God morgon!
Jag har faktiskt sovit riktigt gott i natt - liksom de senaste nätterna. Jag drömmer knasigt och ologiskt, men natten gör mig ordentligt utvilad. I natt drömde jag om fem kulor lösglass för 151 kronor, en borr som mordvapen, tidtabeller, mobiltelefoner, kväll sittandes  i utemöblerna och djur som hoppade över mig. Bara massa knas, för att sammanfatta det kort.
Men jag är som sagt utvilad och känner mig redo att ta mig an dagen. Idag ska jag träffa en kompis. Det är en bit att åka, närmare bestämt två timmar. Men hon har bjudit hem mig och det var länge sedan vi sågs, så det känns ändå okej. Det är lätt att åka dit, inte en massa krångel (förhoppningsvis, om inte Västtrafik beslutar sig för att jävlas med mig). Åker direkt till mamma ikväll, för att vakna upp där imorgon.
Min torsdag består nämligen av packande inför Stockholm, förberedelser inför kortförsäljningen (Här hittar du mina kort) och kanske en liten utflykt med Rickard. Middag ska det också lagas av någon form och sen åker jag och Rickard till hans lägenhet. På fredag bär det av till Stockholm!
Jag har alltså fullt upp de kommande dagarna, men jag hoppas att inte min uppdatering får lida för det.

Trevlig onsdag!

Mitt första kärleksförhållande inledde jag för snart två år sedan. Det var med Rickard. Jag är själv förundrad över att vi har hållit ihop så länge. Två år, det är ganska länge - speciellt i vår ålder. Några av mina vänner har frågat när vi ska förlova oss. På det vet jag inte vad jag ska svara. Tanken på att vara lovad till någon annan, känns just nu långt borta. Jag är fortfarande ett barn, inte ens myndig. Visst drömmer jag och Rickard om att leva sida vid sida resten av livet, men de funderingarna vill jag inte ta på allvar. Jag är rädd för att känna mig fängslad. Och känner jag mig instängd, finns det risk att jag flyr min väg.
En förlovning känns långt borta. Att vi ska förlova oss är inte ett självklart beslut. Jag vill inte ta det beslutet nu. Jag och Rickard har inte heller pratat om det på ett helt seriöst sätt.
Måste man förlova sig, bara för att man varit ihop i två år? Det finns ju par som lever som sambos - inget mer - hela livet...

Nu har jag äntligen tid och ro att sätta mig vid datorn. Jobbade till sex, cyklade hem, åt pannkakor och ärtsoppa till middag och tog sedan en snabb dusch. Så fort jag var klar, gick jag bort till kyrkan. Där hölls en konsert.

Jobbet
Det har gått bra på jobbet idag. Tempot har varit lugnt och jag har haft det bra. Värmen kändes påfrestande och därför blev det en glass här och var. Druckit har jag också varit noga med. Vill ju inte falla ihop mitt framför ögonen på en kund. Kylarna var ganska fulla, när jag kom till jobbet imorse. Jag fyllde på efterhand och det med en lugn i kroppen. Det var ingen direkt rusch under dagen. Visst kom det en del gäster mellan ett och tre, men inte så att det blev stressigt, inte alls.
Idag var min sista dag på jobbet, innan min ledighet tar fart. Från och med imorgon är jag ledig. Har en del saker för mig, bland annat resan till Stockholm. Innan jag gick för dagen, frågade min chef om jag kunde jobba söndagen den första augusti. Jag sa att jag helst föredrar att vara ledig då, eftersom jag stått på markanden dagen innan. Han var helt okej med det och sa att jag istället börjar jobba på måndagen istället. Han är snäll. Jag trivs och ser fram emot att få komma tillbaka till arbetet.

Konserten
En ung man var det som uppträdde i kyrkan. Han har bott (och bor kanske fortfarande) här ute på ön. Jag såg honom uppträda för några år sedan och tyckte redan då att han var duktig. Nu är han dock mycket bättre. Han går andra året på OperaHögskolan och det märks verkligen. Jag är så glad för hans skull, att han verkligen har tagit vara på sin dröm. Han kan helt säkert bli en världsstjärna en dag. Kyrkan var fullsatt (den är inte så stor). Tror att det var omkring hundra personer, när konserten började. Mycket bra, jag rös av förtjusning.

Nu är jag trött, så trött. Benen är trötta. Ryggen är trött och värker. Och huvudet vill helst vila för natten. Men nej, jag ska vara uppe några timmar till. Måste ju njuta av ledigheten, när jag kan. Det kommer en dag imorgon också. Förhoppningsvis är den inte så påfrestande, utan istället bara härlig.
Trevlig kväll!

