Saker och ting försvinner inte ur världen, bara för att man ignorerar dem. Man måste ta tag i saker. Man kan inte bara sitta där som ett mähä och tro att det löser sig av sig självt.

Idag har jag tagit tag i saker. Jag har läst ut min bok. Det kändes inte som ett tvång. Jag ville bli klar med den och passade denna söndag på att läsa de sista kapitlen. Det blev också en liten recension av boken P.S I Love You.


Ett pussel på tusen bitar och idag la jag sista biten...

Mitt pussel har tagit plats på skrivbordet i månader. Det var de där två dagarna i mitten av september, då jag hade två dagars ledighet från skolan. Jag satt ju bara och pusslade. Haha. Ja, det var tider det... Ne, men jag fastnade nog lite i det där. Det är himla kul och otroligt avslappnande att pussla. Att ha ett pussel liggandes på skrivbordet gör att man lite då och då går dit och lägger några bitar. De där fem minuterna innan man ska iväg, tiden då man väntar på att Rickard ska ringa... Att pussla är ett lite tidsfördrivande moment. Man blir dessutom så stolt, när man väl är klar med sitt pussel.
Nu är skrivbordet tomt och öde. Det känns lite vemodigt. Men va' tusan! Snart ligger det väl ett nytt pussel där och dammar igen. Haha. Jag har inget liv...

Kram