I kvällens Let's Dance dansade Annika och Magnus till filmmusiken från 'Skönheten och Odjuret'. Jag blev väldigt rörd. Det var otroligt vackert och jag var på väg att... blöta ögonen. Jag har nu bestämt att jag ska se den tecknade filmen imon. <3



Det finns ingen vackrare film är 'Skönheten och Odjuret'. Enligt mig slår inte ens Titanic denna kärlekens film. Den har ett så underbart budskap; Att insidan är så mycket viktigare än utsidan. Jag tror världen skulle fungera bättre, om alla tänkte så. Då skulle man inte döma ut de personer, som "inte ser ut som oss". Och det där ordet: "oss". Jag hatar det på något sätt. Att man kan döma personer och dela in oss alla i grupper. "Vi" och "dem". Vad är det som får oss ta avstånd från andra människor? Beror det på att de kanske tänker på ett annat sätt? Att de har sjukdomar, som förändrar deras utseende? Eller beror det helt enkelt på rädslan alla människor ibland känner, för det vi inte vet så mycket om? Det är så lätt att döma, när man inte vet hela sanningen.
Pappa berättade att han var inne på Pressbyrån en dag. I affären stod en väldigt söt tjej. När hon vände sig om, märkte pappa att hon bara hade en arm. - " Hade jag sett att hon inte hade någon arm innan, då hade jag nog reagerat olika." Det pappa menade var att man dömer personer efter första intrycket. Saknar man till exempel en arm, så betyder ju det inte att man är mindre värd? Jag förstår inte människor, som i det här fallet, resonerar emot mig. Är det någon som läser detta och känner sig träffad, då får ni gärna skriva några rader och förklara er. Tack.

En sista liten fråga bara:
Är det någon som vet om 'Skönheten och Odjuret' finns som film. Nu menar jag inte Walt Disney's version, utan en otecknad. Någon som har en svag aning? Var kan man få tag i denna film? Jag vill så otroligt mycket mer än gärna se den. Snälla, hör av er. <3