"Mitt i allt kommer en jobbig kund som jag helst vill kalla trög. Dessutom är kaffet slut. Typiskt. Jag som hade allt under kontroll och så blev det så här. Hade det inte kommit in nya varor till caféet hade det gått hur bra som helst."

Jag är en ganska stressad person. Tyvärr, måste jag säga. Jag vill inte vara stressad jämnt och ständigt, men jag blir lätt det. Det har dock blivit bättre. Jag har blivit bra på att släppa loss, koppla av och inte stressa upp mig i onödan. Jag övar varje dag. Varför ska jag exempelvis springa till bussen, när nästa går en kvart efteråt. Varför inte bara ta det lugnt, njuta av en skön promenad genom de fina husen och ta nästa tur istället. Ganska dumt att stressa så mycket, när man har all tid i världen. Det är bättre att spara sin energi till de stunder, då det verkligen gäller.

På jobbet kan det lätt bli stressigt. Som du läste i början av inlägget, händer det ibland alldeles för mycket för att lilla jag ska hänga med. Det känns ändå okej. Jag blir stressad just i det ögonblicket, då jag märker att min plan inte fungerade. Men den känslan rinner av mig ganska snabbt och jag blir lugn. Jag tar det i min takt, gör jobbet efter bästa förmåga och är trevlig mot kunderna. Jag gör helt enkelt mitt bästa, mer kan ingen levande själ begära. Jag tycker det fungerar bra. Eftersom det är en annan typ av stress, kan jag hantera den på ett annat sätt - på ett sätt som fungerar. Om jag bara kunde lära mig att hantera vardagsstressen på samma sätt.

Strax innan nio vaknade jag av ett sms från min arbetsgivare: "Kommer du 10". Okej, det var alltså bara att pallra sig upp ur sängen och försöka vakna. Dessutom fick jag några minuter senare ett sms med en inköpslista: tre röda mjölk, tio tomater och ett paket Lätt&Lagom. Jag måste alltså förbi affären innan jobbet. Om jag hinner till jobbet i tid vet jag inte, men jag ska försöka. Han får acceptera att jag kommer lite sent. Är ju inte hur snabb som helst och tänker inte stressa i mig frukosten. Då blir ju hela dagen förstörd.
Jag tycker ju om att jobba nere på caféet, men just idag känns det sådär. Det var uppträdande igår kväll, så det jag kommer mötas av idag... det är äckligt. Högar med disk, tomma kylar och skräp i varje vrå. Jag vet att jag klarar det, jag har gjort det förut. Men det känns ändå sådär. Jag kan hoppas på att min chef hjälper mig, för jag klarar nog inte allting själv - speciellt inte om vädret blir fint idag.
Nu måste jag äta frukost.

Ha en bra söndag!

Dansen.

Jag är hemkommen från en väldigt fin kväll. Har umgåtts med vänner och haft trevligt. Mötte uppe Mirre nere vid Dansen. Vi gick runt, kollade läget och jag njöt i allmänhet av kvällen. Efter en stund var det ett gäng på tre killar som hojtade på oss. Det visade sig vara raggaren, jag mötte på Första Dansen, och hans två kompisar (inte de han hade med sig förra gången). Jag och Mirre slog oss ner hos dem och där satt vi och snackade ett tag. Katja dök också upp under kvällen.


Dansbanan.

Efter att vi hade förflyttat oss till berget precis vid dansbanan, dansade jag med raggaren. Egentligen var det Mirre som blev uppbjuden, men hon ville inte. Jag sa att jag kunde ta hennes plats istället. Jag vet inte om raggaren blev missnöjd, men... Ja. Han var i vilket fall som helst väldigt duktig på att bugga och jag hade roligt, när vi dansade till "Jag vill vara din, Margareta. Bara vara din, ska du veta...".


Min och Katjas plats. (Dålig kvalitet, eftersom bilden är tagen under sena kvällen.)

Jag och Katja drog oss undan en stund, satt och snackade nere vid vattnet. Där satt jag alltid som liten tillsammans med diverse vänner, där ibland Katja. Nostalgi, barndomsminnen och trygghet.
Katja var klok nog att åka hem, när det var som roligast. Själv stannade jag kvar och det ångrar jag. Man ska gå, när det känns som bäst. Inte stanna kvar bara för sakens skull. Nu har jag fått det bekräftat ännu en gång. Jag kom i alla fall hem ordentligt, efter att ha cyklat själv över ön. Duschat har jag gjort och bloggen ska nu få lite kärlek. Dock ska jag snart sova. Upp och jobb imorgon är det som gäller.
Fler bilder från kvällen kommer imorgon.
Sov gott.

