Först var jag kritisk. Poängjakt? Det lät inte så lockande. Tanken på att springa runt i centrala stan och leta efter allt från en tandställning till Stadsbibliotekets höstprogram kändes bara dumt. Jag ändrade dock åsikt, när vi väl satte igång. Jag hängde på några tjejer från klassen. Med oss var också några killar. Vi hade fått i uppdrag att leta reda på lite allt möjligt. Vår jakt gick ganska bra. Jag bidrog med ett hjärta och mitt pennfodral. När det var en timma kvar till lunch, gick vi till EspressoHouse. En ovanlighet för min del. Visst, det var trevligt. Jag köpte dock inget. Det skulle ju snart serveras lunch, så varför lägga pengar på en fika så här nära inpå? En kvart innan vi skulle vara tillbaka i skolan, gick vi bort till hållplatsen. Där stod en spårvagn redo att släppa på oss. När den inte körde, började jag bli fundersam. Skulle vi hinna tillbaka i tid? Varför stod vi stilla? Chauffören meddelade att det var en passagerare, som hade skadat sig och att de nu inväntade ambulans. Jag och mina klasskamrater gick av och använde istället benen. Ambulansen kom inte långt efter, att vi lämnat vagnen. Undra vad som hade hänt...
Vi blev knappt två minuter sena tillbaka, så vi hann precis slå följe med resten av klassen. Vi fick dock inte mat med en gång. Det var lång kö och trångt. Matsalen är inte speciell stor... tror jag. Tjejerna hade satt sig vid ett bord. Där fick inte jag plats att sitta. Var skulle jag då sitta? Jag frågade om de kunde flytta ihop sig lite, så att jag också kunde sitta. Vissa verkade inte tycka att det var okej, medan andra var helt självklara med den saken. Visst blev det trångt, men jag var glad att jag fick känna gemensak, slippa bli utanför.
Efter att vi ätit små potatisar med kallops, vilket inte jag är så förtjust i, fortsatte vår jakt på de saker, som ännu inte var funna. Vi gick till Fiskekôrka, för att skaffa en blåmussla. När vårt lilla uppdrag var slutfört, satte vi oss i gräset längs kanalen. Jag tänkte på Joseph. Vi satt också så i somras. Jag och en av mina bästa vänner satt och njöt i sommarsolen och pratade om livet. Jag kände inte alls det samma här. Det pratades om kläder, sprit, fester... Inget av det har jag upplevt. Jag har aldrig brytt mig om kläder och mode. Sprit och fester har inte funnits i min värld. Jag har inte bara hamnat på en ny skola med nytt arbetssätt och nya elever, det är dessutom en helt ny värld för mig! Om jag bara hade haft mina vänner här, då hade jag klarat det fint! Tyvärr är det inte så. Jag saknar alla... Joseph, William, Alle, Oscar, Johan...
Vi skulle vara tillbaka i skolan senast kvart i två. Denna gång kunde vi bara gå hela vägen, så det var ingen spårvagn att passa in. Vi var i skolan en bra bit innan. Det var nog rätt bra, för vi hade att göra nästan hela tiden. Tävlingen ledde mot sitt slut och det var dags för klasserna (de så kallade lagen) att visa upp vad de funnit under dagen. Min klass vann med ett poäng över silvermedaljörerna. Härligt! Under tiden på Vittra kommer det arrangeras olika tävlingar. Vinner klassen, får man ha priset i sitt klassrum, tills lästa tävling då prisets ägare kanske ändras. Ganska kul idé!

Jag är så himla trött! På min fritid äter och sover jag, läser min bok och bloggar. Det är det enda jag gör. Både idag och igår somnade jag på båten hem. Det blev även en timmas sömn på sängen, efter att jag ätit mellanmål. Inte bra. Då får jag problem att sova senare, då jag ska sova inför natten.
Antagligen kommer detta rätta till sig, när jag kommit in i allt det nya. Det är mycket att bearbeta nu och kroppen behöver all energi den kan få.

Hoppas det går bra för alla andra förstaårselever, som dag efter dag fyller skolan med elever.

Kramar