt dåliga samvete har alltid skrikit mig i örat. Jag har inte fått den ro, som jag ofta önskar att jag kunde få. Jag tycker inte om att bli lämnad. Jag tycker inte om att lämna. Avsked. Jag vägrar erkänna att tiden är inne och att detta är ett sista farväl. För jag tror alltid på att personen kommer tillbaka. Alltid. Men innerst inne vet jag att avsked måste ske, för alla viker vi av vid ett lockande vägskäl. Alla viker vi av. Ingen stannar hos mig livet ut. Ingen håller din hand för evigt. Ingen går vi vår sida från livets början till slut.
Utdrag; Då är det slutligen dags att bygga upp min värld på nytt.
"För om jag än en gång förlorar det käraste jag har, då finns här inte mycket kvar att hämta. Då är det slutligen dags att bygga upp min värld på nytt. Då är det slutligen tid för att börja om igen. En mur ska byggas. Ett liv ska skapas. Men jag vill inte. Det som fanns ska finnas kvar. Det som är ska förbli. Och måste jag bygga upp det som kommer att rasa, tvingas jag att byta ut hela konceptet. Jag tvingas att återskapa det som är jag. En ny individ skapas och jag; jag försvinner in i tomma intet."
TheSims3 - Mimmi + Cody = Sant
Jag spelar theSims3. Det var det här med att vara en bra flickvän...
Bob Tyrgran har lyckats med sin livsdröm; att bli världsberömd kirurg. Dessutom har han förlovat sig med en äldre kvinna. För lillasyster Mimmi har det gått ett steg längre. Trots att hon är arbetslös och istället lägger ner tid på att bli schackproffs och odla eget i trädgården, har hon lyckats på kärleksfronten. Gissa vem som blev glad, när Cody föll ner på knä och friade?! Mimmi är nu fru Hult, Mimmi Hult.
Bob Tyrgran har lyckats med sin livsdröm; att bli världsberömd kirurg. Dessutom har han förlovat sig med en äldre kvinna. För lillasyster Mimmi har det gått ett steg längre. Trots att hon är arbetslös och istället lägger ner tid på att bli schackproffs och odla eget i trädgården, har hon lyckats på kärleksfronten. Gissa vem som blev glad, när Cody föll ner på knä och friade?! Mimmi är nu fru Hult, Mimmi Hult.
Hos Rickard hela veckan
Jag slutade tidigare än väntat idag. Det var verkligen skönt att kunna åka direkt hem, utan att slippa tänka på när samtliga avgångar gick. Det var bara att ställa sig på hållplatsen och vänta på vagnen. Jag blir lika förundrad varje gång, jag som inte är van att bo i stan.
Vagnen gick hem till Rickard, min fina Rickard. Den senaste tiden, eller egentligen det senaste året, har jag varit en ganska dålig flickvän. Rickard flyttade ju hit i april förra året; och han flyttade för min skull. Han lämnade allt han hade bakom sig och flyttade närmare mig. Jag minns så väl hur välkommen jag kände mig, när jag besökte hans lägenhet första gången.
Två handdukar och en rosa tandborste.
Jag tror att både jag och Rickard hade ganska höga förväntningar på allt som var nytt - inte minst på vårt förhållande, som nu fick en helt ny skepnad; från distansförhållande till något helt annat. Jag visst redan då att jag inte skulle kunna vara hos Rickard jämnt, eftersom jag fortfarande bor hemma. Dock vet jag inte om Rickard var så inställd på det, jag tror att allt var aningen naivt. Och jag löste inte precis det hela snyggt. Jag fortsatte att bo hemma, men fick istället tre hem.
Jag ska vara hos Rickard hela veckan. Det behövs. Jag har inte prioriterat honom så högt som jag borde - och vill - och det ångrar jag. Samtidigt vill jag inte försvara mig, utan också få lite förståelse. Denna vecka bor jag hos Rickard; en vecka och jag slipper bo på tre ställen. Ett hem. En kärlek. Och bara han och jag. Vardagen rullar på. Vi behöver tid för varandra. Och jag, jag ska bli en bättre flickvän.
Vagnen gick hem till Rickard, min fina Rickard. Den senaste tiden, eller egentligen det senaste året, har jag varit en ganska dålig flickvän. Rickard flyttade ju hit i april förra året; och han flyttade för min skull. Han lämnade allt han hade bakom sig och flyttade närmare mig. Jag minns så väl hur välkommen jag kände mig, när jag besökte hans lägenhet första gången.
Två handdukar och en rosa tandborste.
Jag tror att både jag och Rickard hade ganska höga förväntningar på allt som var nytt - inte minst på vårt förhållande, som nu fick en helt ny skepnad; från distansförhållande till något helt annat. Jag visst redan då att jag inte skulle kunna vara hos Rickard jämnt, eftersom jag fortfarande bor hemma. Dock vet jag inte om Rickard var så inställd på det, jag tror att allt var aningen naivt. Och jag löste inte precis det hela snyggt. Jag fortsatte att bo hemma, men fick istället tre hem.
Jag ska vara hos Rickard hela veckan. Det behövs. Jag har inte prioriterat honom så högt som jag borde - och vill - och det ångrar jag. Samtidigt vill jag inte försvara mig, utan också få lite förståelse. Denna vecka bor jag hos Rickard; en vecka och jag slipper bo på tre ställen. Ett hem. En kärlek. Och bara han och jag. Vardagen rullar på. Vi behöver tid för varandra. Och jag, jag ska bli en bättre flickvän.
1 februari
1 februari. Det är alltid en speciell känsla, när man inleder en ny månad. Världen förändras på något sätt, inte minst klimatet ute på ön. Där ser man tydligt vilken årstid man befinner sig i. Det är vackert, jag älskar det. Bilden i inlägget är tagen förra året i början av februari. Då var det snöstorm och den enormt fina båten vid färjeläget badade i ett hav av is tillsammans med ett täcke av snö. Speciellt.