Jag hann precis komma ner till jobbet, bli klar på utsidan och ta emot dagens första gäster, innan regnet började ösa ner. Fort gick det och blött blev det. De går molnen passerade dock ganska snabbt och på eftermiddagen klarnade det upp. Det blev till och med riktigt fint väder. Kvällen kommer bli fantastiskt fin, vilket gör mig glad. Jag ska nämligen ner till dansen ikväll.
Jag har sett fram emot kvällen under hela dagen. Kanske därför det har varit så lätt att jobba idag. Jag har inte haft överdrivet mycket att göra. Har försökt hålla ett bahagligt tempo under hela dagen. Gick mest runt och pysslade med det som behövdes göra, samtidigt som jag tog hand om de ganska få kunder som kom till caféet idag. Innan jag gick för dagen, förberedde jag inför imorgon. Det är ju skönt att slippa göra precis allt, det första man gör, när man kommer dagen efter.

Nu: god middag och naglarna ska målas.
Hörs senare!

När jag tänker tillbaka på mitt liv, är året som har gått väldigt tydligt. Jag kan sätta ut ganska exakta datum på när det jag är i nu började. För jag är i något nu, det vet jag. Det känns som att jag har året som gått i en liten ask.


Året som har gått i en liten ask.

Förra hösten började jag på gymnasiet. Allt var nytt, skrämmande och ledsamt. Det var mycket känslor som skulle hanteras, samtidigt som man skulle försöka leva livet. Om jag lyckades särskilt bra vet jag inte. På vissa plan lyckades jag, andra punkter ser jag svagare på. Det är inte lätt, när livet ändras drastiskt. Det är så mycket som man måste handskas med, så mycket man måste förstå. Lätt är det inte.

Ibland brister det. Alla tårar som en gång ska komma, de har redan kommit. En kväll, närmare bestämt igår, mådde jag inte bra. Jag grät. Ingenting allvarligt. Det blev liksom för mycket, många känslor, tankar och annat som dök upp i huvudet på mig. Hur hanterar man det? Jo, genom att gråta. Rickard tog väl hand om mig. En lång dusch gjorde också susen. Imorse när jag vakande, mådde jag inte helt okej. Men jag skulle jobba, så jag lät tankarna vara. På jobbet hade jag inte tid att tänka på allt, därför antar jag att hjärnan hanterade det hela i bakhuvudet. Nu mår jag bättre, känner inte av min ledsamhet. Känslorna kanske kommer tillbaka och då ska jag låta dem finnas i mitt huvud. Jag måste få tid att laga mig själv - åtminstone provisoriskt - innan jag kommer tillbaka till skolan i mitten av augusti.

Jag har året som har gått i en liten ask. Jag kan datum och tidsperioder utantill. Det har varit ett speciellt år. Det har varit en omställning.

LORISSALOVEBOMB om God morgon! Jobb idag.:
Men du får väl lön för det också? Låt ingen någonsin utnyttja din snällhet, var inte FÖR snäll <3

Kommentaren ovan tror jag att många kan intyga är rätt. Eller? Jag håller i alla fall med. Att utnyttja mig är inte något man ska sträva efter. Jag tål en del, men blir det för mycket har jag inga problem med att fräsa ifrån. Den största anledningen till att jag hjälper min arbetsgivare med diverse arbetsuppgifter (kör en reklamskylt ner till färjeläget, handlar...) är för att han har så himla ont i kroppen. Kan jag då underlätta, gör jag det gärna. Jag vet att det uppskattas. Och skulle det av någon anledning inte vara någon stor grej för den jag hjälper, så vet jag med mig att jag hjälper mig själv. Jag tror på att om man är snäll medvetet, så blir man tillslut snäll omedvetet. Och vem vill inte vara snäll? Det vill jag vara. Snälla människor är mycket mer omtyckta, man tycker om att umgås med snälla personer och som snäll person mår man mycket bättre. Vem vill inte vara snäll mot sina medmänniskor, frågar jag mig. Jag vill vara snäll och omtänksam, oegoistisk och en vän som alltid ställer upp.

Uppskattar inte din omgivning att du är snäll, kan du i alla fall glädjas åt att du blir en bättre människa.

