Jag och Rickard har snart varit ihop i ett år. På måndag firar vi vår stora dag. Då är jag fortfarande kvar här uppe hos min älskade. Det ska bli riktigt mysigt. Jag vet inte exakt vad vi ska göra, om vi ska fira på något spciellt sätt, men... Hans närvaro är tillräcklig för att jag ska känna mig lycklig.
Efter ett års förhållande på distans, börjar vi båda känna, att det är väldigt påfrestande för förhållandet. Man känner inte riktigt att man lever som pojkvän - flickvän. Vi längtar båda efter att kunna ringa varandra och be den andra komma över - om så bara för en kväll. Vi börjar tröttna på att planera våra möten flera veckor i förväg.
Det bästa som finns är att vakna upp med sin älskade bredvid sig. Att kunna känna närvaron på ett enklare och mer kärleksfullt sätt, än att få ett 'God Morgon' via sms. De två veckorna, som jag och Rickard har spenderat tillsammans, har verkligen varit helt undrbara! Tack mitt hjärta.

Rickard funderar på att flytta ner till Göteborg. Han vill bo närmare mig. Detta har varit på tal under en längre tid. Jag var först lite skeptisk. När man är kär, är det lätt att man blir väldigt naiv. Jag var rädd, för att vi skulle ta ett förhastat beslut. Rickard bestämde sig ganska tidigt på sommaren, för att flytta ner, leta jobb och förbereda en eventuell flytt. Jag var rädd. Jag visste inte hur jag skulle ta allt nytt. Först ville jag, men tankarna på framtiden skrämde mig. Att börja gymnasiet är tillräckligt nytt. Om dessutom Rickard flyttar ner, då blir det väldigt stora förändringar på väldigt kort tid.
Efter en längre tid tillsammans med Rickard, blir jag mer och mer säker. Jag fruktar inte längre gymnasiet, utan ser istället fram emot det. Jag vet dock inte hur mitt liv kommer bli...
Jag har ännu inte festat skiten ur mig. Festande har inte varit aktuellt i mitt liv. Jag har aldrig varit ute sent om kvällarna med kompisar, aldrig druckit, aldrig varit särskilt olydig. När kommer jag få uppleva allt som hör tonåren till? Kommer jag någonsinm få uppleva det? Hur blir det då, om Rickard bor här nere? Hur mycket kommer han behöva stå ut med? Kommer vårt förhållande att hålla eller kommer allt bara att rasa ihop?

Min hjärna går på högvarv. Det är stora förändringar som snurrar i mitt huvud. Men jag är glad. Jag får tid att tänka och verkligen uppleva mitt liv.
Hur kommer det sluta? Kommer jag och Rickard förevigt ha ett distansförhållande?

Tack.