Vad är det med folk? Varför ignorerar de mig och stöter mig åt sidan?
På förmiddagsrasten följde jag med de fyra tjejerna, som har bildat 'kärnan' till det större tjejgänget. Varför vet jag inte exakt. Kanske var det, för att känna trygghet och inte behöva fördriva tiden själv...
Vi gick alla ner för trapporna. Jag höll mig i bakgrunden, eftersom jag inte ville tränga mig på. Utanför porten stannar en av tjejerna. Jag står kvar rent automatiskt. Av vänlighet väntar man väl på sina vänner eller i detta fall sitt sällskap? Tydligen inte. De andra tjejerna stod på andra sidan vägen. De väntade, men... ändå. När tjejen jag väntade på var klar med sitt samtal, trodde jag självklart att vi skulle 'ta sällskap' till de andra. Är det inte självklart att man går tillsammans med den, som väntat på en? Tydligen inte. Hon sprang över gatan och fram till de andra. Själv gick jag mot dem. Åh, de gick inte med en gång! Kanske väntar de på... Nej, tydligen inte det heller. De gick, vände ryggen mot mig och jag... hamnade bakom dem. Där gick det alltså fyra tjejer i rad och en tjej bakom. Trevligt. Promenaden blev inte lång, bara till en liten park i närheten av skolan. Tre av tjejerna satte sig på en bänk. Jag och en annan satte oss på fontänens kant mitt emot. Två av tjejerna tog fram varsin cigg och började röka. Visst, rök om ni vill. Jag tackar nej. Fick dock inte frågan, om jag ville ha. Det tackar jag helt ärligt för. Som vanligt pratades det om cigg, killar, fester och sprit. Inget som intresserar mig... Som 'medlem i en grupp' försöker man väl se till, så att alla deltar - i alla fall litegrann? Eller? Självklart måste man anstränga sig, för att få ordet och för att ändra ämne, men är det det lättaste, när man hela tiden blir ignorerad och bortstött? Jag fick inte ut någonting av att umgås med dem, bara en känsla av ensamhet.
Vid lunchtid visste jag inte vilka jag skulle hänga på. De fyra tjejerna jag varit med tidigare på dagen, skulle iväg och äta sushi istället för maten i bamba. Hm... Låt mig se. Ah! Där är några i min klass, dem hänger jag på. Vi gick till matsalen, de gick in och kollade vad som serverades, men kom snart ut igen. Tydligen passade inte dagens lunch. De beslöt sig för att också gå iväg och äta. Där stod jag - ensam kvar. Vad skulle jag göra nu? Det fanns väl inte mycket annat att göra, än att gå tillbaka till skolan. Jag kunde ju gärna inte sitta själv och äta. En etta som sitter själv redan första veckan, vad liknar det?
Av någon anledning väljer jag att fly undan hela tiden. Jag gick tillbaka ner till klassrummet. Precis utanför satt några äldre elever. Pinsamt. Jag satte mig på en stol, i ett annat rum, tog fram min bok och började läsa. Där satt jag i en timma, tills lektionen började igen. Föreläsningar och... ja, inte mycket mer.

Varför har folk något emot mig? Vad gör jag för fel? Det finns ett antal elever i klassen, som inte ens kan vara trevliga. Hela tiden ska de bestämma och trycka ner mig. Självklart finns det sådana personligheter i varje klass, men jag tycker min klass är extrem. Vad gör jag för fel?

/Jasmine