Idag har jag jobbat. Lite hastigt inpå kom det, men jag kom oskadd till jobbet. Jag som trodde att jag skulle med till stan och handla, fattade det hela fel. Istället fick jag i princip skjuts till jobbet av min arbetsgivare, som mötte mig vid färjeläget. Vi åkte i hans båt och stannade precis vid bryggan, där caféet ligger. På vägen ut till ön, fick jag höra att jag är väldigt omtyckt på jobbet. Jag är duktig på arbetet som ska utföras och jag är trevlig mot kunderna. Sånt värmer att höra. Jag gör mitt bästa och det ser folk. Dagen började alltså mycket bra.
Jag satte igång med arbetet direkt. Det var högar med disk och ingen mat i kylarna. Lyckat. Stressat blev det, men jag försökte hålla mig lugn och gjorde som vanligt; mitt bästa. Det tog sin tid, men jag hade allt under kontroll. Fanns inte den önskade maten i kylarna, bad jag dem sitta ner medan jag fixade vad de beställt. Kanske inte bästa metoden, man jag hade det under kontroll. Min arbetsgivare blev lite frustrerad över att jag inte hade ringt honom och bett om hjälp, men jag tyckte jag klarade mig fint på egen hand. Jag fick i alla fall hjälp av honom och snart fanns det mat ute till gästerna.
Varje dag kommer det i genomsnitt två sällskap, som pratar engelska. Idag var nästan hälften av gästerna inte från Sverige. Jag har alltså pratat mycket engelska idag och det ser jag bara som ett stort plus. Det är bra att öva sig på engelskan. Jag vet ju att jag kan, jag måste bara våga släppa kontrollen. Jag fick faktiskt beröm, för att jag pratade så bra. Ett av de första sällskapen som ankom för dagen, var en grupp med fyra kvinnor. De var så trevliga när de kom. De fick vad de ville ha (efter lite tid och missförstånd), men det gick bra. Jag hjälpte dem också att förstå tidtabellen, så att de kunde komma in till stan. Innan de lämnade caféet fick jag ett ärligt tack och mycket beröm. Jag fick också dricks. Dricks, mina vänner! Inte många kronor, men alltid något. Det var ju gesten som räknades.
Fullt upp, som vanligt skulle jag vilja säga. Första gången jag fick stå still och andas var klockan fem. Jag har jobbat sen klockan elva. Så det var några timmar av fullt arbete. Men det är roligt, riktigt roligt, det tycker jag fortfarande. Nu känns det extra roligt att jobba, när jag vet att mitt arbete uppskattas. Jag märker det från kunderna och imorse fick jag ju höra det av min arbetsgivare.
Det enda som varit lite jobbigt idag, är att jag har haft dubbla plagg upptill. Eftersom jag kom direkt från stan, hann jag inte hem och byta till mina arbetskläder. Istället fick jag ta en tröja från skåpet (likadan som den jag har hemma) och dra på mig den över klänningen. Ja, du läste rätt; över. Och det blev varmt ska jag säga. Men det gick bra, jag klagar inte. Efter att ha fått ett så älskat välkomnande, när man kommer hem från jobbet, kan man inte mer än älska livet. Det livet som just för stunden leker.
Nu ska jag vila. Middagen står snart på bordet och nyduschad är jag.
Önskar er en fortsatt trevlig kväll.

God morgon! Jobb idag. Fick ett sms nu på morgonen av min arbetsgivare. Han frågade om jag orkade komma till färjeläget klockan elva. Han ska in och handla och behöver hjälp. Jag ställer upp, man ska vara snäll. Det är ganska vanligt att jag säger, när det gäller arbetet på caféet. Min arbetsgivare har så himla ont  i sin kropp, därför blir det en del annat - bortsett från arbetet i caféet. Förra veckan fick jag transportera en skylt ner till färjan. En skylt som gör reklam för caféet. Det var otympligt att ha den över cykeln, men det gick. Jag hjälper gärna till. Jag tror att ödmjukhet belönar sig i längden. Jag ska alltså befinna mig vid färjeläget klockan elva. Rickard är snäll och köra mig. Tack älskling!

Ni får en uppdatering, när jag kommer hem från jobbet.
Ha en bra onsdag! Njut av det fina vädret, som sägs komma.

