Det är konstigt. Dagen har varit rätt bra. Lite sämre här och var, men inget märkbart. Det som är konstigt är att dagen kan ändras så snabbt. Efter det att jag och Alle skiljdes åt på Drottningtorget, efter att ha köpt godis och lämnat in mina bilder, är det som att jag levde i en dimma av förvirring och allt...
Springer till Terminalen, för att hinna med bussen. Kollar tavlan, som visar varifrån bussen avgår och ser att Västtrafiks klocka visar 15.42.13. Jag springer. Ser min hållplats. Lampan är släckt, men det står personer vid ingången. Är lampan trasig? Jag kommer fram, dörrarna går igen, men jag hinner glida igenom. Bussens dörr är stängd och bussen backar ut. Jag vinkar, men jag är ganska säker på att chauffören ignorerar mig. Brevid mig står en man (som antagligen också hann igenom dörren?). Han var lite speciell. Frågade en del, var allmänt social. Han hette tydligen Leif Johansson och hade gått i pension. Vi stod där ute en stund. Dörren var ju stängd, så det fanns inte så mycket annat att göra. Tillslut gick vi in genom en annan dörr, vid en annan hållplats. Vi satte oss på bänkarna. Leif började prata med en mörkhyad ung man. Den unge mannen svarade inte, när Leif pratade med honom. "-Do you speak English? - Yes" Haha, det var riktigt kul. Leif försökte kommunicera på engelska och mannen såg bara frågande ut, men hade ändå ett leende på läpparna. Tillslut förstod Leif att mannen kunde svenska. Haha, Leif försökte kommunicera, mannen log och jag satt och försökte hålla inne ett skratt. Det var lite körigt. Tydligen var en annan buss, åt samma håll, försenad, så jag tog den istället. Där blev det inte bättre. Först stod Leif upp och jag bad honom sätt sig ner. En kvinnas telefon ringde och han svarade. Ringsignalen var någon känd låt och Leif kommenterade att hon borde ha någon annan. Jag tror Leif uppfattade det som att kvinnan pratade med honom, för han svarade på frågorna som kvinnan ställde till personen i andra änden av luren. Tillslut var kvinnan tvungen att be honom vara tyst.
Konstig bussresa, ja.

När jag kommer av bussen, står några killar vid hållplatsen. De var väl i min ålder, kanske några år äldre. "- Ja, det där ser ju varmt ut." De kommenterade min klädsel: kjol (kort?), hudfärgade strumpbyxor, benvärmare och gymnastikskor. Sådana kommentarer har jag hört några gånger idag. Inte bara de i klassen har frågat om jag fryser. När jag gick från gympan, var det några som tjejer som pekade och utbrast med förvåning i rösten: "- Titta, hon har inga tights på sig!"
Ja, vad vet folk egentligen? Inte mycket...