Ska man kalla det tur eller otur?
Jag kommer precis utanför dörren och låser upp cykeln, när himlen öppnar sig och Guds änglar gråter floder. Vem är det som har förintat världen? Hur som helst. Jag har inget annat val, än att ta mig hem. Att cykla i regnet är helt underbart! Ringer Rickard (Ja, när jag cyklar.) och berättar det. Då är jag mitt i ett lyckorus! >.< När jag kommer hem, kan jag inte precis påstå att jag är torr. Byter snabbt kläder och sätter mig här. Det blir en snabbis, för ikväll måste jag packa.
Imon bär det av på klassresa till Gullholmen. Resan dit tar nästan tre timmar. Det är dock 40 minuters väntan, men så är det, när man reser kollektivt...
Vi ska bo fem stycken i varje stuga. Kök och badrum finns i varje litet hus. Det ska blir riktigt mysigt. Dessutom får alla mina närmaste vänner plats i samma stuga, om en av oss sover på golvet. Blir det jag, gör det inget. Jag är bara så glad att jag får vara tillsammans med dem jag tycker mest om.
Inför denna resa känns det dock lite vemodigt. Jag har gått med min klass sen sexan - alltså i fyra år. Varje år har vi åkt på klassresa. I sexan var vi på Skara Sommarland. Även då bodde vi i stugor. Jag minns att det var väldigt mysigt. Vi hade dock inget badrum i stugorna, så i år blir det mer klass på det hela.
Strax innan avslutningen i sjuan, gav vi oss ut på havet. Vi var under en helg ute med skolfartyget Kvartsita.


Skolfartyget Kvartsita.

 

Stora fartyg är väldigt vackra!
Dessutom trvis de bäst, där livets lycka finns; på havet...

Åttonde året i grundskolan åkte vi till Grundsund och bodde i en stor villa. Det var mysigt och mycket trevligt. Härligt att vara nära havet, som jag älskar! <3
Detta året blir det som sagt en resa till Gullholmen. En sista klassresa, sista helgen innan vi slutar sista året i grundskolan. Allting känns som slutet. Och sen? Vad händer sen efter gymnasiet? Man får ju nya kompisar och nya äventyr att upptäcka, men... Även om jag inte känner alla i klassen särskilt bra, så kommer jag ändå sakna gemenskapen. Jag har haft många diskussioner och yttrat mig om mycket, under de senaste fyra åren, men... Vi har ändå gått i samma klass. Jag kommer sakna 9B. Det var något speciellt med den klassen. Jag har aldrig trivts så bra, som jag har gjort med denna klass. Jag kände mig välkommen, jag blev accepterade. Det är ett stort tack till alla i 9B. Egentligen var det väl tänkt att detta inlägg skulle publiceras sista dagen, då jag slutar, men nu kom hela skiten nu. Det kändes som att det behövdes, annars går jag bara och tänker en massa under helgen. Jag tänker inte förstöra denna resan, så som jag gjort de tidigare åren.

Packa. Ja, det är vad jag ska göra nu. Det blir säkert sent ikväll och jag kommer vara trött imon. Men det gör inget. Jag är glad och positiv och löser det lilla problemet på något sätt. (a)
I'm happy!
Jag är lycklig!

Life is beautiful!
Kramar
/Jasmine