Jag försöker ständigt greppa tag i något, i någon. Finns det någon som ser? Ja, men det är inte ni. Jag blir ständigt knuffad åt sidan. Ni går först. Jag får komma i efterhand. Jag går med er, men när vi väl är framme, då lämnar ni mig. Jag vet att det ligger på mitt egna ansvar också, men jag blir så himla besviken, att jag inte orkar ta tag i det själv. Vad ska jag göra? Gå fram till er och säga som jag tycker? Nej, då blir det fel. Jag vill inte vara ovän med er, men det är svårt att vara vänner, när ni aldrig ser. Och om ni nu ser, så är det när det passar er. Jag blir ständigt avvisad och jag är trött på det. Men jag är stark. Jag klarar mig själv. Jag är duktig. jag kan. Och jag ska lyckas på egen hand.

Jag säger "- Hej.", men det enda jag får till svar är ett "- ...".

/Jasmine