När sommarlovet kommer, stannar livet upp. Paus-knappen aktiveras och jag lever i en typ av dvala. Jag kan inte riktigt förklara varför det blir så, men jag antar att det är för att vardagen inte är den samma. Jag får inte lika många intryck av världen runt omkring mig, eftersom jag mest håller mig hemma. Jag behöver inte tänka på samma sätt, eftersom vardagens jobbiga situationer inte hänger över mig. Självklart försvinner inte alla problemen, bara för att det är sommar. Men jag måste erkänna att jag ofta känner mig... fri. Jag känner mig inte fängslad i vardagens rutiner.
Bloggen är ett konkret bevis på att livet är pausat. Det blir inte lika många inlägg, som under den övriga tiden av året. Inlägg fyllda med tankar om samhället och min omgivning publiceras inte lika tätt. Och jag låter det vara så. För jag vill känna att det är sommarlov. Jag behöver få vara svag några veckor varje år, annars klarar jag inte att vara stark under de övriga veckorna. Vi behöver alla vila. Jag går i dvala under min ledighet. Låt det vara så.

Det blir förmodligen inget jobb imon. Min arbetsgivare har inte hört av dig, så jag antar att det är någon annan som jobbar. Om han meddelar mig ikväll, tycker jag att det är lite väl sent. Klockan är ju elva!
Vädret är knasigt - minst sagt. Det är åska i luften, solen skiner och på kvällen kommer kraftiga skurar och knackar på rutan. Jag fascineras av detta naturfenomen, vädret.
I morgon vet jag inte vad som händer på dagen. Kanske blir det att sola på klipporna, om vädret tillåter. Annars är inget planerat. Vad som däremot är bestämt är att jag, mamma och L ska ut till mormor och morfar på kvällen. Middag och prat, antar jag.


Idag har jag knappt gjort någonting. Förbereder min försäljning (gör egna visitkort för tillfället) och tillverkar kort. Kolla in Kortmakeriet!

Jag har köpt mycket nya kläder på senaste tiden. Så mycket att jag till och med börjar känna mig bortskämd. Det är på gränsen till att jag börjar få dåligt samvete faktiskt. Borde kanske inte köpa mer kläder till hösten? Men drömma bland kläder, det kan jag fortfarande göra.

1.

2.

3.

4.

1. Innan jag somnade igår kväll, låg jag och bläddrade i Ellos katalog med höstens kollektioner.
2. Massa inspiration! Jag gillar höstens mode.
3. Jag kan ingenting om mode (inget intresse), men jag vet vilka stilar jag tycker om.
4. Underkläderna är det bästa i hela katalogen!

Idag är det upp tidigt. Jag och mamma ska nämligen åka och hämta L på flygplatsen. Det har nu gått tre veckor sedan hon åkte iväg på språkresa. Idag kommer hon hem. Hon är saknad.

Jag älskar verkligen serien Beverly Hills 90210. När det visar sig att jag har missat ett avsnitt, blir jag deppig och känner mig ledsen. (Det händer ganska ofta, eftersom jag varken har tid och ibland inte kanalen den sänds på.) I de stunderna försöker jag trösta mig med att jag inom en snar framtid har börjat se hela serien från början. Jag vill nämligen köpa alla elva säsongerna på Dvd. Visst vore det underbart att slippa anpassa sig efter teven. Att kunna sätta på ett avsnitt när man vill, njuta av det och inte känna press att jag måste se fortsättningen imorgon.



Beverly Hills 90210 - en älskad serie. <3

Nyckeln till frihet

Jag och pappa har nyss sett klart filmen på SVT1. Den var underbar! 'Nyckeln till frihet' är verkligen en film jag kan rekommendera. Så klok, jordnära och fantastisk. En film som påverkar inne på djupet. Det finns en hel del scener som får mig att känna obehag; mycket slag, våldtäkt (som man inte ser, bara vet om), mord, hot... Scener som jag inte tycker om att se. Verkligheten kommer liksom för nära. Där i tv-rutan ser jag verkligheten i den hårda världen. Den värld som jag ännu inte har upplevt, och hoppas slippa utstå.
'Nyckeln till frihet' är en film som alla borde se! Den påverkar och berör. Den älskar och förstör. En film som alla borde se, för att få ett annat perspektiv på den värld vi lever i. Se den, verkligen!

