Hur mycket förändras man under en resa? Under hur lång tid måste man vara hemifrån, för att skillnaden på en ska märkas? När inser man hur ens verklighet ser ut? Är det först efter att man fått komma ifrån den ett tag och sen kommer tillbaka? Förändring kan bero på så mycket; att man inte trivs med sig själv eller helt enkelt för att man påverkats lite "för mycket" av sin omgivning. Många är rädda för förändringar. Jag vet inte riktigt hur jag ser på saken. Jag har fått uppfattningen av mig själv (Nej, jag kan inte påstå att jag vet allt om mig själv, men jag försöker lära känna mig själv.) att jag gillar förändringar. Om livet inte är spännande, då tröttnar jag och söker efter nya äventyr. En vardag utan spänning är det samma som att bara ligga i sängen hela dagen. Hur kul är det? Att bara ligga där, utan något som helst att göra? Jag tror och är ganska säker på att det är något som ingen tycker är speciellt roligt.

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. Det känns som att alla ord jag brukar skriva här, inte längre just nu har någon betydelse. Under påsklovet har jag varit i Stockholm och hälsat på min Filt (Ja, jag vill vara gullig nu. >.<). Det känns som att vi kommit mycket närmare varandra nu. Inte bara som pojk- och flickvän, utan också som bästa vänner. Veckan var helt klart underbart! Alla är så himla snälla och jag känner mig så himla välkommen där. Jag har aldrig kännt mig bortstött från de jag umgås med där uppe. Här hemma... Jag vet att det finns personer, som tycker om mig, men... Det finns också många som inte tycker att mitt sällskap är behagligt. Hm... Det känns som att jag har förändrats under de tio dagarna jag var hemifrån. Jag ser saker på ett annat sätt. Jag är ovanligt lugn... egentligen. Idag till exempel: en kompis sa ett sarkastiskt skämt, som jag tog illa upp av. Istället för att bli arg och starta en diskussion, gick jag ett varv runt skolan. Lite frisk luft rensar hjärnan. Underbart.

Jag försöker, men lyckas inte riktigt känns det som.
Gårdagen var jobbig...
- Tårar för att jag behövde åka hem...
- Varmt tåg och trång perrong.
- Idioter som står och vrålar 'Alla luktar fisk i Göteborg!'. Seriöst! Skärp er! Ni är vuxna människor, som står och skriker som idioter. Herregud. Jag säger bara en sak: Underbara Göteborg. Här kommer man hem. Man hör det underbara
ljudet av fiskmåsar. Samtidigt står det vuxna människor och skriker att göteborgare inte har samma värde. Sjuka värld.
Lite trött var jag, när jag äntligen kom in genom ytterdörren. Det är ett stort tack till Rickard, som höll mig sällskap. Det är verkligen uppskattat. Tack.

Tack också till Västtrafik, för att ni gör mig irriterad. En perfket start fick jag imorse, då ni visade på att ni inte ens vet vad ert företag sysslar med - nämligen kollektivtrafik. Så som jag uppfattat det, så är det nog tänkt att ni ska köra bussar och övriga fordon, men ni har tydligen missförstått det. Att ställa in en tur, som ska köra på morgonen, är inte det smartaste. Härligt för de resenärer, som får stå och vänta och dessutom kommer minst en kvart senare till sina jobb, skolor och övriga platser. Ett stort tack till ett dåligt företag.

Jag vill inte avsluta detta inlägget på ett negativt sätt, så därför skriver jag något positivt, som sista mening.
Vi fick pannkakor till middag. <3