Vad ska man egentligen ha på sig, när man sitter fem timmar på ett tåg? Jeans, linne och skjorta - är det bra? Tydligen inte. Det var vad jag hade på mig idag. Jobbigt! Det var varmt som tusan och jag svettades som en gris! Mycket trevligt. Eller inte.
Att resa tillsammans med Rickard var väldigt mysigt. Hihi, jag var lite lycklig, när vi satte oss på tåget. Det kändes lite trist att lämna ett soligt Göteborg, men man fick istället tänka på det som komma skulle... Solen lyste dock in genom fönstret, så det blev väldigt varmt, speciellt om benen. Men solen försvann efter någon timma och jag kunde slappna av. Sov inte mycket under resan. Det blev väl omkring tjugo minuter i mitten av resan, annars var jag vaken hela tiden. Lyssnade lite på musik, kollade i klädkataloger och åt som en idiot. Två mackor, lika många mazariner och massa godis. Nyttigt kan jag inte precis kalla dagens kost.
Efter fem timmar på ett tåg, kom vi äntligen fram till Centralen i huvudstaden. Riktigt skönt att få komma ut i friska luften! Ur högtalarna hördes en röst, som berättade var och när man kunde ta tåg och andra färdmedel till olika delar av landet. Hans dialekt skar sig i öronen på mig. Kom han möjligen från Lidingö? Det lät så. När man inte kan säga 'tre', utan att le som en galning, då... Ja, då är det fel. Ja, fel är rätt ord. Tänk er en ung man med en aningen för blonderat och kraftigt bakåtslickat hår. På sina läppar har han ett tillgjort leende, som sträcker sig upp till öronen. Försök säga 'tre', när du ler så mycket, så förstår du nog. Det blev till ett 'tré' istället. Mycket fint. Nej.


Remsan fungerar som betalning på samtliga linjer med SL.

Vi kom bort från perrongen och styrde stegen mot SL's (Stockholms Lokaltrafiks) resecentrum. Vi fick turnummer 143. De numret som betjänades vid vår ankomst var nummer 119. Mer än tjugo nummer kvar! Orka! Vi stod i alla fall där. Jag var lite iirriterad. (Jag tror de flesta i min närhet förstod att jag inte var här ifrån...) Varför är det bara en kassa öppen, när det är över tjugo resenärer, som väntar på att få bli betjänade? Jag fattar inte hur företaget tänker. Som jag sa till Hallandstrafiken, när jag ringde och skällde ut dem: kan de inte sköta sin verksamhet ska de lägga ner den. Såhär: Har de en plats, där man kan få information och tillfälle att köpa biljetter, så ska de sköta detta ställe. Fungerar det inte, bör de inte ha det öppet. Skaffa fler personal! Tack. Tillslut orkade vi inte vänta längre. Varför vi valt att gå till SL istället för till Pressbyrån, där man också kan köpa biljetter, var för att jag ville ha en lite ficka av plast. Vi såg dock en ficka - kanske inte likadan som den Rickard har, men något liknande - så vi tog den. På Pressbyrån gick det snabbt och enkelt att få köpt en bussremsa. Jag ville bara ut från Centralen. Så jobbigt var det!
Vi stämplade in och gick på tunnelbanan. Inte jättemycket folk, så det var okej. När vi kliver av efter ett par hållplatser ser jag... en Barbie! Nej, jag skojjar inte. Hon hade rakt blont hår, som räckte en bra bit ner på ryggen. Hennes läppar var inkletade med någon rosa sörja. Inte aptitligt! Om jag inte minns fel, hade hon målat naglarna i samma knallrosa färg. Kanske hade hon också accessoarerna i samma färg... Haha, jag blev helt till mig! Så kan man inte se ut. Hon såg ju helt tillgjord ut. Vem vill se ut som... en docka i plast...!?!?!?
Vi gick på en full buss, som skulle ta oss hem till Rickard. Det var mycket folk, så vi fick stå i mitten av fordonet, där vi också hade vår packning. Det var varmt och jag var irriterad. En ung tjej pratade i sin mobil. Man hörde att hon var från trakten. Hennes dialekt var en ovanlighet för mina öron. Jag var då helt säker på, att det inte är i huvudstaden, som jag hör hemma. Kanske ändrar jag mig en dag, men det kommer nog ta ett par år. Kollektivtrafiken är värre här, än vad den är hemma. De som känner mig vet att jag knappt klarar av företaget nere på västkusten. När jag ser på folket, ser jag en helt annan typ av människor. Jag ser inte samma glada ögon. Det är platt här uppe. Som Rickard har förklarat: "Alla lever i sin värld. Man bryr sig bara om sig själv." "Så... Om en tjej blir våldtagen, så skiter folk i det?", frågade jag." "Folk kommer nog reagera och gå förbi, som om det vare en gatumusikant." Hm. Det gör mig arg.

Massa skit skrivet i detta inlägg, men det är så här jag reagerade på Stockholm denna dag. Har jag fått fel uppfattning? Skriv då och berätta hur du ser på vår huvudstad. Tack för dina ord.
Nu ska jag ner och duscha, sen blir det mackor till middag. Både jag och min pojkvän är trötta och middagen lagar sig inte själv. Det blir nog mest att varva ner. Kanske hinner jag se lite av filmen som nu börjar på Tv4: 'Snuten i Hollywood'...?

Kram på Er!