Idag har jag jobbat. Tredje riktiga dagen på jobbet. Egentligen femte, om man räknar med de dagarna jag jobbade tillsammans med någon av de andra tjejerna i caféet. Nu känns det verkligen som att jag har kommit in i arbetet ordentligt. Idag blev en lång dag, som jag förutspådde. Åtta timmar även idag - och jag har haft fullt upp. Sen klockan tre har jag haft att göra gång på gång. Anledningen till det var att det nu ikväll är uppträdande på caféet. Jag har alltså gjort tallrikar med mat, diskat, plockat undan, skurit grönsaker, tagit emot kunder... Fullt upp, som sagt! Men det har varit roligt, det har varit himla roligt. Jag tycker om att jobba på caféet. Det är spännande och massa nya upplevelser varje dag. Kunderna är för det mesta inte det samma (Det finns stamkunder, som kommer varje dag.) och man lär sig alltid något nytt av alla dessa människor. Vissa är mer pratglada än andra. Då får man sig en trevlig pratstund med dem. Vill en kund ha en specialbeställd rätt (exempelvis vegetarisk smörgås) fixar jag självklart det - och jag gör det med glädje. Det är verkligen en ära att få göra kunderna nöjda, känna att man är uppskattad. Sen vet jag också att min arbetsgivare uppskattar det jobbet jag gör. Jag gör inte mer än någon annan, jag menar inte så. Jag menar att jag alltid gör mitt bästa, jobbar och sätter min prägel på arbetsdagen. Jag tror han tycker om det.

Åtta timmar har jag som sagt jobbat idag. Lika många timmar som i onsdags. Kan tala om att jag är en aning (läs otroligt) öm i mina hälar. Det känns som att fettet under hälarna är intryckt i foten och att jag nu bara går på benknotorna. Inte så skönt, därför ska jag tillbringa kvällen i soffan. Klockan nio börjar filmen 'Nyckeln till frihet'. Pappa påstår att det är en otroligt bra film, så den ska vi se. Till det blir det mys, som alltid på fredagar (eller lördagar). Jag behöver få njuta av att vara hemma. Jag har ju inte varit hemma på hela dagen. Strax innan elva åkte jag hemifrån. Kom hem vid sju.
Det känns lite som att jag bara jobbar och jobbar. Bloggen blir tyvärr lidande av det. Imorgon är jag dock ledig. Söndag och måndag likaså. Kanske blir det jobb på tisdag, mer vet jag inte. På min lediga tid ska jag njuta av att vara tillsammans med familjen. Imorgon åker jag till Rickard. Söndag kväll är jag hemma hos mamma, eftersom vi på måndag morgon ska hämta L på flygplatsen. Hon kommer då hem från sin språkresa. Min saknade syster kommer hem snart.

Hoppas att ni får en trevlig kväll!

Det regnar idag vilket innebär lite att göra på jobbet. Jag kom ner till caféet vid elva, efter att ha varit i affären för andra gången idag. Jag plockade i ordning det som stod kvar sen igår, kollade kylskåpet, gjorde tallrikar med mat... Det gamla vanliga helt enkelt. När jag var klar, fanns det inte mycket att göra. Eftersom vädret inte var det bästa idag, kom det heller inte många gäster till caféet. Jag hade ingenting att göra den sista timman på jobbet. Vid halv tre gick jag hem från jobbet. Då med sällskap av Rickard. Han kom ut med båten i lagom tid och kom ner till caféet precis innan jag fick gå för dagen.
Jag har kommit hem, duschat, ätit och nu sitter jag och min älskade och ser på film. Ikväll ska vi gå ner till Dansen. Det var nog den största anledningen till att Rickard kom ut. Min älskling vill dansa med mig, har han sagt. Jag ser fram emot att bli uppbjuden av min älskade. Tyvärr kommer det nog inte bli lika fina bilder, som det blev från Första Dansen...

 

... men några fotografier kommer ni nog att få se.

En hel dag på jobbet - och jag kan tala om att det känns. Framför allt i benen och i huvudet. Men roligt har det varit, verkligen.
Jag vaknade med en oroväckande känsla. Magen värkte och jag tänkte massa suddigt. Jag var nervös, vilket kanske är förstårligt. Jag hade inte jobbat så många gånger innan, två för att vara exakt. Att jobba själv hade jag inte gjort innan, vilket fick mig att må illa. Nervös, det var jag minst sagt. Rickard var så himla söt och körde mig till båten. Älskar dig! Båtresan gick bra och det var min privata stund. Det var nämligen bara hem och vända, innan jag befann mig på caféet. Där var det tomt, endast en lapp hälsade mig välkommen till jobbet. På den stod det vad jag skulle göra. Jag satte igång direkt och min nervositet försvann i samma ögonblick. Hela dagen var jag igång! Det var som mest att göra runt lunch och sen under den tidiga eftermiddagen. Det tog på krafterna kan jag meddela. Vid fem gick de sista gästerna och kvar var bara jag, min arbetsgivare och hans bekanta. En timme senare gick jag från jobbet - efter en arbetsdag på åtta timmar! Jag går ut hårt, kan man verkligen säga. Håller du inte med?
Men jag har haft det roligt, det har jag. Imorgon ska jag också jobba, men börjar då en timme senare. Klockan elva noll noll, för att vara exakt. Kanske kan jag ta mig en liten sovmorgon. Det kan nog behövas, efter en så intensiv dag på jobbet.

