Jag är hemkommen från en helt fantastisk kväll. Det har varit underbart och lyckan är på topp!

Efter att ha firat min yngsta kusin, åkte jag ner till dansen. Gick och ställde mig vid korvståndet, där pappa stod och sålde korv. Strax efter mig kom underbara Iris - världens mest härliga människa! Jag hängde på henne och det resulterade till att vi två hamnade i en båt tillsammans med ett gäng. Jag frågade om det verkligen var okej att jag hängde på henne och hon insisterade på att det var helt okej. Så där i båten satt vi en stund, inga märkbara minuter. Jag var lite social med den yngsta på båten - en ung tjej strax över tjugo skulle jag gissa på. Äventyret fortsatte och vi hamnade på den så kallade Ölbåten. Egentligen behöver man legga för att komma in, men eftersom jag var med Iris kom jag in utan att någon tänkte på min ålder. Snälla Iris bjöd mig på en coola. Vi stod kvar på båten en stund, snackade med folk och ofolk. Mitt i alla trevliga samtal kom det fram en kille. En riktig raggare beskriver jag honom som och då hoppas jag att ni förstår. Han stötte tydligt på mig och jag blev smickrad. (Kanske inte så konstigt, eftersom det inte händer så ofta.) Det hela slutade med att jag hamnade i hans sällskap. Hans två vänner, en tjej och en kille, var väldigt trevliga - speciellt tjejen som jag fick bra kontakt med. Så där satt jag, inklämd mellan en raggare och en sex år äldre tjej, och hade trevligt. För trevligt var det verkligen! Med en skrikande raggare i örat som lite halv desperat försökte förklara att det var helt okej att bara vara vänner, efter att ha hört mig berätta om min pojkvän, och med en härlig tjej på min andra sida, satt jag och njöt av kvällen. Klockan tickade allt för fort och när jag kollade på klockan första gången var hon redan tio. En halvtimma kvar, sen skulle båten gå. Alltså var jag snart tvungen att lämna det härliga gänget. Man vill ju inte gärna åka med in till stan. Vad händer efter det, om man ska se det ur en ospontan synvinkel.
När signalerna ljöd och båten la ut från kajen, stod jag och såg den försvinna. Mina nya vänner fanns på båten och det kändes vemodigt att se dem åka. Men det är ett kärt minne, som jag absolut kommer att bära med mig.