Friluftsdag på Slottskogsvallen idag. Inte riktigt min grej med friidrott, men man måste ju. Först var det kast med liten boll. Kan inte säga att jag stylade speciellt bra, men det är okej. Stafetten gick bra: klassen vann. Grattis! En lite längre rast och sen kula, höjdhopp (där det endast var tio i klassen som hoppade, på grund av att det endast fanns en matta och att två klasser skulle hoppa samtidigt), 100 meter och längdhopp. Även om jag inte var bäst, så är jag ändå nöjd. Hela dagen hade jag i baktanken att det efterlängtade loppet på 800 meter skulle vara. Det startade tidigare, vilket innebar att jag kom hem tidigare. Det var underbart att springa. Jag pressade inte mig själv, kan inte ens påstå att jag gjorde mitt yttersta, men jag njöt av stunden och det är för mig det viktigaste! :)

Panik drabbades jag av, men känslan gick snart över. Var vid övergångsställen, när jag såg att några sprang en bit bort. En buss skulle de säkert med, men jag såg ingen... Ur tunneln kom en buss: min buss. Typiskt. Panik, förvirring och ilska blandades och resulterade till känslor av lugn, besvikelse, skam och hat. Jag var säker på att bussen skulle gå kvart i, så varför kom det en nu då? Turen innan skulle ju gå kvart över! Hade jag kollat fel? Skäms på mig. Jag förstod att det inte var något att bli arg för. Jag kunde ju ändå inte göra något åt det. Gick med jämna steg till väntkuren och kollade tidtabellen. Nej, det skulle inte gå någon buss nu. Jag hade rätt. På bänken satt några killar. Jag frågade om det var Lila som gick och de konstaterade att så var fallet. '... men den som skulle gå... innan kom inte..' Oh, va bra! :D Då hade jag alltså inte missat bussen. Skönt.

Vilken temperatur kan det ha varit under dagen? 20 grader? Det var i alla fall himla varmt och jag svettades inte bara av att springa, utan också av att bara finnas. Jag gillar inte värme. Det är obehagligt. Man kan liksom inte göra något åt det. Är det för kallt, kan man ta på sig en tröja, men är det för varmt kan man ju gärna inte klä av sig allt, när man är ute bland folk. Inte lämpligt, så där sitter man, svettig och äckligoch bara längtar efter duschen. Det var underbart att få komma hem och få kallt vatten över den nakna kroppen.

Om en stund ska jag in till stan och möta mamma. Vi ska kolla på klänning (kanske den jag la upp bild på här i bloggen) och jag hoppas på att vi ska kolla skor. Jag behöver verkligen ett par sommarskor. Båda paren ballerinaskor, som jag hade förra året och även äret innan dess, är sönder och hålen stänger inte precis ut vatten.
Man kan alltid hoppas att man får med sig något nytt hem. Det var evigheter sen jag köpte något nytt känns det som. xD

Pussar