Jag ska jobba!
Som ni kanske minns, sa min arbetsgivare att jag skulle få en dag att jobba denna veckan. Han var inte närvarande, när jag gick från jobbet i lördags, därför fick jag ingen bestämd dag. Efter alla stöttande ord jag har fått angående jobbet på senaste tiden, var det ganska självklart att jag ringde min arbetsgivare igår. Då blev det bestämt att jag ska jobba på torsdag. En stund senare fick jag ett sms med en förfrågning, om jag kunde tänka mig att jobba onsdag, torsdag och fredag. Självklart! Nu har jag alltså tre arbetsdagar framför mig, vilket känns härligt!
Dock är jag lite nervös. Jag har ju bara jobbat några enstaka dagar och har därför inte kommit in i arbetet. Att jag dessutom ska stå själv i caféet lugnar inte precis. Men jag är cool, tar det lugnt och gör mitt bästa. Någon gång måste man ju veckla ut vingarna och testa på något nytt. Man klarar inte av livet, om man inte tar sig an utmaningen.
På torsdag är det Dansen igen och den kan jag ju gå ner till, eftersom jag kommer vara på ön då. Ibland löser sig allt väldigt bra. Lite ledsamt måste jag erkänna att det är att lämna Rickard. Jag hade ju räknat med att få vara med honom den här veckan. Samtidigt visste jag ju att jag i alla fall skulle få jobba en dag. Istället kommer jag tillbringa några dagar på ön. Antagligen blir Rickard den första jag ser, när jag kommer tillbaka till stan i helgen. Min älskling.

Efter att jag skrev mitt inlägg om ensamhet, har jag fått flera kommentarer från personer som också har känt sig utanför. Jag är inte ensam. Det finns fler som en gång kände eller fortfarande känner som mig. Och det gör mig ledsen. För det är inte roligt att vara ensam. Man måste vara så stark, så obeskrivligt stark, för att ens orka möta det onda. För det gör ont, väldigt ont. Men jag klagar inte, det gör jag inte. Jag går upp på morgonen, tar mig till skola, lever dagen och sen hem. Och det är egentligen ingen världslig sak. Det är vardag och jag klarar av det. Men ibland blir hela situationen så tydlig. Så skrämmande tydlig. Då känns det skönt att inte vara ensam. Då känns det skönt att det kanske finns någon som förstår - i alla fall lite grann. Jag uppskattar verkligen mina läsares kommentarer. Ni är så härliga och ni gör mig så glad. Tack!

Jag är inte ensam. Du är inte ensam. Det finns alltid någon som känner nästan likadant.
Ibland känns det jobbigt och att tänka vitt hjälper inte. Då tänker jag rosa, för det är min egna färg. Det är min färg som beskriver mitt paradis. Rosa. Min värld är inte svart. Den är inte vit. Den är rosa. Min rosa.

Rickard, min älskling. Jag vill att du ska vet att jag verkligen älskar dig. Min kärlek till dig sitter djupt. Det ska mycket till, för at jag ska lämna dig. Därför hoppas jag att du kan vara ärlig mot mig. Jag vill att du ska känna trygghet med mig. För jag känner mig trygg med dig - så otroligt trygg. Du får mig att må så bra. Jag är väldigt lycklig i din närhet. Jag hoppas att det känns det samma för dig. Om inte, så hoppas jag att du säger till hur jag ska göra. För jag vill vara din älskade för dig. Jag vill vara din. Jag älskar dig så mycket, min Rickard. Jag älskar dig så mycket. Min Rickard.

Med Kärlek
Din Jasmine

Jag är hemkommen från en helt fantastisk kväll. Det har varit underbart och lyckan är på topp!

Efter att ha firat min yngsta kusin, åkte jag ner till dansen. Gick och ställde mig vid korvståndet, där pappa stod och sålde korv. Strax efter mig kom underbara Iris - världens mest härliga människa! Jag hängde på henne och det resulterade till att vi två hamnade i en båt tillsammans med ett gäng. Jag frågade om det verkligen var okej att jag hängde på henne och hon insisterade på att det var helt okej. Så där i båten satt vi en stund, inga märkbara minuter. Jag var lite social med den yngsta på båten - en ung tjej strax över tjugo skulle jag gissa på. Äventyret fortsatte och vi hamnade på den så kallade Ölbåten. Egentligen behöver man legga för att komma in, men eftersom jag var med Iris kom jag in utan att någon tänkte på min ålder. Snälla Iris bjöd mig på en coola. Vi stod kvar på båten en stund, snackade med folk och ofolk. Mitt i alla trevliga samtal kom det fram en kille. En riktig raggare beskriver jag honom som och då hoppas jag att ni förstår. Han stötte tydligt på mig och jag blev smickrad. (Kanske inte så konstigt, eftersom det inte händer så ofta.) Det hela slutade med att jag hamnade i hans sällskap. Hans två vänner, en tjej och en kille, var väldigt trevliga - speciellt tjejen som jag fick bra kontakt med. Så där satt jag, inklämd mellan en raggare och en sex år äldre tjej, och hade trevligt. För trevligt var det verkligen! Med en skrikande raggare i örat som lite halv desperat försökte förklara att det var helt okej att bara vara vänner, efter att ha hört mig berätta om min pojkvän, och med en härlig tjej på min andra sida, satt jag och njöt av kvällen. Klockan tickade allt för fort och när jag kollade på klockan första gången var hon redan tio. En halvtimma kvar, sen skulle båten gå. Alltså var jag snart tvungen att lämna det härliga gänget. Man vill ju inte gärna åka med in till stan. Vad händer efter det, om man ska se det ur en ospontan synvinkel.
När signalerna ljöd och båten la ut från kajen, stod jag och såg den försvinna. Mina nya vänner fanns på båten och det kändes vemodigt att se dem åka. Men det är ett kärt minne, som jag absolut kommer att bära med mig.

Hej Alla Glada och Ledsna!
Idag är jag glad. Dock är jag väldigt varm och därmed lättirriterad.

Jag var en sväng hos farfar och hans fru. Satt och pratade en stund och hade allmänt trevligt. Blev också bjuden på fika. Haha, jag får komma dit fler gånger. Jag fick reda på att min yngsta kusin ska firas idag. Klockan fem uppe på träverandan. Pappa hade glömt säga till mig, så det blev en glad överraskning. Tyvärr hinner pappa inte fira, eftersom han ska ner och sälja korv på dansen idag. Men jag ska dit, innan jag går ner till festligheterna nere vid bryggan. Sommarkvällen börjar om en timme och jag är förväntansfull. Sommarens kvällar är ju något av det bästa som finns! Att dessutom få två härliga tillställningar på en och samma dag är kanon! Då får jag många minnen att tänka tillbaka på, innan jag får uppleva nästa. Sommar, denna härliga sommar!

 
Frukost på trappan.

Det blev en sen frukost på trappan. Färska jordgubbar, vaniljyoghurt och SpecialK - precis som igår. Runt omkring mig är det liv och rörelse. Sommarhuset har åter igen fått sina ägare ut till ön. De sitter och njuter av varandras sällskap på den nybyggda uteplatsen i trä. Nere hos familjen med de små är det skratt, skrik och vatten i den upplåsbara poolen. Och i det gula huset bredvid vårt, hör jag dragspelstoner singla ut genom fönstret. Sommar!

Det är jobbigt varmt idag och jag blev trött bara av att sitta ute en halvtimma. Det blir till att hålla sig inne och gå ut när skuggan lagt sig över trappan. Tills dess ska jag skriva.

För det spelar ingen roll hur mycket jag berättar.
Ingen kommer ändå att förstå.
För tiden läker inte all sår.
Tiden läker inte alla sår.

God morgon!
Jag tycker det känns svårt att skriva första inlägget för dagen. Det känns så onödigt att bara skriva ett inlägg och säga att man är vaken. Vem bryr sig om det, liksom? (Haha, där lät jag som en tonåring!) Idag får ni i alla fall ett sådant inlägg bara för att jag känner för det. Dagens planer är egentligen att göra ingenting alls. Som det känns nu vill jag skriva. Inom mig har jag massa inspiration och känslor. Dock har jag ännu inte börjat på mitt stora sommarprojekt. Det har inte blivit av. Jag har ju en annan berättelse som jag skriver på. Lite då och då dyker det upp utdrag ur den berättelsen. Är det intressant för er, eller är det bara onödigt att jag publicerar utdrag ur det jag skriver?
Lite kort tänkte jag också tillverka, men det får bli när jag har tröttnat på skrivandet.

En konkret plan jag har inför dagen och det är att jag ska ner till Dansen ikväll. Sommarens första dans, som jag har längtat! Hoppas att det fina vädret håller i sig. Då kan jag räkna med en fantastisk sommarkväll.